ett skämt sportfiske
för er som brukar läsa denna spalt kommer nedanstående fundering att te sig ovanligt trist och grå. detta beror helt enkelt på att det är ett allvarligt menat inlägg i debatten om dagens sportfiske. är intresset skralt för detta ämne kan fundering med fördel hoppas över.
en sport är en verksamhet med syfte att träna och anstränga kroppen. det står ingenstans i mina ordböcker att sport innebär att man skall fånga och misshandla levande varelser.
graden av träning och ansträngning måste göra sportfisket till en av det enklaste sporter vi har och det är väl därför de inte är med i svenska idrottsförbundet eller vad det nu heter.
att dörja makrill eller meta abborre måste vara ytterligheterna då det kommer till minimal ansträngning. de är så att säga lättviktsgrenarna inom sportfisket.
sedan kan man kasta plåtbitar eller små krokar med garntussar på i vattnet för att lura fiskarna till misstag. detta är det vi får kalla för mediumgrenarna och naturligtvis det som de flesta sportfiskare håller på med.
de tuffa grabbarna fiskar lax och nu talar vi om tungviktarna som aldrig sover, äter eller uppträder på ett socialt normalt vis. tänk dig själv att dra på dig en svart plastsäck, trava rakt ut i en älv med strömmande vatten hållandes i en fem meter lång stång som du sedan står och viftar med utan paus i flera dagar. det är tufft tycker jag, knäppt som tusan, men tufft.
vilken gren du än väljer att tillhöra, det går även bra att sporta i alla tre viktsklasserna samtidigt eftersom det inte på något sätt är relaterat till kroppsvikten, så kommer du mycket snart att råka ut för etiska problem.
att fånga fisk för sitt höga nöjes skull, ofta med syftet att släppa tillbaka dem i plurret, är minst sagt tvivelaktigt i ett modernt upplyst samhälle. att utövarna sedan har mage att gå så långt som att kalla det för sport ger faktiskt lite dålig smak i munnen. tillbaka till forntiden med ett bromslöst och vältrimmat X-2000 i nedförsbacke.
som ni förstår har jag gjort en djupare studie av de individer som utövar denna sport och hur det går till. jag har gått så långt att jag själv har lärt mig alla hemligheter och dessutom praktiserat dem under många år. det gäller ju att veta vad man talar om, grabben med faktaunderlag slår till igen.
att fånga fisk, slå ihjäl den och äta upp densamma är okej om man behöver födan och föda behöver vi. metoden de flesta sportfikare använder är dessutom bra mycket humanare än de som de kommersiella farbröderna använder. dessa sportutövare har roligt medan de gör nytta för sin överlevnad.
att fånga fisk och sedan släppa lös den igen är ju däremot intressantare ur ett rent etiskt hänseende. får jag, som högt stående varelse i näringskedjan, leka med andra levande varelser för mitt höga nöjes skull? tja, katten leker ju med råttan skulle man kunna säga. men katten skriver inte spaltmeter med funderingar på internet och deltar heller inte aktivt och medvetet i det moderna samhället.
låt oss titta på jägarna ett ögonblick. det kallas inte för sport för det är inte sport att gå ut i skogen och skjuta en älg, inte ens om du springer till ditt pass. samtidigt skjuter ju inte jägaren årskalvarna i svansen för att se om de kan träffa samtidigt som de låter de små djuren växa till sig. skulle de ge sig till att bete sig på detta vis skulle med all säkerhet jakt som fritidssyssla förbjudas tämligen snart.
vad är det då som gör att det är okej att lura en fisk till att fastna på en krok, stressa den så till den grad att mängden adrenalin i musklerna når en näst intill dödlig nivå, dra loss kroken med i värsta fall blodvite som följd och släppa tillbaka den igen för att kunna upprepa proceduren ett antal gånger under individens leverne?
svaret är ganska enkelt. det finns inget som helst skäl för att vi skall tillåta detta i vårt samhälle. som enskild person kan jag etiskt klara mig genom att säga att jag vid dessa tillfällen ställer mig utanför samhället och nyttjar min rätt som högre stående varelse. på samma sätt som jag kan gå för röd gubbe vid övergångstället.
