att sportfiska kan vara knäppt – del 1

det finns en del saker i livet som kan te sig ganska underliga när man studerar dem på lite avstånd. samtidigt kan samma sak engagera och till och med omsluta hjärnan för en stund om man aktiverar sig själv inom ämnet.

jag har varit och fiskat. det var kul så länge jag inte funderade närmare på vad jag höll på med. Primitiva instinkter vaknade till liv och blicken blev snabbt glasartad strax över den snett leende och dreglande munnen. det blev än mer intressant lite senare när jag försökte placera detta som kallas för sportfiske i ett modernt samhälle med dess värderingar och åsikter om hur man skall hantera djur.

det är ju faktiskt som så att fiskar är djur, även om vi kanske har svårt att få samma känsla för en öring som en gullig kattunge eller hundvalp, och då också skall hanteras på samma etiska grunder som alla andra djur.

men nu skall vi inte springa för fort utan börja med att titta på vad det hela handlar om. fiskar vi för att få mat är allt helt okej, vi har rätt att fixa föda till oss själva och vår avkomma efter alla etiska och moraliska regler som gäller idag i verkligheten.

eftersom det nu handlar om införskaffande av föda är det ju också etiskt acceptabelt att släppa tillbaka en fisk som jag inte anser vara tillräckligt stor för att förtära. det är ju bättre om den växer till sig och blir en hel middag så att även kvinna och avkomma får sitt.

när jag till slut, med lite tur, har fått den mängd föda jag behöver slutar jag att fiska och åker hem till hängmattan och jäser efter den lyckade jakten. uggh, jag är en jägare och dessutom en lyckad sådan. medan kvinnan i flocken bereder fisken berättar jag för de yngre herrarna runt eldstaden om hur många fina små fiskar det finns för tillfället vilket ger dem hopp om lyckad jakt i framtiden.

lugn och etisk ro bereder ut sig över den lilla skaran med människor. det råder harmoni och ett kusligt väl fungerande samspel mellan homo sapiens och naturens övriga beståndsdelar.

nästa dag är maten uppäten och snarorna tomma varför jag bestämmer mig för åter en gång prova lyckan vid vattnet. denna gång slumpar det sig inte bättre än att jag dragit upp den fisk jag behöver redan efter någon timma. nu råkar det vara som så att kvinnan jag stampar jordgolvet med inte är på så gott humör så jag bestämmer mig snabbt för att stanna kvar och fiska lite till.

det goda fisket fortsätter och jag sätter nu tillbaka alla fiskar igen eftersom jag ändå inte kan ta vara på dem. jag fiskar för mitt höga nöjes skull utan att ha som avsikt att ta tillvara det som jaktlyckan ger mig.

i del två kommer jag närmare att gå in på de etiska problem som kommer farandes med vinden efter detta lyckade fiskafänge, någonstans i norden, redan på barna hedenhös tid.

eder m.x: som tar etiken på högsta allvar och fisken för att vara dum

kollektiv bestraffning – avsnitt 5

jag tänker bespara er mina listiga små framstötar under vårterminen men kan ju säga som så att jag har praktiserat påtryckning på ett mycket raffinerat och kallblodigt vis.

till min hjälp har jag haft tidens gång som sparkade ut den gamla verksamhetsansvarige till högen med före detta dugliga (?) medborgare som numera enbart skall sitta på en stol, hålla käft och vänta på döden. pensionärer kallas de visst. istället för den gamla skatan har det kommit en ny ansvarig som faktiskt verkar bry sig om vad som händer i verksamheten. ett antal tvivel kvarstår, andra har tillkommit, men summa summarum ser det hela ganska fint ut just nu.

rubriken kollektiv bestraffning är ju numera lite felaktig men de som har läst tidigare vet vad det handlar om; en klass med ett antal, 10 utav 23, oroliga mini-medborgare i en vanlig svensk skola och de effekter som uppstår då personal och resurser tar slut.

efter mycken fundering och utvärdering har skolan slängt in stålarna och delar klassen i två delar till hösten. det är säkert mer än vad man skulle kunna förvänta sig av en skola som under mycket lång tid visat en näst intill obegriplig förmåga att aldrig se problem, men av någon anledning tror jag inte att de kommer att lösa det hela för de angriper problemet från fel håll. obehaglig känsla det är i min kropp.

verksamhetsansvarig är som sagt ny och har mitt fulla stöd tills hon visar sämre sidor. problemet är att man har på tok för många oroligheter i denna klass för att det skall lyckas bara för att man delar det hela på två lärare och två klassrum.

klassen fungerar bra under den schemalagda tiden i skolan och är faktiskt riktigt långt framme för att vara en blivande tredjeklass. problemen återfinns på rasterna under skoltid och inom fritidsverksamheten. genom att dela klassen i två delar vinner man det att lärarna kommer att få mer tid över för de elever som inte har problem med livet. det är jättebra och kommer säkert min avkomma till godo per omgående. nackdelen är att samma elever nu kommer att ha alla sina raster tillsammans vilket inte varit fallet under vårterminen (man har haft klassen delad i tre grupper som måst lufta sina små lekamens på skilda delar av skolans område). det har inte varit bra över huvud taget men så har det varit. nu tar man bort detta för att det naturligtvis inte fungerade och knappast heller är helt lagligt eftersom det kan åberopas kollektiv bestraffning då väl fungerande gruppkonstellationer har separerats med tvång på detta vis.

