snömos - igen

kära hepp.

eftersom undertecknad i princip aldrig blir läst och än mindre kommenterad tar jag tillfället i akt att svara på din kommentar med ett inlägg, per omgående.

jag vet faktiskt inte varför jag hyser en sådan ohemul aggretion gentemot ordet snömos men känner mig tämligen tillfreds, till trots.

är det inte just egots snömos som är en av de starkaste drivmotorerna när det kommer till bloggens överlevnad i etern, över tiden?

utan egots möjlighet att fritt blomstra i sitt snömos torde bloggen dö med blixtens hastighet, långt innan svalorna kommit tillbaks.

eder m.x: