Lars Danielsson - en kuksugare

Detta lögnaktiga lilla stycke till misslyckad arbetarmyra verkar klara sig med sparken. Det är sorligt att inte ens en statsminister fattar när det är dags att peka med hela handen, även om det råkar vara hans egna lilla nickedocka det gäller. Panos Persson måste vara det mest misslyckade och självgoda vi någonsin har satt på tronen i Sverige. Hans mediakonsulter är säkert välbetalda och slipade eftersom han hela tiden glider vidare som den halaste ål utan att gemene medborgare fattar ett jota, eller orkar bry sig.

Min egna lilla valbarometer pekar på att Göran får tid över för att bygga färdigt sitt nya lilla hus till vintern. Detta är bra för vi behöver inte självgoda män utan vare sig verklighetsförankring eller minsta lilla empatiska känsla för landets medborgare. Nu tror jag inte att det blir bättre med en borgerlig dagisavdelning som måste förhandla internt i det oändliga, men det är bra att Panos Persson åker ut och förhoppningsvis aldrig kommer tillbaka, ens som sin egna sekreterare.

En gång i tiden råkade en kamera jag ägde befinna sig på fel plats vid fel tillfälle och blev tagen i beslag av Kronofogdemyndigheten. Nåja, tänkte jag och ringde upp berörda myndighet för att fråga hur jag skulle få tillbaka min felaktigt utmätta egendom.

– Det är bara till att skicka in kvittot så ordnar det sig, var svaret jag fick.

– Fint, det kommer i nästa vecka.

Nu var det så att jag hade köpt denna kamera av en fotografkollega på en av Sveriges största morgontidningar något år tidigare. Det var med andra ord ett handskrivet kvitto mellan en privatperson och en egenföretagare. Inget konstigt med det tyckte jag då och tycker fortfarande så tjugo år senare. Kvittot skickades in med tillbörliga stämplar och namnteckningar varefter jag återgick till att göra det jag gjorde innan detta ärende hamnade på mitt bord.

Efter ett par veckor fick jag ett brev från myndigheten där de ansåg att kvittot var upprättat i efterhand och jag inte alls var ägaren. Punkt, vi är en myndighet med tingrätts befogenhet (eller vad det nu heter) och gillar du inte vår åsikt får du överklaga till högre instans.

wtf, var min enda tanke och så ringde jag upp den berörda personen på myndigheten enbart för att mycket bryskt bli avpolletterad som en förbannad lögnare. Jag var och är ingen lögnare. Skitgubbe!

Det som var ännu mer tragikomiskt i denna historia var att även högre instans, trots två trovärdiga vittnen, ansåg att kvittot var upprättat i efterhand. Jag blev av med min kamera (som jag för övrigt köpte tillbaka skitbilligt på aktion lite senare), min kamrat fick ångest för ytterligare en skuld (om än mer moralisk eftersom jag enligt samhället inte ägde berörda kamera), en kamerasäljare kände sig smutskastad staten, två vittnen kände sig ännu mer smutskastade av storebror. Jag fick bjuda hela gänget på krogen till en kostad som till och med med dagens mått mätt var löjligt hög för de behövde supa bort sin ångest och vanmakt över att ha blivit misshandlade av staten som ju skall finnas till för oss och hjälpa oss i våra vardagliga vedermödor. Detta är utan tvekan den relativt sett dyraste pryl jag ägt i hela mitt liv. Tack staten.

Vad har nu detta med Lars Danielsson att göra? Jo, vår demokratiska organisation kan helt godtyckligt köra över den lille medborgaren och hans vänner men en av de högsta tjänstemännen kan gå omkring och ljuga och bära sig åt som ett värsta småglin utan att åtalas. Det går nämligen inte att åtala eftersom han inte har tagit något beslut! Ansvar gäller visst inte i maktens korridorer över huvud taget. Bara du inte tar ett beslut och sedan håller käften så ordnar sig allt.

Panos Persson har ännu en gång fixat biffen för en av sina polare samtidigt som han visar det värsta förakt som tänkas kan mot den demokrati han skall leda.

Hoppas att Panos Persson får en takbjälke, slarvigt uppsatt av en gästarbetare, i huvudet och faller ned i medvetslöshetens dimma. Det vore bäst för både honom och oss.

mickey.x:line.no.other spinner vidare mot än högre höjder