ny e-postadress

bloggarn@ixnix.co.uk är det som gäller från och med nu. Släng alla gamla som slutar på telia.com för de har åkt ut för ättestupan.

m.x:

en telian talar med det skrivna ordet...

Hej

Denna ärnedet har ej Telia Direkt med att göra.
Ni har fått besked från Telia´s avsändare hur Ni skall gå till väga.

Telia Direkt hanterar beställningar av varor-produkter via vår hemsida www.telia.se

snart ger jag upp. vill ni inte ha med edra egna order att göra eller. idioter!!!

crm och telianer går inte ihop

crm (customer relationship management = kundrelationshantering) är helt uppenbart något som telia skiter i och då skiter de i mig som kund också, men de fattar inte avskummen.

jag köpte mitt första 1200 baudsmodem av telia för sisådär 22 år sedan. det kostade elva tusen kronor men jag var en glad fan ändå när jag trallade hem över klarabergsviadukten med mitt nyförvärv. på den tiden var det ganska enkelt att ha med telia, eller televerket som det hette på barna hedenhös tid, att göra. var det något som krånglade så fixade de till det. de tog på något konstigt sätt ansvar för det monopol de hade.

idag har de inte monopol (även om de tycks spela monopol med mina pengar) och har tvärs emot alla relationshanteringsregler inte heller någon känsla för kundansvar. de skiter i mig som kund trots att jag har varit dem trogen med fast telefon, personsökare, mobiltelefon, uppringt internet, isdn och adsl så länge jag har varit myndig. man kan ju fråga sig varför de skiter i mig som ser till att deras barn har tomtegröt på bordet till jul. men jag tycker att de som sitter på beslutande positioner inom företaget kan få ärva den frågan av mig så slipper jag ödsla än mer tid på de fördömda telianerna.

dessa onda väsen (ondsint väsen = telian) som arbetar på telia har inte orkat bemöda sig med att besvara min fråga på åtta dygn. mitt tips till telia är att stänga ner funktionalitet som man inte kan hålla igång på ett någorlunda gott vis. en rimlig svarstid för en fråga av detta slag (loggad i deras system med ärendenummer allt) torde vara två till fyra timmar, inte åtta till sexton dygn.

när jag således efter åtta dygn tröttnat på dynghögarna plockar jag fram min telefon och ringer det berömda 90200. efter att ha lyssnat och knappat på telefonen i ett par minuter får jag reda på att jag har hamnat på plats nummer tvåmiljonerfyrahundrasextiotre i deras fina cts-system. fine, tänker jag och lägger luren bredvid mig. efter en evighet hör jag någon hojta i luren bredvid mig varpå jag lufter upp densamma och frågar vad personen vill mig mitt på blanka förmiddagen? eftersom jag faktiskt har lite tur ibland tog denna näpna fröken mitt aggressiva beteende på ett gott sätt och svarade att hon enbart ville veta vad jag ville. jag förklarade vad jag ville som en snäll liten grå svensson med svansen mellan benen och mössan i handen. jaha du, så du säger att jag har ringt till fel ställe och istället skall ringa till 020-320000? ok, puss och kram och låt din avkomma ruttna i helvetet.

nytt nummer, ny kö, nytt knappande och besked om att kön är så lång att de inte kan beräkna väntetiden. hade det inte varit så att jag är försedd med en cancerframkallande och högstrålande trådlös manick (just det, såld av telianerna till mig) skulle jag slängt på luren så hårt att bakeliten gått i smulor. nu nöjde jag mig med att lugnt trycka på en knapp, lägga ner luren mjukt på skrivbordet och säga fuck off telia.

dessa onda kreatur är inte värda mina pengar mer, de har fått massor av chanser genom årens lopp men nu är loppet kört för denna kvävande cancersvulst på telecommarknaden. må telias vd, styrelse, ledningsgrupp och alla anställda också för den delen gå en kvalfull och utdragen död till mötes.

ni har fått det fulaste jag har inombords att vakna till liv, hat. hat mot telia är gott för lågt blodtryckt säger jag till er alla kära läsare nu. jag hatar telianer och det hatar jag er telianer ännu mer för.

edra slippriga dyngbaggar av lågt stående väsen.

m.x:no.more.telia vet mycket väl att dyngbaggar inte är slippriga men det lät bra.

kollektiv bestraffning – avsnitt 4

jag har av olika skäl inte kunnat driva mitt lilla krig mot utbildningsväsendet den sista tiden, men skall snart ta tag i det hela i igen.

vad jag däremot har gjort är att studera klassen lite närmare, det är ju trots allt en del av barnens liv man inte har så stor inblick i. studien utfördes genom att jag helt enkelt har gästföreläst i klass 2x. detta ger en mycket fin inblick i hur de olika små hjärnorna fungerar eller inte fungerar. det var dessutom roligt att hålla hov för så små varelser, det är inte var dag man befinner sig på balustraden inom utbildningsväsendets lägsta nivå.

det mest slående med detta besök bakom de stängda dörrarna var att se hur den mentala utvecklingen i klassen varierade mellan fem och tio år. alla uppmärksamma förstår genast att det kan bli problem med att ha personer som är mentala femåringar i andra klass. då jag har haft ganska stora möjligheter att studera de aktuella eleverna löpande under raster och fritidsverksamhet samt förskoleverksamhet, när det begav sig, är det inte utan att man förundras över hur en del individer kan var så framåt under lektionstid och samtidigt så destruktiva under övrig tid. större delen av klassen ligger faktiskt mycket långt framme, kanske ett helt gäng av läsbegåvningar, vad vet jag?

hur som helst har detta lilla, självpåtagna uppdrag, mynnat ut i att jag har ännu lite mer kött på benen inför mitt kommande möte med den verksamhetsansvarige.

eder m.x: återkommer naturligtvis med mer från verkligheten när verkligheten har något mer att förtälja eder

kollektiv bestraffning – avsnitt 3

det kalla kriget förs på en hög diplomatisk nivå där parterna igår träffades för en inledande fredsförhandling. själv ställde jag inget större hopp till motpartens välvilja men plockade ändock fram all den diplomati som finns väl inlärd.

vi befinner oss på nivå ett fortfarande men efter gårdagens förhandling beslutades det enhälligt att nästa diplomatiska utspel skall ske på nivå två hos den verksamhetsansvarige.

den första nivån är klassföreståndare med eventuella hjälplärare och kan problemet inte lösas här flyttar man upp till rektorn, den verksamhetsansvarige, för nästa rond. skulle inte detta hjälpa får man fortsätta till kommunen som äger den verksamhetsansvarige och så vidare i några steg till bland olika ägare. vill det sig riktigt illa hinner man själv bli pensionär och barnen civilingenjörer innan man kommer fram till gud. med andra ord behöver man ha en smart plan b som inriktar sig på att lösa det praktiska för det eller de drabbade barnen. lämpligen för man krig på plan a. empati och praktiskt problemlösning står på plan b dagordning.

redan efter den inledande artighetsronden insåg jag att även motparten bestämt sig för att köra med öppna kort och god diplomati. mycket glädjande och minst lika oväntat då jag i förväg misstänkte att det skulle vara en hård vägg jag skulle få äran att banka på. icke sa nicke denna dag.

jag började med att förklara min oro, samma oro som jag beskrivit i det inledande brevet, för situationen i klassen och de fall av, som jag från min position som åskådare uppfattar det, kollektiv bestraffning som förekommit i klassen under höstterminens inledande fas. detta var ett djärvt tilltag som diplomat men jag körde på intuition och det visade sig att det var precis denna frågeställning de förväntade sig från mitt håll, om än något mer pang på rödbetan så att säga. med ett öppet kroppsspråk kunde jag sedan styra resten av mötet med, vad jag tror, mycket mer öppenhjärtiga svar än vad som från början var ämnat för mina öron.

mina värsta farhågor rörande de oroligare elementen i klassen besannades och de är naturligtvis bristen av styrande, eller möjligheten till att styra som verksamhetschefen gett sina kära undersåtar, som gjort att bägaren runnit över vid ett par tillfällen. påföljden har blivit ett par mindre lyckade beslut som faktiskt har resulterat i rena fall av kollektiv bestraffning. inte acceptabelt för mig som förälder men till viss grad väcks en empati gentemot den arbetssituation dessa personer lever i, i deras och min sons verklighet.

likt en småskolelärare kände jag mig sedan tvungen att förklara för dessa veteraner inom skolväsendet att det faktiskt medför vissa effekter på dem som straffas utan att ha gjort ont. att sedan vid upprepade tillfällen utsättas för samma typ av bestraffning utan att ha gjort ont faktiskt kan få menliga följder eftersom man vid varje enskilt tillfälle naggar lite i kanten på de drabbades självförtroende. man missar också mycket viktiga pedagogiska värden i den grundläggande utlärningsprocessen om vad som är rätt och fel. hur sjutton skall en åttaåring få en klar och riktig bild av rätt och fel om deras förebilder i skolan handlar fel?

jag fick faktiskt efter denna monolog höra något så ovanligt som en uppriktig ursäkt för den behandling som min son utsatts för. tyvärr räcker ju inte detta eftersom jag mycket klart kan se liknande situationer i framtiden så länge man inte löser de grundläggande problem som skapar en oro i klassen med påföljande mycket höga belastning på personal och drabbade elever.

när jag belyste denna farhåga och talade om alternativ såsom att flytta mina barn till annat läroverk blev jag inte emotsagd. tvärtom talade deras kroppsspråk om för mig att detta kunde vara ett alternativ som måste kvarstå högt upp på dagordningen i plan b. en absolut nödutgång men fortfarande något som måste beaktas och kanske blivandes den enda realistiska lösningen i slutändan. ett högt pris för barn och föräldrar men kanske nödvändigt för att i slutändan uppnå ett gott resultat.

samtalet tog även en sväng runt den negativa stämning som allt som oftast kan uppstå när personal och elever vistas under pressade förhållanden. detta resulterade i att ett löfte lämnades om att samtliga lärare som är inblandade i klassen skall ägna mer tid åt de elever som beter sig så som normala åttaåringar skall bete sig. att plocka bort fokus från det negativa kan skapa stora effekter i gruppen, under förutsättning att de är kapabla att genomföra detta. jag har vissa farhågor då vi talar om lärare med mycket lång inlärningstid bakom sitt nuvarande agerande.

under samtalets gång får jag bekräftat det som jag tidigare trott. inget ont i nuvarande lärare, de gör med all säkerhet det bästa de kan, frånsett kollektiv bestraffning. problemet ligger i att man har ett mycket fåtal elever, 2.5 närmare bestämt, som ligger till grund för det rådande läget i klassen. samtidigt släpper inte den verksamhetsansvarige till de resurser som krävs för att få skutan att gå rätt i vattnet igen.

därför måste det diplomatiska spelet förflyttas till nivå två. plan b måste finjusteras och en god förundersökning rörande gällande regler och möjligheter måste skyndsammast genomföras. för er läsare som har barn i åldern upp till och med 18 år kan jag rekommendera ett besök på skolverkets webbplats där mycken information står till buds för den vetgirige.

eder m.x: återkommer när det blir dags för nivå två eller när något annat av intresse för rubriken dyker upp.

exekutivmakten till kungen

efter påtryckningar från den store brodern har jag genomfört en mycket kraftig censurering av mitt egna inlägg. originalinlägget skrevs den 17 oktober 2006. eder m.x: som tagit skeden i vacker mun

christer fuglesang har väntat i fjorton år på att få gå vilse i rymden. jag har väntat i fjorton år på att bussen skall komma. i december får vi se om nasa eller göteborgs spårvägar vinner.

censurerat stycke

har lillfredrik utsett ett antal kompisar till ministrar för att de skall få avgångsvederlag innan de riktiga ministrarna tillträder? glömde lillebror bort att prata med alliansen innan ha tillsatte tokstollarna. kanske skall man införa en regel som säger att man inte har rätt till några pengar om man inte klarar av jobbet i tio dagar?

censurerat stycke

till sist tycker jag att vi skall ge kungen exekutivmakten tillbaka så att vi slipper våra yrkespolitiska stollar som knappast skulle klara av att fixa in en köttbit mellan bröden på mcdonald’s utan en handfast handledare till hjälp.

eder m.x: som blivit censur efter 43 år. släng dig i väggen censur.

rött och blått och knalltott

det tog ju lång tid för exmaria att avgå men hon har ju en fallskärm att kvittera ut så hon är nog inte så ledsen trots allt. det var klokt av exmaria att avgå självmant, även om det tog lite för lång tid. lillfredrik till ekot att hon har varit utsatt för det drev vi talar om här i sverige. jag fattar inte vad detta betyder men antar att han menar att det pågått en hetsjakt på exmaria. fattar inte lillebror att hon är en okunnig, skattesmitande skurk? och att sådana inte går att ha som minstrar? lillebror börjar oroa mig allt mer för var dag som går och jag börjar på fullt allvar tro att han har tagit sig vatten över huvudet. för att inte tala om gårdagens patetiska presskonferens. ha ha.

cecilia däremot verkar var för dum för att fatta att hon måste dra. hoppas att lillfredrik ger henne sparken så att vi kan få något annat att fundera över ett tag framåt. tobias kanske borde ta och betala sin licens också?

läste annas tårdrypande brev på ssus webbplats. hon snyftar om orättvisan och hur hemskt synd det är om henne. kanske är hon utsatt för en komplott från vakternas sida men alla hennes olika versioner och aggressiva beteende gör att hon faktiskt får skylla sig själv och ta och betala böterna.

vad som däremot förvånar mig är att anna verkar vara helt utan rådgivare eftersom hon försöker överklaga domen. vore hon intelligent skulle hon nu betala sina böter och arbeta vidare eftersom hon har fått en osedvanligt god reklamkampanj bekostad av media. men icke denna dam inte. oh, det är så synd om mig och jag är kränkt ända ner i ankeln och jag litade på det svenska rättsväsendet. varför gör de så här mot mig? den dumma åklagaren borde ju ha lagt ner fallet, jag är ju oskyldig och jag är faktiskt inte någon nersupen fitta. fattar ni?

m.x: säger bara att hon nu håller på att bränna ljuset i båda ändar istället för att svälja stoltheten och gå vidare i karriären med ett helt, tjockt, ljus i handen. skicka fruntimret till vedhuggarlägret och låt oss aldrig låta henne ha någon större makt, för hon har med all önskvärd tydlighet visat att hon inte klarar av att hantera makt.

här kan ni läsa annas brev till sina röda vänner:
http://www.ssu.se/index.php?p=2&a=2123
brevet är ganska trist, icke korrläst och det är minst sagt obegripligt att det över huvud taget har kommit ut på deras webbplats. men ta ni och läs det för att förstå vilka nollor vi har på väg till maktens korridorer.

eder m.x: som nu skall laga sig ett gott mål mat istället för att slita på tangentbordet

livet utan telefon

nu har jag inte pratat i mobiltelefonen på fem dygn. det är avkopplande livet utan mobil kan jag lova. när jag läser om hur peppe får e-post klockan 06:03 varje (nåja) morgon på sin hi-tec telefon känner jag mig nästan euforisk för att jag slipper det hela.

nu är det ju så att jag besöker stubben med jämna mellanrum och då är faktiskt mobiltelefonen ett säkerhetsverktyg. vi skulle kunna säga att jag hellre smutsar mina fingrar med ett mobilt telefonsamtal än ligger och dör i skogen. vad jag försöker säga är att jag faktiskt inte har slängt ut mobilen genom fönstret utan nöjt mig med att stänga av densamma, ändra abonnemanget till att bli något som kallas för refill som jag enbart behöver fylla på med en hundring om året för att det skall funka när jag besöker stubben. en hyggligt billig försäkring. jag har också klurat ut hur man kan neka telefonen att svara även om den är på. det blir en upptagetton för den som ringer och ett meddelande på min display om vem som har ringt. härligt elakt detta är. jag gillar detta allt mer. testa peppe jag lovar 100 % tillfredställelse.

nu är det nog dags för nästa fas. att säga upp den fasta telefonen och tvinga alla att lyssna på min upptagetton i mobilen. gissa om livet blir fint då jag bara behöver ringa upp de jag har lust att prata med. eller rättare sagt, jag skall skicka ett sms till pöbeln och säga att nu kan du ringa så skall jag svara. vid en hotbildsanalys kom jag fram till att det kan bli lite glest med kamrater i framtiden men vafan, lite får man offra för sinnesron.

fas tre är att övergå till 3g-baserat internet som inte kostar mer än en knapp hundring i månaden och kan följa med mig när jag inte är vid hemmet/kontoret.

fas två och tre skall införas den 5 december om jag nu bara kan övertala resten av familjen att slänga konservatismen i väggen och ge upp den trådbundna telefonen.

som fas fyra tror jag att jag skall skriva mig på jersey så jag slipper all post i brevlådan och myndigheternas tjat om än det ena och än det andra tramset.

m.x:360° snurrar vidare i livet utan att svara i mobiltelefonen

blåslag nummer tre

eller femdygnsprognosen

det kommer blåsa både blå och röda stormvindar de kommande dagarna. temperaturen blir mycket över det normala och det lär komma både regn och hagel under perioden.

cecilia stegö chilò polisanmäls för sitt notoriska licensfusk. det är bra, för hon har ljugit för oss medborgare de senaste dagarna. hon har påstått att det beror på 16 års slarv medan det i själva verket handlar om en välkänd och djupt rotad ideologi hos denna erbarmliga lögnare när hon skitit i att betala tv-pengen. skicka iväg det fula skrället till långvarig vedhuggning i norrland säger m.x: som inte skräder orden när de offentliga ljuger oss rakt upp i örat.

anna sjödin döms på alla fyra punkter i åtalet. kraftiga dagsböter och skadestånd är facit från tingsrätten. jag avgår inte och skall överklaga domen säger den dumma blondinen. m.x: önskar bara meddela damen att det nog inte går att överklaga denna dom eftersom hon inte fick något fängelsestraff och att det knappast kan anses vara en prejudicerande fråga. ta du jobb som svart städkärring hos någon röd tjomme istället, det jobbet är i klass med din kapacitet.

det börjar faktiskt verka som om ingen i den blå toppen betalar tv-licens och skulle det vara så spelar det väl ingen roll längre, eller?

jag har ett nytt förslag till det svenska folket. efter moget övervägande har jag kommit fram till att vi borde ge bort sverige till eu. sedan skulle varje enskilt eu-land kunna få styra oss i ett år var, ett slags styrelsevärdskap. på detta sätt skulle vi kunna få smaka på lite olika maträtter under en ganska lång tidsperiod för att sedan folkomrösta om vilket land som skall få oss permanent. det finns dock en uppenbar risk att det bara är albanien och portugal som vill ha oss men då är det ju bara att gilla läget. käka oliver och dricka portvin är ju inte så dumt det heller.

ratten sitter löst herr lillebror

eder m.x: som har lösningar på det mesta

blåslag nummer två

det är inte bara älgjägare som mister livet denna vecka. nu har två blåbär till ministrar skadeskjutit sig så till den grad att det bäste vore att kalla in en veterinär för avlivning på plats.

fattigmaria är en brud utan erfarenhet av det hon skall pyssla med och jag tror faktiskt inte att svenskt näringsliv och speciellt inte exportföretagen är särskilt förtjusta i denna situation. idag har fattigmaria gjort offentligt avbön i en av smitcecilias tv-kanaler. vi får väl se hur det kan sluta för mariapia, för hon har allt inte gått min kurs i att ljuga flytande, det kan jag försäkra eder om. min gissning är att fattigmaria nog får beställa tid hos sin psykogubbe istället för att vara handelsminister.

smitcecilia verkar var en riktigt otrevlig typ som inte bara visar ett totalt förakt mot dem som hon har under sig. hon visar också ett totalt förakt mot det svenska samhället. det får hon gärna göra, men inte som minister i det land jag är medborgare i.

gemensamt för detta ministerpatrask är att de är totalt gröna vad det gäller politik och hur man beter sig i de långa korridorerna. vill vi ha dessa som ministrar i sverige? knappast. det hela luktar kontokortsmona lång väg, men med den stora skillnaden att mona vet vad politik och lobbyverksamhet är och därför helt mirakulöst har överlevt, om än inte som partiledare.

dagens uppmaning till vår nya käre landsfader (eller lillebror) är att snabbt som ögat kasta ut blåbären och plocka in några som åtminstone har en chans att klara av jobbet, innan det hela går helt över styr. det kunde ju vara roligt för mig som lagt ner massor med timmar på undersökande verksamhet att ni åtminstone kunde sitta kvar ett litet tag.

eder m.x: som inte orkar läsa alla nyheter idag utan tar lite ledigt och hittar på en story för er kära läsare under dagen.

blåslag nummer ett

nu är smekmånaden slut och det är dags för micke.x:den.elake att tala om för er vad det är för patrask ni har valt att leda landet.

till att börja med kan vi ju konstatera att det verkar som om de gamla tupparna och hönorna har flyttat utomlands och glömt att tala om sin nya adress. de är helt enkelt bortglömda av oss medborgare, eller rättare sagt, kanske det är så att vi skiter i er tills ni börjar yla igen. men glöm inte att skriva upp på en lapp att vårt minne är gott.

nu har vi fått en mönsterfjant från generation x till statsminister. fjant för att det inte verkar vara mer råg i ryggen på den karln än vad min gamla, numera döda, moster hade att uppbringa. ett antal fatala misstag har han redan lyckats med vilket uppmuntrar mig mycket i min strävan efter att karln skall tryckas ner i hälen på sina kanin-gose-tofflor.

till att börja med har han utsett calle olja till utrikesminister. vill fjanten, likt panos persson, begå självmord innan hans karriär ens har börjat på allvar? calle olja är giftig och har ju visat det redan med små egna uttalanden vid sidan av fjantens räta linje. denna man kan mycket väl bli fjantens fall i samarbete med ett mycket litet antal medarbetare.

maria borelius är ju en fattiglapp som inte hade råd att ta lite av de 16 miljoner hon och hennes man tjänade för att betala barntanten på ett redigt vis. denna historia kommer vi nog kunna läsa en del om de kommande veckorna. men det är inte därför fattigtanten maria är farlig, hon lägger bara lite krokben för sig själv just nu, utan faran ligger i att hon har pondus och gillar att säga vad hon tycker. fjanten kommer med andra ord aldrig att inge respekt i detta fattiga spöke.

som om det inte vore nog med detta har han ju dessutom valt att ha både cecilia stegö chìlo och nyambo sabuni som ministrar. båda dessa yrkespolitiker är vana att göra som de själva vill och inte vad chefen eller medborgarna vill. fjanten har inte riktigt bra resultat på mitt prov rörande val av trogna medarbetare.

det femte spöket är maud olofsson som enligt säkra källor är dökär i calle olja och det kan ju som alla förstår inte sluta bra för fjanten och knappast för maud heller. med hjälp av den infraröda omvärldsbevakaren har jag redan upptäckt ett flertal svaga partier i pansarskölden som hotar med att brisera vilken dag som helst.

nu behöver jag bara luta mig tillbaka i soffan och invänta nästa misstag av denne mönsterfjant. det räcker inte med att var duktig om man inte vet hur slipstenen skall dras.

eder m.x: som klankar ner på makten för er och sanningens skull, utan tanke på konsekvenserna

Anna Politkovskaya

En sörjande kvinna vid Anna Politkovskayas kista i Putins diktatur.

