Skåningar och späck

I den lokala butiken för livsmedel har de naturligtvis en så kallad charkdisk. Man skulle kunna tro att denna inrättning är för kundens bästa men så är icke fallet. Diskens viktigaste funktion är två; lura skjortan av Storsvenskarna och förse den mer fastväxta befolkningen med späck.

När jag idag i alla välmening förtäljde den dryge mannen bakom disken att jag önskade ett halvt kilo nötfärs frågade han mig hur mycket späck jag ville ha i färsen! Mitt korta och karaktärsdanande svar till denne uppenbarelse var att jag önskade nötfärs, inte blandfärs eller ännu värre späckfärs. Sluskens ogillande gick inte att ta miste på men vem bryr sig? Efter en allt för kort tid kommer typen tillbaka med ett 598 gram nötfärs (bra jobbat med enbart 20% övervikt) mald av någon form av ytterfilé. Röd utanpå och brungrå inuti. Nu spände jag blicken i gubbfan och talade med mycket bestämd stämma om för honom vad jag tycker om denna typ av bedrägeri. Han spelade precis så dum som han troligen också var, vid sidan om sin månglarsyssla, och påstod att den var helt nymald medan jag väntade och att det visst låg ett utmärkt kött till grund för denna produkt.

- Pyttsan din lille sork, svarade jag. En felsägning till och du får en rak mellan ögonen, fortsatte jag och förklarade samtidigt att det nya försöket jag var beredd att ge honom skulle bestå av fransyska och mald i ren kvarn.

Fin köttfärs blev det till slut. Men det är kostigt att det inte är fler som blir dräpta i detta Skåneland.

mickey.x:like.no.other kan inte luras i första taget.