Kvacksalvare – avsnitt 3

Blodet återskapades med tiden och mina vener och artärer hade åter igen en uppgift att fylla i kroppen. Tillståndet förändrades också från totalt utmattad till jäkligt trött, ungefär samma tillstånd som innan jag lät läkarkåren ta besittning över min lekamen.

Eftersom de med största säkerhet kallade in extrapersonal till labbet var alla mina, fullt normala, prover färdiganalyserade redan efter en dryg vecka. Nu började problemet för min kvackare. Det fanns helt enkelt inget direkt och uppenbart fysiskt tillstånd hon kunde slå klorna i och säga; detta är det och nu skall du stoppa i dig följande sju olika tabletter.

Trist för kvackaren men inte helt överraskande för mig. Som en sista liten trevare försökte hon nu snabbanalysera om jag möjligen kunde ha drabbats av någon intressant typ av sömnsjuka men där gick hon bet efter enbart en enda liten ynklig remiss.

I detta läge självdör din kontakt med husläkaren om du inte snabbt kan erbjuda en mer påtaglig sjukdom som passar in i den västerländska vårdmodellen. Jag gjorde henne naturligtvis inte besviken utan lät tala om att jag med säkerhet hade en hel knippa med polyper både lite här där i kroppen. Det skulle jag inte ha gjort.

Remiss till röntgen, remiss till häxan vid järntorget samt en remiss för att få lov att komma hem, tror jag det var. Husläkare älskar remisser och har säkert en god provision på varje utskriven liten lapp som innebär att ytterligare ett par sekiner försvinner ur min ficka men framför allt försvinner en hiskelig massa tid.

Som om inte detta vore nog visade det sig att huskvackaren är specialiserad på att få goda och snälla medborgare att sluta röka varför hon snabbt skrev ut en remiss till sin egna mottagning för att jag skulle kunna få göra lite utandningsprov som senare skulle kunna ligga som grund för hennes frontalangrepp på min rökning. Remissen angående röntgen dubblades nu för att även inkludera en noggrann detaljstudie av mina lungor.

När jag denna dag lämnade kvackis, tröttare än någonsin tror jag, var jag tvungen att besöka Ljungans på Avenyn för att samla ihop allt material och göra en lägesanalys. Stegen styrdes således mot detta gamla kafé som varit mitt i trettio års tid. Fast det är sällan jag går dit nu för tiden, det tappade lite av sin stil redan för en massa år sedan och då också mitt intresse.

En stor mugg mörkrostat kaffe och en tungmetallfylld tonfisksmagga, verkade ju ändå vara ganska kört med en annan, tänkte jag och högg in på firren. Nu var det dags att rada upp remisserna och analysera dessa. Naturligtvis vet inte min kvackare om att jag är en fena på allt som folk försöker dölja i kvasitext. Det är så att säga mitt specialämne.

Remiss till röntgen gånger två skulle nog kunna bli ett besök och endast några få timmars osysselsättning. Remissen till häxan, fast jag inte visste att det var en häxa ännu, var lite mer oroande eftersom den ledde till en för mig helt okänd adress som mycket väl skulle kunna bebos av ett antal dockförsedda, mörkhyade och i största allmänhet lömska typer. Remissen till den egna mottagen var redan omsatt till att vara en avtalad besökstid. Allt detta skedde en osedvanligt behaglig vårdag varför jag faktiskt började undra varför jag gett henne mitt lillfinger när jag kände mig fullt frisk, om än något trött. Uppiggad av vårsol, kaffe och roligt telefonsamtal utfört av en näpen och kjolförsedd Homo sapiens vid bordet bredvid styrde jag mina nu mycket lätta steg mot jordkulan. En observant medborgare hade dock kunnat reagera på rynkorna i pannan och den till synes osedvanligt tunga bunt med papper jag bar under ena armen.

mickey.x:like.no.other som redan nu vill förmedla att jag faktiskt överlevde det som skulle komma senare.