Läsvärt:
http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_13823282.asp

mickey.x:no.mobile.phone

livet utan mobiltelefon är toppen. lugn och ro verkar intaga den plats elektroniken tidigare haft i min ficka. skulle några tecken på biverkningar uppstå kommer jag genast meddela eder alla.

m.x:n.m.p

mickey.x:no.more.?

efter flera sekunders funderande har jag beslutat mig för att klippa såväl internet som mobiltelefon. detta kan ju låta drastiskt för en människa som haft mobiltelefon i femton år och internet så länge det funnits men jag tror faktiskt inte att jag kommer sakna det. ibland saknar jag tiden på åttiotalet då modemen var så långsamma att man hann läsa texten medan den ritades upp på skärmen. idag är det mest blaj med det mesta och en hets bland informationsleverantörerna på internet som mest tycks gå ut på att proppa min hals full med reklam.

mobilen klipper jag direkt på stående fot. det är ju bara till att stänga av den och säga upp kontot hos den statliga jätten med finsk anknytning. hej då alla telefonterrorister, vill ni något så finns jag på hemtelefonen ganska ofta men svarar inte när jag äter. ring inte heller efter klockan 21 eller före klockan 9 för det fick jag lära mig som liten och nu är jag inte bara 100% man utan även en bakåtsträvare av mått.

internet har ett naturligt slutdatum den sjätte december eftersom jag av någon bortglömd anledning låste abonnemanget förra hösten. då åker modemet ner i en låda samtidigt som jag plockar fram en bok för att se om jag kan klara av att läsa ut mitt första skönlitterära alster på 19 år. jag vet precis vilken bok jag skall börja med.

mitt ansvar gentemot er kära läsare? låt mig återkomma med ett svar lite längre fram. vill jag så går det ju att lösa den biten.

eder m.x:

tjing på er

tänkte ta och skriva ett par rader. eftersom jag inte har något att skriva om blir det klurigt men klurigheter är roliga.

nåväl, det var visst strömavbrott i göteborg igår men på min gata sken allt solen som vanligt varför jag inte märkte något av denna temporära elektronbrist. ett visst klientel i staden passade på, i skydd av mörkret, med att vandalisera lite. det är ju inte så konstigt men det finns många som ojar sig över det idag. jag säger bara att om man har en ledning i landet som inte bryr sig om att slå upp betydelsen av ordet assimilering och än mindre praktisera det hela så får man betala priset. det är bara till att reparera det som är sönder och tralla vidare i livet.
aftonbladet, den ansvarskännande tidningen som anser sig vara störst av alla, har visst missat lite eftersom de skriver att så gott som alla skolor i nordöstra göteborg var vandaliserade. det handlar naturligtvis om en skola, en liten miss av aftonbladet för lösnummerförsäljningens skull antar jag.

kim jong-il har tydligen provat en smällare idag. det måste vara hårt för vår vän i usat, riktigt hårt. kim är en lustig liten gubbe men jag skulle inte vilja möta honom i en mörk gränd och det vill nog inte han i usat heller. det är ju inte så bra på att prata där på andra sidan sundet och ännu sämre är de på att föra krig i mer än två veckor. blir väl lätt så när man driver ett luftslott under falskflagg antar jag. låt oss hoppas att kim tar det lite lugnt och inte börjar exportera sina nya smällare för det vore riktigt olyckligt.
aftonbladet, den ansvarskännande tidningen som anser sig vara störst av alla, placerar visst ljungberg lite högre upp än kim när de rankar betydelsen av nyheterna. det är nästan lika illa som kim. aftonbladet är en sopstation, ägd av norrmän. hua.

mitt krig mot kollektiva bestraffningar har paus denna vecka eftersom jag är sjuksyster åt ett nyopererat barn. men misströsta ej, kära läsare, det kommer nog att bli en riktigt lång följetong innan jag är färdig med folket i skolan.

så var det inget mer idag då.

m.x:

Kollektiv bestraffning – avsnitt 2

jaha ni, då kom svaret på mitt brev, fast det bidde inget svar, det bidde en intellektuell förolämpning. det har hänt mig ett par gånger tidigare i livet och jag kan lova er att det är ett bra sätt att få mig att tänka efter före.

denna typ av svar har flera effekter på mig. först tänker jag ungefär jaha, sedan tänker jag sicken skit och efter det börjar jag undra om människan är trögtänkt eller har personen i fråga inte förmågan att tyda en enkel text eller har vi att göra med en totalt utbränd person som tappat allt vad ansvarskänsla för arbetet heter eller är det något annat som är fel så till den grad att jag inte ens kan gissa mig till svaret?

efter lite funderande kommer jag dock fram till att det hela handlar om en ren förolämpning. den person vi talar om har faktiskt akademisk utbildning och många år bakom sig som lärare på lågstadiet. ligger ytterligare orsaker till grund för denna persons agerande kan inte jag ta hänsyn till det. kan man av någon anledning inte utföra sitt arbete skall man sjukskriva sig och överlåta ansvaret för utbildningen till någon mer lämpad person.

hade jag skrivit detta brev till någon vem som helst hade jag genast börjat fundera på om mitt budskap inte gått fram, det är många som har svårt att ta till sig det skrivna ordet och det måste man respektera. men nu handlar det om en person som har till uppgift att lära barn att läsa och skriva, det är inte vem som helst som har fått mitt brev. just därför blev jag irriterad över svaret, det är inte värdigt denna person att bemöta mig på detta vis. vi pratar om m.x:, hundra procent man här, hallå!

nåväl, nedan kan ni betrakta den lilla texten som jag har återskapat från den vikta papperslapp jag erhöll av min son igår.

Hej m.x: !

Jag har läst ditt brev.
Din son Y har aldrig betett sig illa på något vis. I så fall hade du givetvis fått veta det.
Vi gör så gott vi kan med de barn vi har.

MVH X

that’s it. Varthän svaren på mina frågor tog vägen vet jag inte. de kanske inte fanns med på dagordningen i lärarrummet denna dag?

eder m.x: som väl måste beställa ett högtidligt personligt samtal med personen i fråga. fuck life.

unilever blåser dig på sanningen

för de av er kära läsare som tror på den kvasivetenskapliga reklamen vi drunknar i för tillfället när det gäller omega-3 och omega-6 vill den lille kemisten i mig väcka er. gå inte på allt struntprat i media utan läs lite riktig fakta istället. Som hjälp har jag plockat fram ett par länkar och lite text från konsumentsamverkan.se’s senaste nyhetsbrev.

saxat ur sveriges konsumenter i samverkan 2006-10-02
missa inte reprisen av vetenskapens värld i svt 1 den 3 oktober kl. 12:05-13:05.detta program måste du bara se! det innehåller bland annat uppgifter om balansen mellan omega 3 och omgea 6 som inte minst kullkastar unilevers reklam för becel.unilever påstår att becel innehåller omega 3 men man utelämnar att det även innehåller så mycket som 6 gånger mer omgea 6. mer om denna debatt kommer vi ta upp i kommande nyhetsbrev. men se eller banda programmet för eventuellt kommande diskussioner med människor i din närhet.
det hettar nämligen till i debatten nu. unilever har lyckats manipulera både aftonbladet och tv4. en anställd från unilever fick här om dagen ohämmat breda ut sig i tv4:s nyhetsmorgon och förespråka becel under förevändningen att hon var dietist och expert. det kom aldrig fram att hon faktiskt var anställd av unilever. samma propaganda skriver aftonbladet om i dag. hjärt- och lungfonden har lånat ut sig till unilevers kampanj och nu ska människor kolesteroltestas i hela landet. allt detta är en dold kampanj för att ersätta animaliska produkter såsom smör och bregott med becel.


saxat ur sveriges konsumenter i samverkan 2006-01-30
http://www.konsumentsamverkan.se/11verk/kampanj/saker/antligen.htm

saxat ur tidningen vi 2006-09-25
http://www.vi-tidningen.se/templates/ArticlePage.aspx?id=8696
missa inte kommentarerna till denna "artikel"

eder m.x:

Kollektiv bestraffning – avsnitt 1

Nu är det krig igen men denna gång lite allvarligare än mina vanliga små, högst personliga, krig. Denna gång måste barn blandas in i leken eftersom de är de utsatta. Detta gillar jag inte men jag är orubblig och klart giftig när jag väl kommit igång.

Ett synnerligen väluppfostrat, lugnt och sansat barn går i årskurs två på en helt vanlig skola i Göteborg. I samma klass förekommer det två och ett halvt mindre väluppfostrade, olugna samt osansade barn av manligt kön. Dessa barn i kombination med deras vilsna natur ställer till en hel del förtret för lärare och resterande elever.

Klassföreståndaren i sagda klass har troligtvis tappat kontrollen över situationen och därför börjat tillämpa kollektiv bestraffning som en feg, ofunktionell och i största allmänhet vämjelig uppfostringsmetod. Därför skall jag gå i krig igen. Jag skall häva skeppets slagsida och lägga kursen rätt igen innan jag lämnar över skeppet till kaptenen. Skulle kaptenen vara dum nog att göra motstånd kommer denne samt rederiets vd att få gå på plankan. Sanna mina ord.

För att ge er, kära läsare, en inblick i det hela tänkte jag publicera händelseförloppet om än i något censurerad form.

Här följer brevet som idag skall överlämnas till klassföreståndaren:

Göteborg 2006-09-29

Hej X.

Jag skriver detta brev till dig eftersom det under senare tid har förekommit ett stort antal signaler från min son, hans kamrater samt innehållet i dina veckobrev som oroar och gör mig konfunderad.

Till att börja med vill jag bara meddela att jag på grund av den synnerligen dåliga stämning som råder före skolstart inte längre har för avsikt att, annat än i undantagsfall, lämna Y före klockan 08:10. Detta gäller korridoren utanför klass 2x. Utan att ha undersökt saken närmare har jag fått för mig att det inte finns någon personal som över huvud taget har ansvar för tiden före klockan 08:10. Skulle det finnas personal som skall ta ansvar för denna tid utför de inte sina arbetsuppgifter varför den enklaste lösningen för mig, som förälder, är att helt enkelt hålla mitt barn borta från skolan under denna tid. Jag tycker att detta är en olycklig situation eftersom det faktiskt är en tid för att träffa och hälsa på sina kamrater samtidigt som man ställer om sig från privatlivet till livet i skolan.