samhället däremot kan ju inte medvetet uppmuntra oss till att misshandla andra djur. det är helt otidsenligt och rent av förkastligt, sett ur ett samhällsperspektiv.
vad skall vi då göra?
till att börja med skall vi inte kalla sportfiskare för sportfiskare utan rätt och slätt fiskare. sedan får det finnas yrkesfiskare och fritidsfiskare. sportfiskaren har nu blivit fritidsfiskare men detta löser inte problemet med fiskplågeriet.
lösningen är lika enkel som förödande. all fisk som fångas måste skyndsamt plockas upp och avlivas av fritidsfiskare. så nu har vi löst det etiska och de nya fritidsfiskarna kan fortsätta som de alltid har gjort, ett litet tag. det förödande i det hela är att fisken mycket snabbt kommer ta slut och därmed fritidsfiskarna och de som lever av det hela. samhället kan ju dessutom inte medverka till att fisken fiskas ut och mångfallden i naturen minskar.
nu har vi kommit till det roliga i det hela, eller tragikomiska för fritidsfiskarna, eftersom vi inte längre kan tillåta fritidsfiske i större utsträckning än vad våra vatten klarar av att avkasta.
fritidsfisket kommer dö ut och endast vattenrättsinnehavare kommer kunna bedriva fritidsfiske. turismen som håller på att byggas upp kring frititdsfisket och alla de goa pengarna rinner ut i havet i takt med att vårfloden rinner undan.
finns det då inget sätt att utnyttja våra fina svenska vatten i fortsättningen? vi kan inte hålla på att ta upp fisken eftersom den då mycket snabbt skulle ta slut, eller i det närmaste slut. vi kan av samhällsetiska skäl inte bedriva fritidsfiske med C&R (catch and release, släppa tillbaka firren) eftersom vi har bredband istället för träklubbor idag. däremot skulle man kunna tänka sig en typ av fritidsfiske som idag knappt bedrivs över huvud taget. detta kallas på engelska lite missvisande för C&T, catch and touch. Vad det hela går ut på är att man fiskar, företrädesvis med flugspö, som vanligt men inte längre har någon krok. istället har man ett bete där fisken inte kan fastna. nipprigt, javisst men det är ju hela fritidsfisket redan idag så det är det inte så mycket att orda om.
framtiden jag ser med denna typ av fiske riktar sig mot de som fiskar med fluga. en fluga som ligger synlig på vattenytan. genom fiskarens goda kunskap luras fisken, precis som tidigare, att försöka äta upp garntussen men med den stora skillnaden att den inte längre fastnar.
För att hjälpa alla fritidsfiskare på traven i den kommande debatten döpte jag redan för många år sedan denna typ av fiske till kontaktfiske.
det finns många fördelar med kontaktfisket då man helt slipper de etiska debatterna och konflikten med samhället i övrigt. det går med rätt marknadsföring att skapa en mycket god turism runt det hela eftersom det enbart gäller att ge fritsfiskarna förståelse för vad det handlar om. några kanske slutar att fiska medan andra tillkommer. fritidsfiskarna skulle till och med kunna börja kalla sig för sportfiskare om de vill.
jag är medveten om att de tuffa laxfiskarna inte kommer gilla detta eftersom det är ganska få ställen som medger torrflugefiske efter lax och att det vid detta fiske är en riktigt kamp, nästan som sport, mellan fisk och fiskare vid själva drillningen. men nu är det ju så att vi inte längre kan bedriva denna typ av fiske. åtminstone inte på det traditionella sättet.
vad vi skulle kunna göra är att man efter nogranna studier bestämmer hur stort uttag man kan ha ur ett vatten under en säsong. sedan sätter man en gemensam fångstkvot för samtliga fiskare vid aktuellt vatten och när dagens kvot är fylld avbryter man fisket helt och hållet, precis som yrkesfiskarna skall göra när kvoten är fylld. Voila, fisket finns kvar, C&R är borta och bestånden kan leva vidare samtidigt som turism och fritidsfiskare slipper gråta blod. Vill du fortsätta fiska efter det att kvoten är fylld går det fint med C&T.
