Pirater och fullt krig

Fronten skördar offer
Som ni säkert har förstått så handlar inte detta om ett modernt IT baserat krig med GameBoy-kontrollerade robotar utan det liknar mer en mix av första världskrigets skyttegravar och gerillakrigsföring. Eftersom det officiellt inte har deklarerats krig mellan Johanneberg och Panos Perssons grabbs rör sig alla relativt öppet. Det gäller att slå till när tant Agda med direktlinje till fienden är på muggen eller vad hon nu gör var tionde minut då hon försvinner från sitt fönster.


Rapport från fronten, em. 20 juni
Röken ligger tung över kvarteret. Fienden har satt hela igång sitt mobila infanteri med infernaliska ljudeffekter och andra vilseledande manövrar. Orangefärgade stora plastpåsar placerar de ut. För att ingen skall förstå att detta är förvaringspåsar för fångade motståndsmän hänger de upp dem lite här var över skyltar på gatan. Precis som om vi skulle vara så lättlurade.

Oskarsson är död, jag är helt säker, för han har inte synts till på hela dagen och soldaterna i de limegröna uniformerna ser oskäligt glada ut idag. Det var Oskarsson, den lille medborgarens hjälte, som gav operatören av EC35 vad han tålde i söndags och detta är den okuvliga hämnden som slagit till. De var säkert ett stort antal limesliskar som med ohyggliga tillhyggen gav sig på stackars Oskarsson, det är jag säker på. Han ligger begravd under den nylagda asfalten. RIP Oskarsson.


Fronten som försvann, fm. 21 juni
Oskarsson är inte död, jag mötte honom på gatan i morse. Bakfull som ett ägg, men helt nöjd med brakfest och tillhörande fotbollsskrän. Oskarsson är inte med i mitt gäng längre, han är sparkad. Hjälteglorian försvann i samma andetag som han började tjafsa om fotboll.

Efter en noggrann analys har jag kommit fram till att fienden i själva verket var vanliga gatuarbetare som lade lite ny asfalt på den gamla. Lådorna med granatgevär var råvaror till festen som Oskarsson arrangerade hos en annan granne (kanske skall han få vara med i gänget igen bara för detta lilla tricketrix).

EC35 är borta, de limeklädda gubbsen likaså. Tystnad och tristess har åter intagit gatan och allt är som vanligt. Med ett litet undantag, det var en bil som inte ville flytta på sig så vi har numera en helt nyasfalterad gata förutom en ruta där bilen var parkerad. Ser ganska lustigt ut men ger samtidigt en ny karaktär och lite mer stil åt gatan. Här bor de medborgare som inte bryr sig om att Panos Perssons gubbs invaderar. Låt dem göra vad de vill, men min bil skall de inte flytta på.


Närbutikspiraterna
Om det finns onda människor på allvar så äger de alla en närbutik. Jag är helt övertygad om detta, mer övertygad än vad jag var i fallet Oskarssons hastiga bortgång.

De är lismare hela bunten. Svensk, Turk, Asiat, Kurd eller Libanes spelar ingen roll. De är det mest skenheliga som vandrar i ett par skor i detta land. De är värre än Panos Persson och hans banditgäng.

Var annars än i en närbutik kan man ha uselt sortiment, fler gamla varor än nya och samtidigt fyrdubbla priserna mot redan dyra centrumbutiker? Fuska med kassan, ta betalt för kortköp och samtidigt fråga hur man mår?

- Skit du i det, brukar jag säga till piraten i den närmsta butiken när han frågar hur jag mår.

- och frugan och barnen? brukar han då tillägga.

Gud vad jag hatar den pirathövdingen!

Hade det inte varit spyrisk skulle jag gärna ha tagit med mig en solstol, slagit upp densamma mitt bland allt godis och berättat alla helvetes kval jag genomlider före, under och efter varje närbutiksbesök.

Mycket motvilligt måste jag erkänna att de fyller en funktion i mitt förslappade liv. Lika motvilligt tillerkänner jag att det är jag, och mina dåliga medmedborgare, som håller dem vid liv och när deras onda anlag med våra transaktioner rakt ner i deras stora, överdimensionerade, svartpengsfickor.

Men för den skull behöver de väl inte var sådana giriga svin? Måste man bete sig som den värsta bandit bara för att man har en närbutik i sitt affärsimperium?

Mer om detta senare för nu måste jag lugna ner mig.