När jag läser veckobrevet daterat den 14 september står det att många pojkar har varit väldigt skrikiga och okoncentrerade samt att ni önskar att vi pratar med våra pojkar. Eftersom flickorna i klassen inte nämns i detta brev måste jag som förälder förutsätta att även min son har betett sig på ett oacceptabelt vis i skolan, vilket förvånar mig synnerligen eftersom han aldrig har uppvisat tendenser till denna typ av beteende tidigare. Vid konfrontation skakar även Y av sig det hela med hänvisning till den mer stökiga falangen i klassen.

Varför pekas alla pojkar ut om nu inte alla pojkar är inblandade? Varför tar ni inte kontakt med mig eller Z direkt om det, mot förmodan, är så att Y är inblandad i det hela?

I samma veckobrev står det att läsa att pojkarna vid förra årets fotografering gjorde miner och rörelser som resulterade i att fotograferingstillfället tog orimligt lång tid. Vad gjorde Y under denna fotografering som störde ordningen och varför har jag som förälder inte fått vetskap om det hela förrän ett år efteråt?

Nästa signal som skickades hem till mig som förälder från skolan gällde friluftsdagen den 19 september där det tydligen varit stökigt med påföljden att inga pojkar i klass 2x fick utföra den avslutande stafetten. Vad har Y gjort under friluftsdagen som diskvalificerar honom från att utföra alla aktiviteter? Är det en begynnande form av kollektiv utpekning och bestraffning som sker i klassen?

Vidare har det kommit till min kännedom att klass 2x inte har fått utföra årets ”skoljogging”. När jag frågade Y om detta var den första versionen att A och B varit bråkiga och att klassen därför inte fick springa. Detta har jag även fått bekräftat från annan förälder i klassen. Jag hoppas verkligen att det finns någon annan förklaring till det hela och skulle också gärna ta del av denna.

Det har också kommit till min kännedom att rytmiken numera sker i halvklass eftersom det enligt min sons utsago har ”varit för stökigt” i klassen. Skall min son få halva sin undervisningstid i rytmik spolierad på grund av andra barns dåliga uppförande? Är det min son och hans uppförande som ligger till grund för att denna del av undervisningen numera utförs i halvklass? Om så är fallet, varför har jag som förälder inte informerats om det hela?

När jag ville prata lite närmare om det hela med Y hamnar han naturligtvis i en försvarsställning eftersom han, som de flesta andra barn i denna ålder, sätter stort värde på sina lärare. Detta är en naturlig och sund reaktion som Y har mitt fulla stöd för. Men det gör det samtidigt mycket svårare för mig att få fram en konkret och korrekt bild av vad som egentligen försiggår i skolan. Därför känner jag mig nödsakad att skriva detta brev till dig för att reda ut eventuella missförstånd å det snaraste.

Med bästa hälsningar,

m.x:

mickey.x:like.no.other lovar er att avsnitt två på denna story kommer här så fort skolan har responderat.

jag är pyroman

och dessutom kär i min kelly-kettle. en kelly-kettle kan enklast beskrivas som en vedeldad vattenkokare. ja, jag vet…

kelly-kettle kom in i mitt liv för några veckor sedan efter att jag i flera år tjatat på b om denna manicks förträfflighet. b ger således mig i uppdrag att beställa ett exemplar, för hans personliga räkning, av denna manick och istället för att leverera den till beställaren har jag nu tagit tingesten i besittning. jag kramar den krampaktigt vid mitt bröst när b närmar sig och väser svagt åt den stackaren.

detta beteende är inte normalt och efter en tids analyserande har jag kommit fram till att jag helt enkelt är pyroman. jag älskar att plocka fram denna lilla kompis i skogen och sätta fyr. jag kan ägna timmar åt att fundera ut vilka typer av små pinnar jag skall mata kelly med för att uppnå olika effekter av typen rökmängd, rökfärg, lättantändlighet och gud vet vad.

mitt normala praktiska sinne skulle helt enkelt ha nöjt sig med att konstatera dess fördel då man inte behöver inhandla eller bära med sig bränsle. vid behov av en kopp the skulle jag sedan sätta fyr på den och invänta varmt vatten. ett bruksföremål som man bara använder utan närmare eftertanke.

men nu har jag vid ett tiotal tillfällen provat olika typer av bränslesammansättningar, mätt uppvärmningstiden i relation till temperatur och fuktighet, utrönt effektskillnader vid olika drag i skorstenen etcetera. det är nästan så att jag börjar bli orolig för mig själv.

som ett alternativ till pyroman har jag faktiskt slagits av tanken att jag kanske helt enkelt har för mycket tid över för strunt. men jag älskar kelly, det gör jag.

mickey.x:on.fire

kvacksalvare – avsnitt 5

mina minnen från denna dag är lite fragmentariska eftersom hjärnans skyddsmekanismer helt enkelt har besparat mig de värsta detaljerna för att jag skall kunna leva ett någorlunda normalt liv. men jag kan lova er att kommande rader är mer än nog för att ni skall ligga vakna i flertalet nättar framöver.

resumé: jag hade talat om för min huskvackare att jag med största säkerhet hade polyper både lite här där, bara för att göra henne glad och harmonisk. detta infall av vänlighet skulle nästan komma att kosta mig livet vilket denna text lite blygsamt kommer att beskriva.

det var någon gång på förmiddagen som jag skulle inställa mig hos häxans undersåtar för att avlägga sedvanlig avgift samt nedsätta min lekamen på en för nedsättning avsedd stol i nedsättningsrummet.

nu råkar det förhålla sig som så att jag är en rackare på att vänta. jag sätter mig bara ner och försätter kroppen i någon slags dvala, ett slags mentalt ingenmansland där jag kan vara eller inte vara hur länge som helst, nästan. detta inte bra eftersom nedsättningsrummen hos alla kvackare är till för att vi skall bli själaglada bara för att få komma därifrån, oavsett kvackarens avsikter. jag blir inte kvackmottaglig bara för att jag får vänta, jag är precis lika misstänksam efter sju timmar som jag var när jag nedslog mig från början.

eftersom den stundande undersökningen skulle företas ur ett bakre perspektiv hade jag innan min ankomst till häxans mottagning fått genomgå en självbehandling, på egen bekostnad, på egen tid mot bättre vetande. på andra sidan pölen förekommer det anläggningar dit hippa typer kan gå för att mot betalning få sin tarm tömd. det är sant, jag hade genomfört denna behandling på mig själv, vilket fortfarande förvånar mig eftersom jag i rimlighetens namn borde ha haft någon form av självbevarelsedrift som varnat mig för vad som eventuellt skulle kunna följa på denna typ av behandling. det är tillräckligt förnedrande utan att det skall behöva tillfogas någon form av ytterligare och till yttermera än värre tortyr.

nåväl, jag väcktes ur min dvala, med väl tömd tarm, och ombads förflytta min lekamen till ett undersökningsrum. väl där ombads jag av att avkläda mig in på bara skinnet och påföra ett klädesplagg som mest av allt påminde om en tvångströja. varför jag inte nu lade bena på ryggen och försvann i en blå rökpuff är och förblir totalt obegripligt, kanske var jag denna dag helt omedvetet trött på livet?

där stod jag i en gammal sliten lokal med nio meter till taket, omgiven av medicinsk utrustning som såg ut att vara från tiden strax före andra världskriget, och väntade lite lojt på min egen avrättning som inte skulle dröja allt för länge. dörren öppnades och jag ryggade bakåt vid anblicken av den uppenbarelse som steg in. hade häxan inte varit iförd vit rock och papper i handen hade jag allra skyndsammast talat om för densamma att ålderdomshemmet inte låg i detta rum. försvinn nu, seså, bort, bort.

seså, upp på britsen, rumpan åt mitt håll, så skall vi se till att detta snart skall vara klart för jag är lite försenad. det var väl inte mitt fel att häxan kom tre timmar för sent till den avtalade tiden?

maskiner sattes på, tv-monitorer, säkert svartvita gamla burkar som de fått av stadsmissionen, blinkade och jag blev kallsvettig. häxan förde nu in en tio meter lång slang i min kropp. vad hon missade var att mina tarmar inte ligger som en utsträckt kobra på en sandstrand utan mer som en huggorms ihopringlade kropp i vinterdvala. jag har en osedvanlig hög smärttröskel, men det hjälpte inte i detta fall, smärtan blev helt enkelt för stor, och jag utropade min avsky över häxans och hennes yrkesutövande. det var dumt gjort för det eggade henne enbart till att kalla mig för sjåpig samt att vidtaga en än bryskare undersökningsmetod. jag tror att det var här någonstans jag svimmade av smärta.

när jag vaknade upp var häxans i toppvarv och gjorde sitt bästa för att jag aldrig mera skulle kunna resa mig upp på egen hand igen. jag skrek åt henne att nu får det var nog, att omedelbart avsluta misshandeln och försvinna ur min åsyn för alltid. det gjorde hon för tydligen hade häxan lyckats utföra sitt verk under min bortavaro. hennes sista ord var att jag nu kunde klä på mig, skämmas ordentligt för min självömkande framtoning samt invänta en remiss till nästa instans.

det gick att resa sig upp med en god portion av självbehärskning. påklädning genomfördes efter några minuter, enbart utförd på viljan att komma därifrån. häxsystern kom in med remiss och gav mig en klapp på axeln. jag gled iväg som en skugga av mitt forna jag längs väggen i den av kalla lysrör upplysta korridoren. ut på gatan och placering av lekamen i en krampaktig fosterställning mot husväggen i väntan på vidare transport till krematoriet.

skulle jag mot förmodan någon gång i livet känna att jag måste bomba något sönder och samman kommer häxan vid järntorget utan tvekan att bli mitt första mål.

denna händelse utspelades för två och ett halvt år sedan men tog så hårt på mitt psyke att det känns som om det aldrig har hänt.

mickey.x:like.no.other har faktiskt en fortsättning på denna text men först måste jag vila mig eftersom traumatiska upplevelser inte får avfärdas utan vidare.

embryo

När embryo kom sa han att "Jag behövrer en platts i universerummet det säjer jag nu yo." och det fick han. Nu har han sagt att han är på en kanske oändlig resa och det får han vara.

Jag säger att oändligheten är stor och om embryo känner sig ensam med sina tankar är han välkommen tillbaka det säger jag nu yo. Lycka till på resan embryo och tack för den tid som varit Magnus Carlbring.

m.x:

Kvacksalvare – avsnitt 4

Igår ljög jag lite för er för jag fick faktiskt aldrig remissen till Häxan vid järntorget i min hand utan denna skickades direkt från kvack till kvack, så att säga. Detta var säkert för att jag inte skulle kunna avbryta behandlingen på egen hand.

Efterföljande vecka var jag på besök hos antiröksystern. Hon hade en alldeles ny fin dator med tillhörande utandningsapparatur. Tyvärr hade hon inte så stor susning om hur det hela fungerade varför Doktor x fick hjälpa till lite för att det hela skulle fungera bra och på avsett vis. Denna typ av undersökning har som syfte att se hur dålig lungkapacitet en medelålders gammal rökare har så att husfrun, förlåt husläkaren, skall kunna trycka samme man mot väggen och avkräva ett heligt löfte.

