Syndens härliga klåda

Ibland kan det vara klokt att svalka sig lite.

- Jag fångades av syndens härliga klåda, säger snuskprällen.

Denna gång är det en Norsk snuskgubbe vi har att göra med. Tur att man är ateist och inte skickar barnen på konfirmandläger. Mina barns kontakt med kyrkan inskränker sig till skolavslutningar, och det är jag väldigt glad för.

I detalj är det ganska ointressant att Torbjörn Lied har satt på en femtio år yngre flicka, det är inte det som är poängen.

Poängen är att kyrkor och trossamfund inte gör något åt det. Det är totalt passiva och det ger mig en obehaglig känsla av att det, kanske, finns en åsikt inom gudsrörelserna om att det är lite okej att hålla på så här om man arbetar med själavård, bara man inte blir avslöjad utanför de innersta kretsarna.

Det är illa, riktigt illa, när vi har personal inom barnomsorgen som inte kan hålla tassarna i styr. Men det är tio gånger värre när själavårdarna och deras medhjälpare beter sig på samma sätt. Nu kanske vän av ordningen undrar varför det skulle vara värre? Johoni, det skall jag tala om. En som arbetar inom barnomsorgen har, i bästa fall, en utbildning som sträcker sig några år in i högskolevärlden. I övrigt ställs inga större krav på intellektuell och filosofisk prestanda.

Kyrkorna däremot har ett mycket stort ansvar vad det gäller att forma dagens och, framför allt, morgondagens samhälle. Samlar man en stor del av världens goda hjärnor i sitt stall har man också ett oerhört stort ansvar, mycket större än vad Svenska staten har gentemot oss medborgare.

Därför måste vi medborgare också ställa större, mycket större, krav på kyrkan och dess representanter. Även om den protestantiska kyrkan och alla småsamfund inte har något större inflytande i det stora hela måste vi kunna ställa lika stora krav på dem. De har ju valt att vara själasörjare och måste då ta sitt ansvar som sådana.

Att en gammal snuskgubbe sitter i en stuga och piskar sina kvinnor med björkris är greppbart. Lagens långa arm kan lätt, och gjorde även så, stoppa den bisarra gamla skrutten. Lagen långa arm når dock inte in i de större kyrkornas kryptor. Därför måste de själva ta sitt ansvar och rena i de egna leden.

Detta har till dags dato inte skett. Visst har vi sett en rensning i den katolska kyrkan i USA och alla deras pojkrövare som numera inte har en fast inkomst längre. Men detta räcker inte. Ser vi på den Svenska kyrkan så dyker det med jämna mellanrum upp små skandaler. Detta är inte acceptabelt, de måste agera internt och i ett aktivt, preventivt, handlande. Det räcker inte med att någon biskop här och där fördömer enskilda medarbetare ’vid behov’.

Ta ert ansvar alla protestanter, katoliker, judar, livets ordare och allt vad ni kallar er. Passivitetstaktiken verkar inte funka så bra.