Kvacksalvare – avsnitt 1

Kvacksalvare är de allihopa, sanna mina ord. Inte för att de saknar legitimation utan för att de saknar hederlighet i sitt yrkesutövande.

För ett antal år sedan slumpade det sig på sådant sätt jag drabbades av någon åkomma som efter moget och uthålligt väntande från min sida konstaterades kräva läkarvård.

Vad att göra om inte ringa till Vårdcentralen? Av någon för mig än idag outgrundlig anledning svarade dessa dock icke i telefon på fem tio dagar varför jag snörde på mig skorna och spatserade de två hundra metrarna till nämnda central.

Dörren var icke låst men kön lång. Efter att ha väntat sisådär tre gånger längre tid än vad som var gott för mitt psykiska tillstånd talade en trist och blasé varelse innanför den nästan gallerförsedda luckan om för mig att jag inte på något villkor kunde förvänta mig att få en tid på centralen eftersom jag tidigare inte varit kund hos dem. Gå till Cityakuten istället var hennes enkla budskap till den gode medborgaren utanför luckan som enbart önskade en smärre medicinsk konsultation. Pisstant tänkte jag, vände på klacken och kröp hem till min jordkula igen.

Cityakuten var känd för en enda sak på denna tid och det var långa köer. Dagen efter trodde jag mig vara listig genom att infinna mig på akuten några få minuter efter deras öppnande. Fint Ture, kön var bara fem sex timmar lång meddelades det mig. Med träsmak i baken, hunger i magen och begynnande stresspsykos kallades mitt namn upp sju timmar senare och jag ledsagades till en ny kö. Detta var kön för de som kanske skulle få äran att träffa en medicine doktor under innevarande dygn. Mina stilla protester om att hamna i en ny kö gav mig enbart blickar från personalen som tydligt förkunnande att jag var en idiot och skulle hamna sist i alla köer om jag så mycket som yppade ett ord mer. Jag höll tyst och förtvinade istället i själsliga plågor. Efter enbart ett par timmar fördes jag under pompa och ståt in i ett mottagningsrum. Doktorn kommer snart.

Efter ytterligare någon timmas väntan och fundering på om jag faktiskt skulle kunna tänkas tillfriskna under väntetiden och om det då skulle kunna vara möjligt att få tillbaka pengarna kom läkaren in i den heliga krypta jag placerats i. Två minuters konsultation, utskällning för att jag inte kommit tidigare och gul lapp i näven senare slängdes jag snabbt ut på gatan igen.

Nu bar det sig inte bättre än att denna tvåminuterskvacksalvare ansåg att jag skulle göra ett återbesök efter två veckor. Eftersom detta inte var hans bord skickade han en remiss till centralen med pisstanten.

Jag omvandlade den gula lappen till vita piller och tillfrisknade på ett par dagar. Fine, livet leker igen och jag glömmer allt lagom tills det dimper ner en lapp i brevlådan. Avsändare var Cityakuten och brevet innehöll information om att centralen skickat tillbaka remissen till akuten och beklagade att de inte kunde ta emot mig. Akuten meddelade att inte heller de kunde ta emot mig för ett återbesök utan rekommenderade istället Sahlgrenskas akutmottagning som en möjlig lösning. Eftersom jag kände mig frisk lät jag det hela bero och levde istället lycklig och frisk utan att ha gjort något återbesök om det nu över huvud taget hade varit möjligt. Detta är vad våra politiker kallade för världens bästa sjukvård. Själv kallar jag det för ett totalt misslyckande. Vad hade en äldre och mindre uthållig person gjort? Kanske köpt en spade och grävt ner sig på egen hand utanför Kommunborgen?
Nu bar det sig inte bättre än att jag idag fick en tid för återbesök på vårdcentralen, levererad direkt av min brevbärare. Först fattade jag ingenting eftersom jag tidigare under dagen faktiskt gjort ett läkarbesök och inte kopplade detta återbesök till en smärre åkomma jag hade 1998. Efter ett kortare samtal med en riktigt trevlig och säkert näpen fröken på centralen kom vi fram till att de kanske skulle kontrollera vad de bokade in för tider, om inte annat så för att korta väntetiden för dem som verkligen behöver vård. Samtalet avslutades med att den näpna önskade mig välkommen tillbaka nästa gång jag behövde vård.

Shit, jag fattar ingenting. Har de gått en charmkurs med fördjupning i kundvård eller är det bara slumpen som har spelat mig ett spratt? Skall testa med att boka tid om några veckor så får vi se.

mickey.x:like.no.other haltar vidare i den allt grymmare världen. I nästa avsnitt skall jag berätta om min husläkarkvacksalvare.