Ny typ av fångstkvot
Inför gemensamma fångstkvoter under mycket väl kontrollerade former.
Stoppa C&R
Stoppa all form av C&R, Catch and Release, för alla svenska vatten. Detta var fel från första början och fel skall rättas till så fort man kommer till insikt om dem.
Praktisera kontaktfiske
Lär ut kontaktfiske för alla som vill ha fler fisketimmar på sin fritid.
5 kommentarer:
Ja okej vi antar för diskussions skull att fisken plågas.
Men faktum är då ju att fisken plågas lika mycket vare sig man återutsätter den eller slår ihjäl den. Av kampen alltså. Alla (hoppas jag) sportfiskare bär med sig tanken om att inte utsätta fisken för mer djävulskap än vad som "krävs". NoKill känns tveksamt, men viss C&R kommer man inte undan om man vill ha kvar någon fisk.
Förresten är det mycket vi måste sluta med nu när vi är allvetande varelser som inte ska påverka flora eller fauna. Vi "andemänniskor" får lägga ned all djurhållning och bara äta odlade grödor. Vi ska helst sväva ovanför marken också, för att inte trampa på något levande. Syntetisk mat vore något för den moderna människan!
Vi kommer längre och längre från naturen trots att vi försöker vistas i den och njuta av den. Därför sätter vi egna känslor i allt som lever - bambifiering!
Visst vore det bra för naturen om alla slutade fiska och fisken fick leva ifred. Och visst vore det bra om älgjägarna la ner vapnen så att varg och älg själva fick reglera antalet djur.
Problemet är att vi människor lever mitt bland dem, och så länge man käkar fisk och kött så måste djuren tyvärr dö.
Jag köper alltid ekologisk mat när alternativet finns. Jag köper helst svenskt kött där jag vet att djurhållningen är bättre än i andra länder. Jag fiskar med C&R, behåller endast fisken jag ska äta.
Är jag en dålig människa?
Jaha, det blev inte så mycket reaktioner på min text och till min besvikelse är det ingen som tar upp det verkliga problem vi sportfiskare står inför.
Till att börja med skall vi nog rätta till ett par detaljer. Jag tror inte att någon behöver varna för mig då jag inte är så farlig eller förnäm som vissa vill påskina.
De som känner mig vet också att jag hör till den grupp medborgare som är emot de flesta typer av förbud och dessutom skriver det flesta av mina debattexter med systet att få människor att tänka till och då, framför allt, kanske tänka i nya banor. Den här aktuella texten är med andra ord inte nödvändigtvis min personliga övertygelse eller en patentlösning på hela problematiken. Personliga påhopp kan ni sluta ödsla tid på eftersom dylika inte biter på mig, jag är allt för förnäm för det.
Vad det hela i själva verket handlar om är att vi sportfiskare i gemen allt som oftast snöar in på detaljer och aldrig ser helhetsbilden som enkelt uttryckt är att alla sportfiskare är en del av samhället. Det övriga samhället kommer alltid behandla oss som en grupp, inte som enskilda individer, och därför vore det kanske klokt om vi stod redo inför den debatt som kommer.
Det handlar således inte om att jag skulle vilja tvinga in er alla i ett stalinistiskt etiskt rättänkande arbetsläger där jag själv sitter som hövding på en tron av gyllene fjäll.
Jag pysslar heller inte med Bambifiering som en del tycks tro. Sanningen är den att jag bryr mig mycket lite om fisken jag regelbundet sätter tillbaka, bara den överlever och återgår till ett beteende som ger mig eller någon annan sportfiskare möjlighet att fånga den igen. Jag köper inte ekologiskt odlade bananer av den enkla anledningen att jag tycker de smakar skit.
Däremot känner jag att sportfiskare och C&R i synnerhet ligger mycket risigt till den dag debatten tar fart. De andra fanatiska, men mer madialt organiserade, falangerna kommer platta till sportfisket så till den grad att vi kommer få svårt att stå emot trycket.
Är vi inte förberedda kommer det med all sannolikhet vara ett antal personer som känner sig mycket hårt pressade och då börjar skriva och uttala sig utan att ha tänkt efter före. Denna debatt kommer använda ord som moral och etik men det är inte det den kommer handla om i själva verket. De som kommer att driva kampanjen mot oss kommer göra det för sin egna skull, inte för fiskarnas, och det är det som är det farliga. Man måste kunna se skogen trots att det ibland står träd i vägen.
Jag vill fortsätta göda min fanatism inom flugfisket och det vore trevligt om man kunde göra det utan att behöva smyga ut i den värsta ödemarken för en enkel kvällstur. Visst bryr vi oss alla om vår hobby men vi skall nte tro att vi kan övertyga andra människor, som inte är insatta i ämnet, om det riktiga i det vi gör.
Länk till fler kommentarer:
http://www.edgeflyfishing.com/forum/index.php?topic=51357.0
Det är enligt min mening av yttersta vikt att vi diskuterar detta förfarande med C&R,samt det etiska dilemmat med "sportfiske" även om frågan stött och blötts genom åren - bra initiativ Mikael Båth!
Jag har stundtals genom åren praktiserat C&R men har nu sedan något år tillbaka slutat med det - inte pga någon överdriven naturvurm eller bambifiering utav fisken, utan för att C&R fisket har fått oanade proportioner, rent av absurda sådana, då man tillämpar C&R i renodlade Put&Take vatten!
(Nu faller ju iofs Put&take vatten utan för ramen för det vi diskuterar - men jag använder det bara som en liknelse för det absurda som inträffat.)
Att reflektera över vad vi sysslar med när vi fiskar är sunt - vi måste vara klara över varför vi tillämpar fiske. må det sen vara kommersiellt fiske, hobbyfiske eller vad som helst.
Det kommersiella fisket är något lättare att komma underfund med - det går ut på att skaffa så mycket fisk som möjligt, sälja den fisken med så stor vinst som möjligt!
Sen kan man ju diskutera det vettiga med att fisk fångas hundratals mil härifrån, packas och frys, skickas någon annanstans för att tinas upp och rensas, skickas sedan ytterligare många mil för att hamna i butik så vi kan köpa den!
Hamnade lite off topic här, men vad jag vill säga är att det görs försök på att kvoter skall hållas, nät med rätt storlek på masker för den sortens fisk man vill fånga används osv för att säkerställa att fisken inte fiskas ut.
Vårt problem är att vi är nöjesfiskare, vi behöver inte fiska för att säkerställa vår föda, utan vi gör det för vårt eget höga nöjes skull!
Här träder det etiska och moraliska dilemmat in. Varför fiska om vi inte behöver fisken som föda?
Här kan man rada upp en drös med kassa argument - det tillfredsställer något grundläggande behov hos oss människor, leva i naturen - av den, med den, det är skönt att vara ute i naturen, osv.
Inget av dessa argument
justifierar (svengelsk fras på väg in i SAOL!) vårt nöjesfiske!
Ändå fiskar vi och tycker att det är kul! (jag gör det iallafall)
Ett annat problem är nog människan oförmåga att hushålla med resurserna - vi har en tendens att rensa områden på allt!
Att låta vatten ligga i träda verkar väcka anstöt hos många. Är det allemansrättens förbannelse - fri tillgång till alla?
(Missförstå mig inte nu - allemansrätten är en välsignelse om den bara uttnyttjas med förstånd.)
Men våra vatten klarar helt enkelt inte ett så stort uttag som alla som fiskar dem skulle vilja.
Har just nu tappat tråden......
Kontaktfiske har jag inte praktiserat men det låter intressant, efter att man har fyllt sin kvot med upptagen matfisk.
Men man kommer inte ifrån grundfrågan med att man leker med maten med ett sådant fiske, hur lite smärta eller stress man än tillfogar fisken.
Skicka en kommentar