sara svensson och frigång

kommer ni ihåg sara, hon som sköt ett par tjommar i knutby och som av samhället blivit frihetsberövad för detta lilla tilltag? jag minns henne och jag minns också att jag tänkte på hur konstigt det kan bli i livet när man hamnar i situationer man inte behärskar eller har kontroll över. Det måste vara svårt att leva när man låter sig styras eller helt enkelt styrs av andra i sin omgivning. Men det ursäktar inte feltrampen, möjligtvis kan det väcka lite medkänsla bland åhörarna.

nåväl, denna lilla näpna dam begick således ett mord på alexandra fossmo och skadade en herre vid namn daniel linde tämligen illa. straffet blev rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. vet inte riktigt vad det sista innebär men det låter allt som att inte hon skall släppas ut hur som helst bland kossorna i hagen.

brotten begicks i januari 2004. straffet fastslogs i november 2004. sommaren 2006 flyttas hon till en utslussningsavdelning och i augusti 2006 får hon frigång att vistas utanför avdelningen men fortfarande på sjukhusområdet. två gånger i månaden får hon också lämna området helt och hållet i fyra timmar tillsammans med en pålitlig polare. fine, eller är det det?

mord måste ju anses som ett av de yttersta brott man kan begå. låt gå för att man kanske är så till den grad psykiskt sjuk att man inte bör placeras på ett vanligt fängelse men borde ändå inte straffet vara tidsbestämt? blir man frisk under tiden flyttas man helt sonika över till ett vanligt fängelse. blir man inte frisk under tiden får man allt finna sig i att sitta kvar tills man blir frisk, eller?

nädu sara, fick jag bestämma så skulle du allt få sitta kvar utan några längre permisar tills tiden har fått sätta sina spår i dig, hur näpen och grann du än kan förefalla att vara på de fotografiska avbildningarna. frigång efter ett par år måste svida i de anhörigas sår, det hade i varje fall svidit i mina sår.

eder m.x: som inte hade något roligt att skriva om idag