Min hobby har dött
Medan Bush funderar på att bomba Iran sitter jag och funderar på vad man skall ta sig till när man inte längre tycker att en hobby, som man ägnat en stor del av sin tid åt under många år, inte längre är rolig.
Vad är det för fel på min hobby nu då? Har jag vilselett mig själv i alla år? Är jag bara lite dummare än vad jag själv har förstått tidigare? Vad skall jag göra med alla mina vänner som naturligtvis håller på med samma hobby. Hej svejs leverpastej eller visst kan jag följa med på er resa men jag kommer bara att sitta på en stubbe och se glad ut? Skall jag börja laga mat åt polarna och fungera som kammarjungfru? Skall jag förgifta dem och skaffa nya vänner? En ny hobby som jag kan tröttna på om sisådär tjugo år? Bra jobbat grabben.
Visst är det ett I-landsproblem jag har råkat ut för men nu råkar det vara så att jag är en I-landsmedborgare och just denna typ av problem kan tossa till det i skallen på grabbar som mig. Min döda hobby var ju det som till stor del drev mig framåt i vardagen. Skall jag sitta och banka på datorn istället och flippa ur totalt inom tre månader?
Djävla förbannade skit. Jag har ett stort problem och jag har ingen uppenbar lösning på det framför nosen. Kanske blir jag tvungen att börja arbeta igen, gud förbjude, för att få dagarna att gå? Vem vill i ärlighetens namn arbeta? Arbete är till för att överleva och inget annat. Tror jag måste kräkas lite i min papperskorg, eller rakt över min laptop som ändå bara fungerar lite grann, när den själv vill och inte när jag vill.
Bush har det rätt bra, för det finns folk som ser till att han inte har en tom stund i sin tillvaro, som kan skicka iväg lite gubbs på krig och annat när han känner för det eller när någon av hans polare ber om det. Önskar att jag hade samma budget som den skiten för då skulle det allt smälla både här och där i buskarna, det kan ni skriva upp.
Jag tänker inte kaskadkräkas som Joanna för jag är min egen kammarjungfru och ogillar att städa. Jag tänker inte heller tokmeditera som nemo för det gjorde jag i mitt förra liv, det är jag helt säker på. Jag tänker inte springa (eller gå för den delen) och sluta med godis som smultronpaj, för jag hatar att springa och gillar godis. Tänker inte heller hänfalla åt listor som 6&7 för jag tycker ännu mindre om listor än om att springa. Jag tänker inte heller skriva något mer om Larus canus, Göteborgs Spårvägar, Kassörskor, EM 2006, Skåne eller våra infantila politiker. I varje fall inte idag för då skulle det kunna se ut som om min blogg har blivit min nya hobby och den glädjen kommer jag inte ge er gratis, kära läsare.
Jag hatar blogger och deras nya beta som gör att jag skriver allt detta med vetskapen om att ni ändå knappast kommer att kunna läsa det före jul och vem kommer då att orka läsa det?
Skitblogger, skithobby, skitliv.
mickey.x:like.no.other drar nu ett täcke över huvudet och skruvar ur de grå propparna som sitter i det grå skåpet i den gråmålade serveringsgången. Fjutt på er.
6 kommentarer:
Det verkar som en återgång till ditt förra liv skulle ge dig större sinnesro.... att kvävas av IT-ilska gagnar inte dig själv... tror jag... kanske kan det framkalla kreativa processer av ursinne... men jag är skeptisk
/Nemo - högburet lugn i sinnet
Men du,vad hade du för hobby? Kan du inte bara modifiera den lite, hotta upp den så att säga?
By the way: Jag vill arbeta, fast inte heltid. Jag tycker att det är roligt, jag har ett roligt jobb och jag saknar det när jag är mammaledig. Så nu vet du.
Hobbyer... hobbys...? Pluralformen av hobby är som böcker. När man läst slut den e det dags at börja på en ny. Bara så du skaffar dej en ny hobby och nya vänner. (Först tänkte jag jämföra hobbyn med husdjur, när ett dör skaffar man ett nytt, men det lät mycket hemskare som nerskrivet än i mitt huvud).
För övrigt skulle jag nog helst av all slippa arbeta jag också.
Peppe: hobby [-å-] subst. ~n, hobbies el. ~er (låter lite som en sagostund i älvornas värld)
Klart man inte vill arbeta. Arbete är ett surrogat för verkliga intressen och skall aldrig blandas ihop om man vill uppnå nemos sinnesro.
smultronpaj: Här skall inget hottas upp. Antingen är det på riktigt eller inte. Visst, det är inget fel i arbeta om man gillar det men jag tycker allt inte att man skall göra det hela till livets centralpukt som vårt samhälle förespråkar.
nemo: Sinnesro är ett hårt men samtidigt fint ord. Det gillar jag. Jag håller så smått på att återuppta min gamla hobby (och tillika yrke en gång i tiden) fotografering men det är ganska kapitalkrävande om man skall ha riktiga grejer så det får ta ett tiotal år eller så. Dagens irritation bottnar i att jag sträckte något i ryggen när jag flydde hem till Storsverige och släpade på en 258 kilogram tung resväska med en massa onödiga saker i vilket fått till följd att dagens och morgondagens besök hos Stubben är inställt.
Jag föreslår ett besök hos Morgan istället...en sorts levande stubbe. En konfrontation med den mannen är ett vackert sätt att provtrycka sin sinnesro...eller bristen av densamma.
Tycker f ö att hobbys låter fult...det får mig att tänka "hobbyrum"...hyvelbänk o Timell... och då blir det svårt.
Arbeta borde den göra som mår dåligt av att inte göra det...och tvärtom. Balans i livet kallas det visst...
Idag räcker det med att jag tänker på Mogge för att bli akut trött.
Hobby är ett fult ord.
Balans är visst fint när man skall gå över gatan och jag håller därför med dig till 100%.
Skicka en kommentar