Efter ett antal blås och flås i manicken talade den mycket snälla datorn om för den mindre lyckliga systern att det satt en man bredvid henne som hade en lungkapacitet och virilitet som en 25 åring. Det är sällan man ser breda leenden i mitt oborstade ansikte men denna dag, i detta lilla krypin med maskin och syster, var leendet både brett och strålande. Jag hade besegrat en syster och hennes remisskrivande chef redan i första ronden. Den typen av remisser kan den sköna frun få skriva ut hur många hon vill, de kommer aldrig att vinna över mig. Men vid detta tillfälle, när jag tänkte dessa tankar, hade jag ännu inte kommit till Häxan som för alltid skulle förändra mitt liv.

Nu hade jag på ett strålande sätt klarat av en remiss. Remissen till röntgen var ju lite svårare att omvandla till ett besök eftersom avsikten var att jag skulle knalla iväg på egen hand och ta dessa svartvita foton av mitt inre. Men jag skall gå, jag lovar, snart.

Efter ytterligare ett par veckor hade allt vad läkare och remisser heter fallit i glömska, för jag har lätt att glömma sådant som inte är så lockande, när telefonen plötsligt ringer med en ovanligt skarp signal. Det var huskvackaren som ville fråga hur jag mår, om jag fortfarande var lika trött och om jag börjat fundera på att sluta röka för det var minsann inte ofarligt att röka även om man inte kan visa några direkt medicinska svagheter efter 25 års rökning. Jag svarade att jag var medveten om rökningens farlighet eftersom det brukar stå att jag inte skall amma barn på mina askar med Davidoff Exquisitos. Va fan, sticker du upp nu också? tänkte husläkaren, men hon sade inget till mig utan avslutade samtalet istället med att jag snart nog skulle kallas till Häxan vid järntorget eftersom hon ätit lunch med detta kräk samma dag för att snabba på processen. Visst, tänkte jag, det blir nog fint gumman. Ibland går jag med öppna ögon utan att se ett skit framför mig, det kan jag lova er.

Första tiden jag fick hos Häxan blev per telefon inställd på grund av sjukdom. Då jag lite förstrött sa att jag kan möta vilken kvackis som helst kom ett snabbt och obrytbart svar om jag tillhörde Häxan och ingen annan. Tror ni att jag reagerade på detta då? Nä-hä-då, jag tittade rakt fram.

Snart nog kom dock den slutgiltiga tiden, framburen på silverfat av min egna trogne brevbärare. Innerst inne tror jag faktiskt att min brevbärare är en god människa, men denna leverans kommer jag aldrig att förlåta honom för. Aldrig någonsin, så länge jag lever.

mickey.x:like.no.other vill varna alla känsliga personer för nästa avsnitt som är både vämjeligt och avskyvärt på samma gång.

Kvacksalvare – avsnitt 3

Blodet återskapades med tiden och mina vener och artärer hade åter igen en uppgift att fylla i kroppen. Tillståndet förändrades också från totalt utmattad till jäkligt trött, ungefär samma tillstånd som innan jag lät läkarkåren ta besittning över min lekamen.

Eftersom de med största säkerhet kallade in extrapersonal till labbet var alla mina, fullt normala, prover färdiganalyserade redan efter en dryg vecka. Nu började problemet för min kvackare. Det fanns helt enkelt inget direkt och uppenbart fysiskt tillstånd hon kunde slå klorna i och säga; detta är det och nu skall du stoppa i dig följande sju olika tabletter.

Trist för kvackaren men inte helt överraskande för mig. Som en sista liten trevare försökte hon nu snabbanalysera om jag möjligen kunde ha drabbats av någon intressant typ av sömnsjuka men där gick hon bet efter enbart en enda liten ynklig remiss.

I detta läge självdör din kontakt med husläkaren om du inte snabbt kan erbjuda en mer påtaglig sjukdom som passar in i den västerländska vårdmodellen. Jag gjorde henne naturligtvis inte besviken utan lät tala om att jag med säkerhet hade en hel knippa med polyper både lite här där i kroppen. Det skulle jag inte ha gjort.

Remiss till röntgen, remiss till häxan vid järntorget samt en remiss för att få lov att komma hem, tror jag det var. Husläkare älskar remisser och har säkert en god provision på varje utskriven liten lapp som innebär att ytterligare ett par sekiner försvinner ur min ficka men framför allt försvinner en hiskelig massa tid.

Som om inte detta vore nog visade det sig att huskvackaren är specialiserad på att få goda och snälla medborgare att sluta röka varför hon snabbt skrev ut en remiss till sin egna mottagning för att jag skulle kunna få göra lite utandningsprov som senare skulle kunna ligga som grund för hennes frontalangrepp på min rökning. Remissen angående röntgen dubblades nu för att även inkludera en noggrann detaljstudie av mina lungor.

När jag denna dag lämnade kvackis, tröttare än någonsin tror jag, var jag tvungen att besöka Ljungans på Avenyn för att samla ihop allt material och göra en lägesanalys. Stegen styrdes således mot detta gamla kafé som varit mitt i trettio års tid. Fast det är sällan jag går dit nu för tiden, det tappade lite av sin stil redan för en massa år sedan och då också mitt intresse.

En stor mugg mörkrostat kaffe och en tungmetallfylld tonfisksmagga, verkade ju ändå vara ganska kört med en annan, tänkte jag och högg in på firren. Nu var det dags att rada upp remisserna och analysera dessa. Naturligtvis vet inte min kvackare om att jag är en fena på allt som folk försöker dölja i kvasitext. Det är så att säga mitt specialämne.

Remiss till röntgen gånger två skulle nog kunna bli ett besök och endast några få timmars osysselsättning. Remissen till häxan, fast jag inte visste att det var en häxa ännu, var lite mer oroande eftersom den ledde till en för mig helt okänd adress som mycket väl skulle kunna bebos av ett antal dockförsedda, mörkhyade och i största allmänhet lömska typer. Remissen till den egna mottagen var redan omsatt till att vara en avtalad besökstid. Allt detta skedde en osedvanligt behaglig vårdag varför jag faktiskt började undra varför jag gett henne mitt lillfinger när jag kände mig fullt frisk, om än något trött. Uppiggad av vårsol, kaffe och roligt telefonsamtal utfört av en näpen och kjolförsedd Homo sapiens vid bordet bredvid styrde jag mina nu mycket lätta steg mot jordkulan. En observant medborgare hade dock kunnat reagera på rynkorna i pannan och den till synes osedvanligt tunga bunt med papper jag bar under ena armen.

mickey.x:like.no.other som redan nu vill förmedla att jag faktiskt överlevde det som skulle komma senare.

Kvacksalvare – avsnitt 2

Husläkare är de värsta kvackisarna av alla kvackisar. Nu skall ni få höra om min husläkare och hennes otaliga kvack under de senaste fyra åren.

Det hela började med att jag plötsligt inte kände mig kry. Jag var totalt utmattad efter några timmars vaken tid och kunde somna lite var som helst när jag satte mig ner. Nu skall ni veta att jag avskyr att besöka läkare och hellre går och lider i två år än att besöka en dylik tingest. Listig som en räv började jag med att sova lite mer på nätterna, jag åt riktigt bra kost och rörde på mig så som man bör röra på sig om man inte vill se ut som Göran Persson. Men, nix, det hjälpte inte för jag var lika trött ändå. Okej, då måste det vara någon typ av infektion i kroppen tänkte doktor x, gav upp och letade reda på en läkare så långt från pisstanten på vårdcentralen som bara var möjligt.

Tid fick han redan dagen efter och dessutom på lämpligt gångavstånd från jordkulan. Visst var det för bra för att bli bra men det blir å andra sidan en story för er mina vänner.

I givakt jag stod och betalade min nota, till en söt läkarsekreterare, prick på klockslaget. In i väntrummet och vänta. Varför skall jag vänta när jag har avtalat (smaka noga på detta ord) tid hos en läkare vars uppgift är att ge mig service? Totalt obegripligt än i denna dag.

Nåväl, efter lite snickesnack och allmän upplysning om min utmärkta hälsa var det således dags för undersökning. Ja, detta är ett måste bland alla allmänpraktiserande läkare för att de vill så hemskt gärna vill visa att de visst är äkta doktorer och inte sitter på sin stol enbart för att skriva ut remisser och tjäna grova pengar på bekostnad av min tid. Naturligtvis hittade hon inga fel och jag kände väl inte direkt att husläkarinnan gjort någon större nytta än så länge. Doktorinnan själv såg däremot väldigt nöjd ut med sig själv efter denna yttre besiktning medelst stetoskop och andra, på en lekman, imponerande verktyg.

Nu kom vi in på ett för läkare mycket känsligt område eftersom jag talade om att jag kommit dit för att jag var så trött att jag inte orkade lyfta ögonlocken över hennes skrivbordskant. Men än så länge var det inga problem eftersom hon snabbt som ögat skrivit en två meter lång lista på olika blodprov med tillhörande analyser som genast och utan dröjsmål skulle utföras av hennes syster. Syster yster är en trevlig kvinna i medelåldern som kan mycket mer än min läkare men det får jag väl inte skriva här. Efter att jag tappats på tre liter blod i sjuttiofem små snygga och väl markerade provrör somnade jag av fullständig utmattning. Detta var säkert mumma för doktorinnan som genast fick utföra lite hokuspokus men tyvärr vaknade jag snabbt upp och avlägsnade mig från hennes mottagning i väntan på alla analyssvar. Skulle säkert ta flera månader med tanke på antalet provet.

Den dagen sov jag gott istället för att göra något som liknade nytta men inte mig emot. Har man besökt en doktor kan man göra vad som helst eftersom enbart ordet inger den största respekt bland alla medmänniskor.

mickey.x:like.no.other säger enbart en sak; missa inte den rafflande fortsättningen när problemen börjar dyka upp!

Kvacksalvare – avsnitt 1

Kvacksalvare är de allihopa, sanna mina ord. Inte för att de saknar legitimation utan för att de saknar hederlighet i sitt yrkesutövande.

För ett antal år sedan slumpade det sig på sådant sätt jag drabbades av någon åkomma som efter moget och uthålligt väntande från min sida konstaterades kräva läkarvård.

Vad att göra om inte ringa till Vårdcentralen? Av någon för mig än idag outgrundlig anledning svarade dessa dock icke i telefon på fem tio dagar varför jag snörde på mig skorna och spatserade de två hundra metrarna till nämnda central.

Dörren var icke låst men kön lång. Efter att ha väntat sisådär tre gånger längre tid än vad som var gott för mitt psykiska tillstånd talade en trist och blasé varelse innanför den nästan gallerförsedda luckan om för mig att jag inte på något villkor kunde förvänta mig att få en tid på centralen eftersom jag tidigare inte varit kund hos dem. Gå till Cityakuten istället var hennes enkla budskap till den gode medborgaren utanför luckan som enbart önskade en smärre medicinsk konsultation. Pisstant tänkte jag, vände på klacken och kröp hem till min jordkula igen.

Cityakuten var känd för en enda sak på denna tid och det var långa köer. Dagen efter trodde jag mig vara listig genom att infinna mig på akuten några få minuter efter deras öppnande. Fint Ture, kön var bara fem sex timmar lång meddelades det mig. Med träsmak i baken, hunger i magen och begynnande stresspsykos kallades mitt namn upp sju timmar senare och jag ledsagades till en ny kö. Detta var kön för de som kanske skulle få äran att träffa en medicine doktor under innevarande dygn. Mina stilla protester om att hamna i en ny kö gav mig enbart blickar från personalen som tydligt förkunnande att jag var en idiot och skulle hamna sist i alla köer om jag så mycket som yppade ett ord mer. Jag höll tyst och förtvinade istället i själsliga plågor. Efter enbart ett par timmar fördes jag under pompa och ståt in i ett mottagningsrum. Doktorn kommer snart.