genom att nu låta alla eleverna vara tillsammans på rasterna kan man bara hoppas att de har avdelat en lagom mängd resurser (en tropp torde räcka) för att det hela inte skall spåra ur efter några minuter. skall bli intressant att se eftersom min son knappast kommer få skallen inbankad av någon gullig och lismande mikroligist, det ger så att säga sig helst på varandra eller svaga individer som är lätta byten.

pratar vi grupper bör man även observera de nya konstellationer som kan uppstå på grund av att man delar klassen i två delar. peppar, peppar men det här med gruppers funktion tycks de inte lära ut ett jota om på lärarhögskolorna.

nåväl mer om detta när skolan återupptar sin verksamhet i slutet av augusti.

eder m.x:

Integritetsmiss på konsum

alla är vi så himla noga med vilken bild vi ger personerna i vår omgivning. det gäller att hålla rätt stil, imagen är viktigare än livet.

men vad sjutton händer när vi går in i mataffären? joho, det skall jag tala om, vi blottar oss så till den grad att vi lika gärna skulle kunna gå runt nakna för jämnan. tag dig en titt i grannens lilla gröna korg nästa gång du står i konsums kassakö. vad hittar man väl där om inte allehanda avskyvärda prylar som avslöjar den söta lilla pinglan eller ruggugglan i verklighetens karga ljus. vad köper människan?

kajsa-stina köper två (troligtvis helsura och baseballhårda) gröna äpplen, felix oätbara ketchup (som är sötad med ett gift farligare än ddt), fun-light med smak av strawberry (även den sötad med ämnen jag aldrig skulle sätta i mig om jag inte redan tröttnat på livet), två burkar inlagd sill eftersom det är nedsatt pris och bara 360 dagar kvar till midsommar (smart kajsa-stina), en inplastad papplåda som det står ob på (vars innehålls användningsområde är totalt okänt för mig men jag ger mig sjutton på att det som ligger i lådan även det är inplastat i minst ett par lager cellofan), 3 dl smalgrädde (konsums egna sort som bara innehåller 38 % fett istället för 40 % som riktig vikingagrädde), grön gurka (ser lite träig ut men det är helt i sin ordning på konsum), knäckebröd (bra kajsa-stina!), kokt skinka (som säkert är försedd med ny datummärkning som brukligt är på konsum landala, denna folkets affär med västsveriges högsta priser) samt en lågenergilampa.

jag har faktiskt, på yrkets vägnar, talat med kajsa-stina ett par gånger och då verkade hon både pinglig, talbar med utbyte samt varmhjärtad (även kallat kalaspingla i göteborg). visserligen ser hon lite smalare och blekare ut nu än för två år sedan men huvudet sitter kvar högst upp och jag ser att det fortfarande finns gnista i blicken så direkt döende kan hon knappast vara, ännu.

varför i herrans namn blottar sig då detta fruntimmer? oätliga, onyttiga och smått kväljningsframkallande artiklar så långt ögat når. denna till synes ganska oskyldiga matkasse visar innehavarens totala okunskap om vad hon stoppar i sig, både vad det gäller kemikalier och näringsvärden. den visar den småländska snålheten i hennes innersta. den väcker misstanke om ätstörningar och för mycket läsande av kvinnoblaskors livsförnekande spalter. den visar ett modernt offer av vår tid.

men hon var smakfullt välklädd med passande sminkning för att ingen skulle misstänka henne för brott mot sig själv.

fråga mig inte vad jag vill säga med denna lilla text men jag blev av någon anledning deprimerad när jag skrev den.

eder m.x:

m.x: åter i etern

tillbaka skulle man kunna säga. exilen är slut och livet leker kurra gömma med mig som vanligt. nej, har inte suttit inspärrad på statens bekostnad och jag har inte heller försett dem några skattepengar eftersom det är mot mina djupaste principer. vill de liberala tokarna ha mer pengar att spendera på sina hjärnspöken får de allt samla ihop dem själva. kanske har deras snart nya superliberala (= vi tycker att alla skall klara sig själva och klarar de inte det skiter vi i dem) storhövding något på lut i sin balsamerade hjärna? men ärligen talat, vad skulle det kunna vara?

jag har inte läst en blog på evigheter, surfar över huvud taget inte många minuter i veckan och det tror jag har varit den bästa behållningen under min frånvaro. jag har upptäckt att jag faktiskt har ett liv i realiteten även om det mesta i det livet verkar var ett hån och practical joke mot min intellektuella status. kanske är jag ett offer för en hastigt galopperande totalmiss i utvecklingsprocessen, vad vet jag?

tidigare idag försökte jag förklara för en turk i en närbutik att jag i enlighet med ett av mina egna liberala principbeslut från förra hösten inte längre betalar moms och att han därför utan dröjsmål skulle räkna bort alla skatter på den tobak jag hade för avsikt att inhandla. troligtvis var han varken liberal eller så god på det svenska modersmålet för det hela slutade i att han skrek något i stil med; - stick din jävla idioten och komma aldrig tillbaka till min butik. tur för honom att han inte bor på min gata för då skulle jag ha skickat en momsbefriad granat rakt in i hans glassdisk nästa gång värmen slår till. dumma butiksinnehavare fattar ingenting!

imorgon skall jag besöka stubben och se vad som händer i den verkliga verkligheten. återkommer kanske med en liten rapport från stubben, den som läser får veta.

eder m.x:så.gott.som.ny