kollektiv bestraffning – avsnitt 8

andra veckan, v36, höstterminen 2008.

måndag morgon och en lite trött pojke beordras till skolan fast han helst av allt nog legat kvar i sin säng. måndag eftermiddag och en ännu tröttare pojke, nu med feber, hämtas hem efter skolan. skrutt och skräp men det är säkert bra innan haren hinner över gräsmattan. läxan blev gjord i varje fall innan rullgardinen åkte ner. pojke hemma resten av veckan.

torsdag klockan halv sju, nja fyra minuter över halv sju om jag nu skall vara exakt, inträder jag i skolans matservering. det är det samma som det vi kallade bamba, men numera med något snällare tanter och bättre mat, på barna hedenhös tid. föräldramöte med inledande prateri av fruarna direktörer samt fru från trafikkontoret.

dramapedagogen (!) från trafikkontoret talade om hur bra det skulle vara om barnen fick gå den sista biten till skolan eftersom man på sådant vis skulle kunna lösa en packe med bryderier i en enda smäll, så att säga. antalet bilar, som av någon anledning alltid framför av totalt körokunniga eller trafikdårar, kring skolan är en fara för alla som inte sitter i bilarna, och det är ju inte bra. föräldrar har aldrig varit bra på att visa hänsyn till andra människor.

men om man släpper av barnen, i grupp, på ett lagom promenadavstånd försvinner ju detta problem i skolans närhet och samtidigt ökar de stillasittandes små krabaternas hälsa, man vinner en stor grad av ökad koncentrationsförmåga i skolan med hjälp av den friska luften. låter toppen men det vete fan hur man skall organisera det hela. känner mig lite utanför eftersom vi redan idag har lagom promenadavstånd och har utnyttjat detta i åratal.

sedan berättade fru dramapedagog om det faktum att pojkar som fyller tolv och släpps ut i trafiken skadar sig ganska ofta. nu är det inte så att dessa småligister med vett och vilje kör på allt som de ser omkring sig. nej, det kör faktiskt inte på andra över huvud taget, mer än ibland. vad det handlar om är singelolyckor där de små liven druttar runt lite hur som helst både på och vid sidan av vägen.

hur kan det nu komma sig att pojkar i denna åldersgrupp har en böjelse för singelolyckor? jo, det förhåller sig på det viset att de helt enkelt inte kan cykla ordentligt. de kanske har haft en cykel i massor med år men i regel är det inte någon förälder som ägnat dem någon större tanke, efter de att de vinglat iväg första gången utan att största till marken.

kära föräldrar, ni måste ut med era pojkar (tydligen kan flickor cykla redan från födseln) och träna dem i konsten att framföra en tvåhjuling samtidigt som man sträcker ut en arm och svänger. helst skall man göra detta innan man släpper ut de små i trafiken vid tolv års ålder enligt frun från trafikkontoret.

därefter var det en av direktörernas tur att tala om hur svårt det är att få en budget att gå ihop och allt annat som man får höra minst en gång per termin. tycker att det kan tala in det hela på elektroniskt media och skicka ut det som en pod-sändning som hugade föräldrar kan få lyssna på när de har sömnproblem.

vår kära liberala skolminister har dessutom infört nationella prov i årskurs tre. det tycker jag är bra. sedan har man återinfört betygen i grundskolan men för att ta det lite varligt kallar man det numera för skriftligt omdöme. kan också vara bra om man nu lyckas hitta/enas om en metod som fungerar. de liberala har inte talat om hur de vill ha omdömena utförda utan bara att de skall utföras. kanske inte fullt så smart, men ack så liberalt.

kulturskolans hövding talade sedan om att vi inte skulle förvånas över om våra barn kom hem och berättade att de suttit och nynnat på en slagdänga på mattelektionen. modern pedagogik är bra och jag har slutat att förvånas för mycket länge sedan. kör hårt kulturskolan, låt lärarna gala också!

lpo-94 är det som gäller och just våra barns skola är toppen, för alla, och den åldershomogena undervisningen nästan religiöst bra. det är i varje fall vad direktörskan vill att vi skall tro. vete sjutton om det är så bra som det är idag men vem är jag att uttala mig? det enda jag offrar på deras spektakel är mina egna barn, ni vet de där som med hjälp av sin skolpeng betalar direktörskans lön, som är mindre uppskattade kunder i rörelsen. inte för att mina barn skulle var jobbiga utan det faktum att det är barn som redan har gett dem sin skolpeng gör dem genast mindre intressanta på skolans ledningsvåning.

sedan kunde vi snabbt få veta att de var väldigt stolta över det faktum att det inte varit ett enda fall av mobbning under vårterminen. deras intensiva arbete mot mobbning har gett och kommer ge strålande resultat.

jag som har varit med i verkligen under vårterminen (enbart vid hämtning och lämning av barnen men det räcker gott i detta fall) undrar lite stilla hur ledningsplanets personal definierar ordet mobbning. skulle vara intressant att höra för helt uppenbart räknar man inte med gliringar som tjockis, din mamma är en hora, jävla lipsill etcetera som mobbning. man räknar tydligen inte heller det faktum att äldre barn ger sig på ett ensamt yngre barn, fysiskt. det kanske faller under ämnet ’personlig träning’, vad vet jag, men någon mobbning har det inte varit under vårterminen.

som avslutning kom husmor med chef upp på podiet och berättade om den fina mat de lagar. de gör de också även om jag personligen tycker att de har lite svårt att förnya menyn. sedan är det lite klurigt att veta vad barnen äter då rätterna allt som oftast har namn som korvgryta yokohama, röd fisk, goakyckling och andra helt ospecificerade saker som man inte ens kan gissa sig till vad skulle kunna vara. svårt att planera hemmamaten menar jag bara. kämpa på med god och näringsriktig mat och låt oss behålla våra fyra kockar och tre hjälpredor även i framtiden.

slut på direktörernas framträdande och förflyttning till respektive klassrum för fortsatt informationsflöde från respektive klasslärare.

eder m.x: som snart skall återvända till ämnet kollektiv bestraffning eftersom jag idag enbart hann med mobbning.