Efter ytterligare någon timmas väntan och fundering på om jag faktiskt skulle kunna tänkas tillfriskna under väntetiden och om det då skulle kunna vara möjligt att få tillbaka pengarna kom läkaren in i den heliga krypta jag placerats i. Två minuters konsultation, utskällning för att jag inte kommit tidigare och gul lapp i näven senare slängdes jag snabbt ut på gatan igen.

Nu bar det sig inte bättre än att denna tvåminuterskvacksalvare ansåg att jag skulle göra ett återbesök efter två veckor. Eftersom detta inte var hans bord skickade han en remiss till centralen med pisstanten.

Jag omvandlade den gula lappen till vita piller och tillfrisknade på ett par dagar. Fine, livet leker igen och jag glömmer allt lagom tills det dimper ner en lapp i brevlådan. Avsändare var Cityakuten och brevet innehöll information om att centralen skickat tillbaka remissen till akuten och beklagade att de inte kunde ta emot mig. Akuten meddelade att inte heller de kunde ta emot mig för ett återbesök utan rekommenderade istället Sahlgrenskas akutmottagning som en möjlig lösning. Eftersom jag kände mig frisk lät jag det hela bero och levde istället lycklig och frisk utan att ha gjort något återbesök om det nu över huvud taget hade varit möjligt. Detta är vad våra politiker kallade för världens bästa sjukvård. Själv kallar jag det för ett totalt misslyckande. Vad hade en äldre och mindre uthållig person gjort? Kanske köpt en spade och grävt ner sig på egen hand utanför Kommunborgen?
Nu bar det sig inte bättre än att jag idag fick en tid för återbesök på vårdcentralen, levererad direkt av min brevbärare. Först fattade jag ingenting eftersom jag tidigare under dagen faktiskt gjort ett läkarbesök och inte kopplade detta återbesök till en smärre åkomma jag hade 1998. Efter ett kortare samtal med en riktigt trevlig och säkert näpen fröken på centralen kom vi fram till att de kanske skulle kontrollera vad de bokade in för tider, om inte annat så för att korta väntetiden för dem som verkligen behöver vård. Samtalet avslutades med att den näpna önskade mig välkommen tillbaka nästa gång jag behövde vård.

Shit, jag fattar ingenting. Har de gått en charmkurs med fördjupning i kundvård eller är det bara slumpen som har spelat mig ett spratt? Skall testa med att boka tid om några veckor så får vi se.

mickey.x:like.no.other haltar vidare i den allt grymmare världen. I nästa avsnitt skall jag berätta om min husläkarkvacksalvare.

Hisingen, den stora bromsklossen

Är det inte Majorna så är det Hisingen, i 9,3 fall av 10. Jag har tidigare propagerat för att förtöjningarna till Hisingen borde kapas så att fanskapet flöt bort på Nordsjön en gång för alla. Nu gör jag det igen. Kapa förtöjningarna och undanröj alla spår på landsidan som över huvud taget kan påminna oss om att det någonsin har legat en osedvanligt ond ö och skvalpat vid vår stad.

Invånarna är onda, industrin är ond och bönderna säkert likaså. Vid en snabb genomgång kan jag faktiskt inte komma på en enda sak av godo som vi behöver på denna platta och vedervärdiga spottkopp till ö, så varför då behålla den?

Den 27 maj skrev jag så här:
Jag vill ha öppet hav istället för bös utanför fönstret. Efter att ha detaljstuderat kartor och de geologiska förhållandena kan jag meddela alla att Hisingen egentligen inte borde ligga där den ligger. Ön har helt enkelt kommit fel och det är därför den har blivit till en bösö som mest förstör för oss alla. Någon eller något har placerat Hisingen där den nu ligger, platt på magen, av misstag. Den skulle någon annanstans, troligtvis strax sydväst om Falkenberg enligt mina beräkningar, och fel är ju som bekant till för att rättas till.

Detta var en dag av klarsynthet i mitt liv och nu när kampen mellan rött och blått dött ut är det dags att ägna sig åt lite mer klarsynthet kring de lokala problemen, tänkte jag.

En äkta sea side sight i Göteborg är det vi behöver för att glömma bort den grå industristadsstämpeln. I det stundande arbetet för att förverkliga SSSG, Sea Side Sight Gothenburg, är utan tvekan Hisingen den viktigaste klossen att bli av med.

Som punkt nummer två kommer naturligtvis nemos projekt med att dumpa Sten A Olson, parkeringar med mera rakt ner i älven så att vi efter detta kan anlägga de trevligaste strandpromenader där näpna damer kan strosa medans vinden mjukt smeker deras lekamens och lenar deras sinnen.

Punkt nummer två b handlar om att omvandla dagens anskrämliga håla, kallad Majorna, till en grönskande park vars prakt skall vara vida känd. Dess blomsters sköndoft skall bedöva var och en som visiterar parken så till den grad att de uppleva den högsta nivå av sagoberusning. Ett slags paradis i paradiset.

Låt oss bygga den Hängande Glasträdgården. Detta byggnadsverk skola bli pricken över staden och dess fullkomlighet. En iconic building så storslagen att den mest förhärdade brottsling faller i gråt och högst vördnadsfullt ber stadens borgmästare om syndernas förlåtelse. Låt oss sedan förlåta brottslingen så som det anstår en sant god medborgare att göra ty de skola aldrig mer hänfalla åt brottets ohyggliga bana.

Låt de näpna damerna regera på strandpromenaden. Låt de berusade kärleksparen regera i parken där de sakta glider fram på sina sagomoln. Låt männen sitta på glasterrasserna under lågmälda samt synnerligen givande samtal om livets mer väsentliga ting. Låt staden Göteborg och dess medborgare uppleva den glans som så länge har försakats dessa trogna undersåtar.

Allra ödmjukast, eder m.x:

Igår var det val

Jaha, så vaknade man upp till Burger King istället för folkets McDonalds, fast Burger King påstår sig ju vara för medborgarna nu för tiden och då måste ju alltid bli som det alltid har varit. Lite grann som röda Vodafone blev blå Telenor fast det egentligen inte var någon skillnad alls, nästan.

För mig personligen i egenskap av professionell dagdrivare utan någon som helst form av bidrag eller understöd torde skillnaden bli noll och intet. För en del andra blir den säkert större än noll och dessutom av mer angenäm eller obehaglig karaktär.

Tiden får utvisa vad de vise i alliansen har sopat under mattan och mitt sikte är vridet lite åt höger från och med idag för det kommer med all säkerhet bli ett nytt namn på Bodströmsamhället och lite nya ministrar att spy galla över. Den där Fredrik R. har ju faktiskt klarat sig från spott och spe men nu är det slut på den lille X:arens smekmånad. Känner redan att en familj med två politiker, tre barn och utisar som arbetskraft i hemmet är en riktig liten negerboll att sätta tänderna i, som folkpartiet säger.

Låt oss nu hoppas på att Burger King kopplar på ett riktigt gott kundvårdsprogram och inte går samma öde till mötes som den självhelgonförklarade Panos Persson med bisittare gjorde.

Hemma på min gata är det mörkblått med 77,3 % för Burger King och enkom 19,4 % för McDonalds. Blankisarna var rätt normala 1,6 % och valdeltagandet 84 % vilket innebär att jag fick hela 16 % i detta val och det är jag glad för. Får väl inhandla och äta en Whopper Pepper på gatan för att invagga grannarna i den vanliga och trygga folksäkerheten. Ni som inte kom till soffan igår är välkomna på en Whopper Meal istället, men bara så länge ni klär er propert och äter med mig på trottoaren.

Nu skall jag se om jag kan hacka mig in på ModNet, eller vad det nu heter, och gräva fram lite snusk till morgondagens smörgåsbord. Kanske heter det ÅlNet?

mickey.x:like.no.other seglar vidare på det blå havet mot en ny vår och röd himmel.

Idag är det val

Politiker är snabbmatens representanter i vårt samhälle och står för en del av makten. Den övriga makten kan vi inte välja utan får den serverad på lite halvsjaskiga eller rätt sjysta restauranger. Går vi in på sidogatorna hittar vi den bra maten på de bättre filosofernas finbord, men det finns inget öppethållande för dem som inte tänker mycket och väl.

Idag kan de medborgare som så önskar välja mellan McDonalds och Burger King, personligen bryr jag mig inte så mycket om ifall det slinker ner en Big Mac eller Whopper för det förändrar inte läget för verkmästaren i magen.

Snabbmatskedjorna är förvillande lika varandra i sitt utbud och det som är mest slående är att de försöker klara sig själva innan de ser till att min mat blir bättre. Det skulle till och med kunna vara så att en övervägande del av personalen på dessa företag skiter fullständigt i kunderna så länge de får ut sin lön, bonus och ledighet på rätt tid.

Denna totala oförmåga eller rättare sagt oförståelse för kundvård resulterar i att inget av de stora företagen tycks kunna ta en riktigt stor del av kakan och det är ju på sätt och vis tur. De lider också av dåligt självförtroende vilket resulterar i att det erbjuds ungefär samma saker på de olika sabbmatskedjornas menyer. Lite ketchup här och senap där får i varje fall inte mig att slå frivolter av förtjusning.

Oavsett om det handlar om matkedjor eller politiska företag är kundvården nyckeln till att lyckas i framtiden. Idag finns det ingen som vet vad kundvård är inom dessa företag som påstår sig servera det jag behöver och vill ha. Så länge jag inte känner mig vårdad vill jag inte heller ha med dem att göra.

Därför har jag idag dammsugit soffan, puffat upp kuddarna och dukat upp soffbordet med diverse läckerheter som skall inmundigas under förtjusta utrop under dagen och kvällens gång. Ni som vill hälsa på är välkomna men ni andra kan ju alltid gå på McDonalds eller Burger King. En del av er kommer säkert att sätta den friterade potatisen i vrångstrupen men det är ju en risk man får ta när man går på snabbmatkedjornas reklamtrick.

mickey.x:like.no.other som nu borrar ner huvudet i en skön kudde. Låt oss höras en annan dag kära medborgare.

mickey.x:broadcasting

Idag presenterar mickey.x:broadcasting ett litet klipp som har fått titeln 911 Simsalabim.

och nu fungerar klippet också...

Public Service TV är död

Sveriges Television är inte längre vad det borde vara. Skillnaderna mellan SVT och de reklamfinansierade kanalerna har försvunnit och med det också behovet av att betala TV-licens.

Jag betalar för mina övriga kanaler och har betalt för SVTs kanaler i alla år, ett slags av staten påtvingad betal-TV. Men om SVT inte längre vill bedriva en god journalistik utan istället se till tittarsiffror kommer snart det ytliga att ta över helt och hållet, och varför skall jag betala för en TV jag inte vill se på?

I dagens DN Debatt finns det en liten text om detta som ett ganska stort antal SVT medarbetare har undertecknat. Det som de vill framföra kanske kommer i bakvattnet eftersom inlägget är så till den grad uselt formulerat att man kan börja fundera på om dessa personer bör ha anställning inom public service över huvud taget.

