IPRED - Del 1

Stenåldersmän stödjer sina lika i ren desperation och resultatet får de lite mer utvecklade medborgarna att skratta gott och länge.

De som har lite kom-i-håg minns en man vid namn Bodström som lismande och med sockersöta anletsdrag försökte dölja sina övergrepp på medborgarna som betalade hans lön. Den kanske farligaste justitieminister vi någonsin haft i detta land men eftersom vi fick ett regeringsskifte vid senaste valet är denna varelse satt i malpåse och vi har fått en liten paus från eländet.

Istället har vi nu en samling borgerliga sorgligheter som efter bästa förmåga försöker arbeta vidare på att skapa den kontrollerande staten som har fullständig pejl på var och när medborgarna fiser. Man gör det under samma paroll som de röda; har du inget att dölja har du heller inget att frukta.

Vad de missar är att jag med många andra naturligtvis har en massa att dölja för storebror, jag gör det också och skiter fullkomligt i att storebror inte gillar det. Får jag inte leva mitt egna liv med rimlig integritet kommer jag inte heller leverera stålar till storebror och då kan han inte längre få den näring han behöver för att överleva. I det mer levande och utvecklande näringslivet kallas detta för CRM eller relationsmarknadsföring. Levererar du inte det just jag vill ha köper jag inte heller dina produkter. Det du storebror, glöm inte att jag är din kund och den som gör ditt väsen möjligt.

Vad det i själva verket handlar om är att en bunt med politiker hamnat i de penningstarka gossarnas grepp. Desperata stenåldersmän har sökt hjälp bland sina stamfränder för att försöka skydda något som redan är förlorat till lite mer upplysta skaror.

Film- och musikbranschen gör som de alltid har gjort. De pratar om de enorma förlusterna och sin egna mycket närstående död. De pekar också gärna på de stackars enskilda artisterna och deras numera embarmliga liv som gränsar till ett liv som uteliggare. En av staten välskolad medborgare tycker naturligtvis att detta är hemskt och att de satans luder som själ musik genast torde införas i isoleringscell. De förstår inte att de själva har blivit lurade eller så är de undermedvetet på de klara med att de själva tillhör stenåldern och inte besitter rätt egenskaper för att ta sig ur detta tillstånd. Ekonomins och teknikens evolution är lika obarmhärtig mot de som inte anpassar sig som livets evolution varit mot så många genom årmiljonerna.

De flesta vill inte vara tjuvar, men om de som säljer varorna man söker inte längre mäktar med att transportera dem till sina kunder tar naturligtvis kunderna saken i egna händer och åker och hämtar det som de anser sig behöva. Att stenåldersklanerna haft tjugo år på sig att skapa en ny kommunikationskanal bryr man sig naturligtvis inte om utan klagar istället på att de haft inbrott på lagret. Det som är lite förvånande är att de har haft inbrott på lagret varje dag i tio år utan att sätta upp ett nytt lås eller bygga om entrédörren.

Det finns till och med de inom branschen som utvecklar, tillverkar och säljer kofoten som skall bryta upp deras egna lager (tekniska och moderna prylar) samtidigt som de tycker synd om sig själva. De är inte bara stenåldersmän med näst intill brottligt dålig kunskap i företagsutveckling utan de är till synes dessutom helt tomma uppe på loftet. Förr eller senare kommer dock deras cash flow att sina och då slipper vi se dem mer.

Men för artisternas skull kan man ju hoppas på att de vaknar upp ur sin slummer och faktiskt skapar kommunikations- och distributionskanaler som gör det möjligt att under rimliga förhållanden ge oss som inte vill stjäla musik, film och mjukvara chansen att återigen bli goda medborgare som gör rätt för sig. Lagom mycket rätt för sig vill jag tillägga eftersom en fortsatt mjölkning av oss medborgare troligtvis inte är möjlig i framtiden. Visst, tjäna pengar på det ni utför oavsett om det handlar om skapande eller distribution men tro inte att medborgarna vill bli blåsta även i fortsättningen.

Ett lagförslag som enbart syftar till att privatisera de mer grundläggande funktionerna i ett modernt samhälle är inte bara fel utan också ett övergrepp mot alla vanliga medborgare och deras strävan efter att få leva i ett gott samhälle.

Låt industrin och de skapande medborgarna hitta nya lösningar för att deras företagande skall kunna fortskrida. De har mycket kapital och är säkert intresserade av att tjäna storkovan även i fortsättningen. Olika statsapparater skall inte behöva våldta och skända sina egna medborgare för att en liten grupp företagare inte vet vad de pysslar med. Det är helt enkelt orimligt i ett modernt samhälle.

Vi vill betala lagom mycket för det vi nyttjar men idag ges vi inte möjlighet att göra detta. Artister, filmskapare, programmakare och bolagsdirektörer inom medie- och mjukvarubranschen; det är dags att vakna upp och sluta lipa! Rädda edra aktieinnehavares stålar och se till att skapa en bärkraftig stomme för fortsatt välmående för alla inblandade parter.

Eder m.x: som sitter lika löst idag som förra veckan men högaktningsfullt skiter i det