Sakfrågan kvarstår dock i all sin avklädda erbarmlighet. Vill vi ha god journalistik eller nöjer vi oss med goda tittarsiffror? Naturligtvis skall SVT ta hänsyn till båda delarna men det måste finnas ett stort mått av försiktighet när det gäller att närma sig hor för att erhålla höga tittarsiffror. Jag betalar min TV licens för att få god journalistik i kombination med en trygg nyhetsförmedlig. De som tror att jag betalar min TV licens för att få många såpoperor tror fel.

Christina Jutterström och hennes rövkyssare Leif Jakobsson borde och skall, utan dröjsmål, förpassas till vedhuggarna i de Norrländska, taggtrådsomgärdade distrikten, för att renas från tittartoppens farsot.

Mickey.x:like.no.other kommer inte betala nästa licensavgift och den pejlare som entrar ringklockan åker på en rak höger.

Jan Guillou och okunskapen

En man med pösmunksfasoner, osedvanligt stort självhävdelsebehov och en personlig syn på sig själv som Rambos gudfar är faktiskt helt okej för mig. Det är så herr Guillou vill framstå för oss andra och vårt samhälle säger ju att det är upp till var och en så länge man inte steppar utanför linjen.

Att en man som börjar få gubbvattniga ögon och glömmer bort var han lagt läsglasögonen också är lite konservativ i fråga om att ta till sig de nya mediakanalerna såsom TV och Internet har jag också full förståelse för. Det är jobbigt att ta till sig ny kunskap och när man som i Guillous fall börjar känna hur döden flåsar en i nacken är det lätt hänt att man håller fast vid det halmstrå man känner sig trygg med.

Guillou är en intelligent medborgare bland många andra och har därför helt naturligt utnyttjat sitt kändisskap för att påverka andra medborgare. Det gör alla intelligenta medborgare när de får chansen.

Däremot kanske denna herre inte riktigt har grepp om på vilken nivå han befinner sig. Jag misstänker att han tror att han får uppdrag av den stora reklamfinansierade TV-kanalen för att han är så himla smart, så himla macho och helt enkelt något av en gud för den lille mannen. Så är det tyvärr inte Guillou. Du får uppdraget för att du är intelligent och påläst men framför allt för att du är en kändis. En veckotidningsfigur sitter helt enkelt fint i studion när man säljer annonser.

Guillou är för djupgående journalistik där journalisterna tillåts att arbetet tar den tid det tar. Det är jag också, för det är bara den typen av information som börjar likna sanningen på allvar. Samhället kunskapsurholkas lite för varje dag våra glättiga medier med hårt hållna journalister producerar och levererar informationsflödets snabbmat. Smakar halvtaskigt och är ofta fel.

Men nu kommer vi till denne herres största brist. Hans personliga ovilja eller rent utav oförmåga att tillgodogöra sig information från den största kommunikationskanalen Internet. Detta diskkvalificerar Guillou totalt som en opinionsbildare. Han blir en galjonsfigur bland alla andra kvasiintellektuella figurer. Hans inblandning i ett förlag vars ägare totalt vill strypa allt vad fritt informationsutbyte heter gör inte saken bättre. De kallar sig för Pirater när de i själva verket bara vill suga ut pengar för egen vinnings skull. Det är inte fel att suga ut pengar, det är så att säga grundvalen i vårt samhälle, men det är väldigt fel att utge sig vara något helt annat än vad man är.

Hur gör då Guillou för att komma ut ur denna sirap som hans lekamen sitter fastklibbad i? Jo, han talar om för oss medborgare att TV och Internet inte är bra. Han säger rent ut att Internet är till för dumskallar medan han själv läser Stockholms kvällstidningar. Han börjar med att läsa kvällstidningarna för att få en sammanfattning av de glättiga nyheterna så att han efter det kan koncentrera sig på ett par morgontidningars mer kulturella inslag. Undrar vilken verklighetsbild det ger herr Guillou?

Nä, nu är det dags att plocka bort honom från det mer offentliga livet och skicka honom med enkelbiljett till de djupa skogarna. Låt honom sitta och älta sina åsikter i en timmerkoja. Låt honom arbeta med det han är bra på, men se för guds skull till att han inte kan pracka på den mindre intelligenta medborgaren några som helst sanningar då denne man själv börjat förneka sanningen.

Jan Guillou har förvandlats från en frisk tiger till en åldrandets förlorare.

mickey.x:like.no.other förnekar verkligheten men samtidigt värnar han om ett öppet och kreativt tänkande istället för herr Guillous döden-flåsar-mig-i-nacken-bakåtsträvande-svartvita-värld.

Spårvägen och Göteborgstriangelns återbäring

Käre läsare, skulle du mot förmodan inte ha läst mina tidigare inlägg om Spårvägen och Göteborgstriangeln rekommenderar jag dig att klicka på denna länk Göteborgs Spårväg och läsa de äldre inläggen först. m.x:

Nu är smeksommaren slut för Spårvägen. Nästa alla har återgått till sina arbetsplatser i raka led och sliter nu med att hitta rätt färdvägar och tidtabeller som eventuellt skulle kunna passa dessa färdvägar. De som redan har planerat färdigt och varit ute för att praktisera sina planerade resor reser mest runt i taxi på Spårvägens bekostnad. Resegaranti kallar de visst detta och det kan ju vara trevligt att komma till jobbet någon gång ibland, det är ju så lätt att bli bortglömd i dagens anonyma samhälle.

Den som mot förmodan minns hur linje två brukade rulla genom Annedal och dessutom skulle ha gillat detta har också något att se fram emot. Tvåan come back! (Personligen tror jag faktiskt inte att det finns en enda människa, som någonsin har bott i närheten av ett spårvagnsspår, som vill ha tillbaka skräpet igen.)

- Hallå, hallå, hur kan tvåan göra come back, den är ju tagen av Göteborgstriangeln!

- Återbäring min käre vän, återbäring, Göteborgstriangeln tog helt enkelt för mycket vagnpark under våren och har därför bestämt sig för att skicka tillbaka tvåan. Komplett med passagerare, drivare och hela klabbet. Det kan du tacka eller tracka mickey.x för, för det var han som ringde upp Triangeln och påpekade felet.

Nu är ju detta Göteborg så det handlar inte om folk som varit borta i hundratals år. Nä, denna tvåa försvann enligt uppgift på eftermiddagen den 9 september 1996 och av en ren slump råkar det ju vara på dagen tio år sedan.

Enligt säkra källor tänker Spårvägen skicka dit kontrollanter och se till att packet betalar för varenda minut de suttit och slitit på sitsarna. Jag skall skicka dit en hel stab av juridiskt bevandrade personer som, om nöden så påtvingar, skall banka skiten ur kontrollanterna. Verbalt eller fysiskt spelar ingen roll så länge åker på däng för detta ohemula tilltag av regelboksföljande. Kontrollanter har helt enkelt inte fattat att regelböcker skrivs för att man skall kunna tänja på reglerna inte för att man skall följa dem.

Det kommer ju att bli en ganska lycklig tilldragelse för de återkommande och deras anhöriga kan man tycka men vid närmare eftertanke tror jag inte att de är så bra att de kommer tillbaka. Frugan har gift om sig eller gängat andra gubbs i tio år. Gubben har sålt både radhus och barn för länge sedan och sitter nu i en park och glor med en pava Renat dinglandes i ena näven. Den unga killens polare har gängat till sig och bor nu i radhus och kommer inte visa särskilt stort intresse för dennes fina uppslag om hur man skall fördriva tiden. Den unga tjejens polare vill inte prata med henne eftersom hon varken har rätt nyans eller längd på maskaran. Lillebror, som inte var med på vagnen, har plötsligt blivit storebror och storasyster har blivit en gammal käring.

Nä, det vore nog bäst om Spårvägen tackade nej till Triangeln och istället föreslog en smärre ekonomisk ersättning för den tid som gått. En slags långtidsleasing av vagn, drivare och passagerare.

- Behåll skiten men betala för dig Triangeln, säger jag bara.

Vi medborgare som bor och lever våra liv i Göteborg är inte intresserade av att få återbäring från Göteborgstriangeln och Göteborgs Spårvägar. Vi har redan bearbetat den stora och svåra sorgen efter tvåan, så lämna oss nu i fred edra ynkliga bastarder.

mickey.x:like.no.other lider av inspirationsbrist och därför blir det inte så mycket skrivet just nu.

Du är torsk grabben

Var tredje torsk är svartfiskad i Östersjön. Fiskarna talar naturligtvis inte om att det är fulfisk i lådorna. Uppköparna har grava synfel och förstår inte vad folksnackar om för de har aldrig hört talas om svartfisk. Handlarna bryr sig inte utan säljer fisken så länge kunderna efterfrågar varorna.

Detta fiske är helt ohållbart om vi vill att nästa generation skall kunna äta torsk. Ifall fiskare och handlare inte tar sitt ansvar får vi konsumenter ta pengarna ifrån dem, eller rättare sagt sluta att förse dem med pengar. Det funkar lika bra som att tala om för en politiker att han inte får bestämma mer om han är dum.

Därför är det dags för dagens andra uppmaning till bojkott.

Bojkotta all torsk i handeln!

mickey.x:like.no.other

Marita Ulvskog och Panos Persson

Socialdemokraterna har valt att förstöra hela avslutet på valkampanjen inför valet 2006. De tar inget demokratiskt ansvar utan väljer att försöka vinna valet på pajkastning, vilket mycket väl kan lyckas.

Detta är lika illa som Folkpartiets spionmetoder, om inte värre, men det finns inte så mycket mer att vänta sig av våra yrkespolitiker eftersom de inte finns till för oss utan vi för dem. Skit i folket och se till att vi vinner valet är helt uppenbart Panos Perssons nya stil.

Vad spelar det för roll om vi inte har folkets äkta mandat i kommande fyra år, det behöver vi inte låtsas om. Som medborgare har jag dock åsikter om denna metodik. Visst håller alla partier på att avveckla grunderna i vår demokrati och yttrandefrihet men att helt öppet visa föräkt för medborgarna ger i vart fall mig dålig smak i munnen.

Detta gör en bojkott av valet 2006 än viktigare.

Röstar du som enskild medborgare i riksdagsvalet har du också accepterat att storebror får göra precis vad han vill med dig och ditt liv.

Bojkotta riksdagsvalet 2006!

mickey.x:like.no.other

Steve och Martin

Steve Irwin har stuckit ut huvudet för sista gången. Han var utan tvekan den mest tokiga naturfilmsnubben på jorden och det han producerade var minst lika dåligt som Rex Hunts fiskeprogram.

Men de slog bra i vårt glittriga samhälle och det är ju beklagligt för hans anhöriga även om de nog var lite mentalt förberedda på att det förr eller senare skulle gå åt helskotta.

I min värld fanns det bara två personer som kunde hota min 100 % manlighet. Steve Irwin och Martin Timell. Nu är bara Martin kvar bland oss andra och det är illa nog. Denna hemska och ohemult ogenerade timmergubbefjant förstör för mig, i mitt liv.

När jag bygger en eldstad i skogen har Martin redan byggt ett helt tegelbruk. När jag spikar upp en tavla på väggen har Martin redan målat om hela rummet. När jag snyter min snoriga näsa har Martin redan gett sig själv en helkroppsmassage. Detta är fel, det skall inte vara på det viset.

Att jag sedan sitter och grillar en läcker middag vid min eldstad medan Martin staplar tegelstenar är fint. När jag har hängt upp min tavla och sitter och beundrar det kulturella värdena i livet sitter Martin och väntar på att färgen skall torka, och det är också fint. När jag återgår till mitt kreativa leverne och skriver denna text sitter Martin i en fåtölj och ojar sig över hur ont han har i alla masserade muskler, det är fin fint.

Martin är en fjant.

Låt oss nu begrunda Steves öde ett tag och ta lärdom av hur man skall bete sig i naturen, om inte annat så för att överleva.

En liten brasklapp vill jag lägga till denna text eftersom det är Aftonbladet som är källan så skulle det ju faktiskt kunna vara så att Steve inte alls är död utan att det enbart handlar om löpsedlar, man vet aldrig när man har med Gerdin att göra för i hans värld finns inga etiska spärrar så länge det vankas sekiner bakom knuten.

mickey.x:like.no.other känner sig friare när höstens klarhet glider in i verkligheten

Anders Gerdin är en festlig grabb

Chefenredaktören på Aftonbladet har en spalt där medborgarna kan ställa frågor av karaktären förbannad, glad och upprörd. Det tycker jag är fint. Grabbens svar däremot är skrattretande och efter fem minuters läsning kan jag bara konstatera att samma grabb är osmakligt oförskämd mot dina läsare. Det tycker han säkert bara är en cool stil.

Att Aftonbladet under många år drivit en ren sensationsjournalistik som inte har mycket med journalistyrket att göra vet alla som är läskunniga och har baskunskaper i svenska språket. Men att de har en chefenredaktör som är så dum att han försöker försvara det hela som god journalistik visste jag inte.

Typen svarar oftast ”jag håller med” när medborgarna gnyr och beklagar sig över innehållet i något de självmant inhandlat för surt förvärvade sekiner. Att medborgarna som gnäller är lite bakom flötet begriper till och med jag men att herr redaktören var ännu dummare som svarar, och dessutom ger än dummare svar, begriper jag inte.

Nä du chefenredaktören, ta och koppla på en sökfunktion som alla dina konkurrenter har haft sedan barna hedenhös tid så att vi läsare kan hitta nyttig information istället. Sedan vill jag också passa på att ge dig veckans dummypris för all den reklam ni har lyckats kleta ner sidan med. Ni leder utan tvekan i Sverige. Fortsätter ni i samma tempo med att öka reklamytan kommer vi snart inte behöva besöka sidan över huvud taget eftersom den då kommer att försvinna upp i sin egna lilla server för att aldrig återkomma. För att inte tala om att man får lika mycket reklam trots att man betalar en slant för att få utökad tillgång till ert material.

Visst är vi dumma, vi medborgare, men inte riktigt så dumma som ni tycks tro på redaktionen.

Mickey.x:like.no.other står naturligtvis till herr chefenredaktörens förfogande. Bara han slänger upp stålarna på bordet skall jag skriva precis vad han vill.

Tänk vad jag har missat i livet

Det kan tyckas att man skulle kunna klara sig utan en bensindriven mixer. Visst, jag har ju klarat mig i 43 år utan en dylik tingest men hur erbarmligt har mitt liv inte blivit i jämförelse med ett liv som hade haft en bensindriven mixer som en av de mer vitala hörnpelarna? Om jag bara hade haft denna tingest skulle jag ha varit Storkung på alla konstiga fester ute i skogen som jag har varit på genom decenniernas lopp.

Vad skall man med en bensindriven mixer till om man ändå inte har is? Mitt liv skulle ha varit mycket bättre om jag hade haft en bensindriven mixer och en bensindriven ismaskin. Då skulle jag inte bara varit Storkung utan också den självklara mannen att tala med, i skogen.

Men då jag numera inte går på sådär hemskt många vilda fester mitt ute i skogen där det inte finns två hål i väggen hoppar jag över dessa små tingestar och koncentrerar mig istället på att behöva bära så lite som möjligt. Helst av allt skulle jag aldrig bära på någonting, allt skulle bara finnas där när jag behövde det eller så fick man vara utan det. Inte så mycket att grubbla på faktiskt.

Tror jag skall ta och besöka Stubben där det inte finns två hål i väggen men inte heller vilda fester så det behövs inte heller några bensindrivna mojänger. Ved och Kelly Kettle duger gott åt oss som inte gör någon nytta i skogen utan mest betraktar det som är värt att betraktas och som bör betraktas. Betraktande är gott eftersom det ger tid över åt reflektion vilket i sin tur ofelbart leder till sinnesro. Mm, det får bli Stubben på tisdag säger skämtarna på SMHI.

Kanske skulle jag ta och köpa en sådan däringa bensindriven mixer ändå för då skulle jag kunna sätta mig på gatan utanför nemo och dra igång skiten vid halv fyra varje morgon, fixa en drink, skråla, sjunga och dra djupa halsbloss. Varför nu detta? Jo-ho-ni, det skall jag tala om. Inom kort kommer då nemo i rent raseri att slänga ut sin nya fina telefon på mig som jag snabbt fångar upp med min väl dolda baseballhandske varefter jag med blixtens hastighet stämmer upp min redan väl insjungna pipa på högsta volym och beordrar honom att slänga ner laddaren också. Den bensindrivna mixern är billigare än telefonen och då kan jag fortsätta med det depraverande levernet i sus och dus samtidigt som jag tokbloggar till er, mina kära läsare.

Vän av ordning skulle kunna invända mot att detta är en mindre just behandling av nemo. Förvisso är det så men livet är inte rättvist och i detta enskilda fall uppstår faktiskt en vinna-vinna-förlora mojäng. Jag vinner, ni vinner och nemo förlorar. Jag är nästan övertygad om att nemo kommer att böja sig för massans vilja med högt hållet huvud.

mickey.x:like.no.other har en plan som skall sättas i verket direkt efter hemkomsten från Stubben

Ofrivilliga rötägg

Satt och funderade lite kring vad som händer när barn inte lär sig de grundläggande värderingarna i samhället. Vad som händer när föräldrarna inte orkar bry sig om att lära ut eller själva inte besitter kunskapen så att de helt enkelt inte kan lära ut vad som är rätt och fel till sina egna barn.

Orsaken till att jag började fundera på detta var en artikel om en grabb som blivit nedgrävd i sandlådan och sedan fått munnen fylld med sand av sina goda och människoälskande kamrater. De aktuella barnen var i tioårsåldern och således i princip färdigformade för resten av sina liv. Det är illa när de inte ser gränserna i den åldern, mycket illa. I just detta fall, jag uttalar mig till skillnad från många andra gärna i enskilda fall, slutade det hela ganska bra eftersom pojken fortfarande lever. Ser man till händelsen som sådan kan man dock ana sig till att det hela handlade om en mycket smal linje innan det hela hade gått över styr helt. Nu slutade det med sand i lungorna och tillfälligt (?) nedsatt syreupptagningsförmåga vilket bara det är själ nog för att skicka patrasket och deras föräldrar till norrland för vedhuggning och grundutbildning i vad som är rätt och fel.

Egentligen är ju inte livet så svårt att få ihop, om man ser till de stora grejerna. Lära sig vad som är rätt och fel, ta ansvar för sig själv, ta ansvar för ett förhållande och ta ansvar för sina barn. Klarar man detta kan man dö med ro.

Man kan säga att de felande länkarna för en del medborgare är en trestegsraket i allt gravare fel.

En del klarar inte av att ta ansvar för sina barn och i regel har de då även missat biten med att ta ansvar för det föreliggande förhållandet.

En till synes allt vanligare företeelse om man skall se till antalet separationer i samhället är att man inte tar ansvar för sig själv, populärt kallat att bli vuxen. Naturligtvis blir det näst intill omöjligt att ta ansvar för barn om man inte klarar av de två stegen i ansvarstrappan som ligger före.

Alla dessa brister i ansvarstagande är ju mycket allvarliga och resulterar i stora kostnader för samhället och stort lidande för de drabbade.

Det tredje steget är dock det som borde oroa oss mest för den dagen det börjar vandra runt ett större antal individer utan kunskap om vad som är rätt och fel i det samhälle de lever i har vi problem, stora problem. Det har alltid funnits och kommer alltid att finnas individer som ställer sig utanför samhällets normer, populärt kallat rötägg, och det får vi leva med eftersom det är en bit av kakan i vår samhällsuppbyggnad. Vad som är än värre är ju när det finns medborgare som helt enkelt aldrig har fått en chans att lära sig vad som är rätt och fel, populärt snart kallat ofrivilliga rötägg.

Man ägnar idag ganska mycket energi i våra förskolor och skolor åt att lära ut vad som är rätt och fel till barnen. Detta är naturligt då barnen oftast vistas en tämligen stor del av sin vakna tid på dessa institutioner. Problemet är bara det att de sedan kommer hem till familjens lugna vrå där dessa regler inte alltid gäller.

Det självklara är inte längre klart i alla familjer och de blinda leder de blinda mot stupet där samhället måste stå och ta ansvaret för det som tidigare har gått snett. Låt oss hoppas att detta sker innan antalet medborgare som gått vilse i livets första steg blir för många. Låt oss hoppas att det sker innan det blir vardagsmat att läsa om barn som mördar barn i tidningarna.

mickey.x:like.no.other trallar vidare i livet helt omedveten om verkligheten

Valreflektion och felkörning

Slog på dumburken innan tuppen gått upp i morse och hamnade naturligtvis mitt i det förhatliga valet. Tänkte omedelbart knäppa av maskinen igen men då var det något som fångade min uppmärksamhet.

Miljöpartiet var representerade av ett språkrör, kristdemokraterna av en partiledare och socialdemokraterna av ett nedsupet och våldsamt fruntimmer som har lika bra minne som Danielsson och en personlig karisma som passar bättre på en soptipp.

Vill inte Panos Persson vinna valet? Kan det vara så att denna mjölpåse till karl har tröttnat på jobbet och då tänker att det är lika bra att lägga ner skiten för det finns ju ändå inga andra som kan ta över efter mäster Persson? Hur i jösse namn kan man vara så omdömeslös att man skickar Anna Suputen till en offentlig presentation? Gräv ner stollan istället och släng en svart plastsäck över henne så att vi slipper se eländet.

Sedan har jag kommit fram till att Anna S måste ha släkt i USA, en syster närmare bestämt. Som ni säkert minns så var det ett plan som körde lite fel i trafikvimlet och startade på en något för kort startbana med ett mindre lyckat resultat som resultat. Nu har det framkommit att de båda piloterna först satte sig i fel plan på flygplatsen varför flygledaren fick beskriva vägen till det rätta planet för dem. Låter ju förtroendeingivande eller hur?

Fas två är att dessa båda piloter lyckas med konststycket att taxa ut på en oupplyst kortbana för mindre privatflyg, de kanske inte gillade lamporna på den stora fina banan som ligger strax intill. Flygledaren var visst och kokade kaffe eller något liknande varför han inte såg vad de vilsegångna kalleankagubbarna höll på med. Full gas och rakt ut i skogen. Fint jobbat.

Fas tre, och det är här Anna Ss förmodade syster kommer in i bilden, är att pilotens hustru, Annas eventuella okända amerikanska syster, nu har uttalat sig.

- Min man var en jätteduktig pilot och trots det sorliga som hänt skall alla inblandade (döda) veta att de var i de bästa händer.

Det bara måste vara Annas syster, finns helt enkelt inget alternativ.

Mickey.x:like.no.other som är en hängiven soffliggare av det mer aktiva slaget