varför har allt blivit mindre?

häromdagen slog det mig plötsligt att det mesta runt omkring mig i livet har minskat eller åtminstone kraftigt reducerats under årens lopp. när jag föddes, på barna hedenhös tid, var allt stort, jättestort. efter ett antal år kom jag på att denna skeva världsuppfattning grundade sig på att jag varit så liten, pytteliten.

nåväl, denna typ av misstag är ju lätta att korrigera när man väl känner till dem, vilket jag naturligtvis också gjorde i all hast. plötsligt var hela världen mycket välproportionerlig och en stor harmoni slöt sig kring mitt väsen under en icke helt oansenligt tidsperiod. glassen var lagom stor, jorden lagom ogreppbar till storlek och kött såldes hos slaktaren i lagom stora stycken.

för att mina yngre beundrare skall förstå den fulla vidden av vår livsnedgradering känner jag mig nödsakad att belysa det hela med lite grundinformation. förr köpte man femliters glasflaskor med svagdricka. idag får man nöja sig med 33 cl läbbig lättöl. förr köpte man chokladpudding på enliters, trekantiga, tetrapack. idag får man nöja sig med en pytteliten plastförpackning innehållandes en rent ut sagt äcklig pudding. jag tror ni börjar fatta galoppen nu?

för ett antal år sedan hände något och min första förnimmelse om att allt inte stod rätt till var när marabou minskade chokladkakorna från 250 gram till 200 gram. inte för att vikten spelade så stor roll, det var mer känslan som för alltid gick förlorad när kakorna blev tunnare (det går fortfarande att hitta 250 grams kakor i taxfreeinrättningarna varför känslan faktiskt går att återuppleva med jämna mellanrum men det talar jag inte om här för då tycker ni inte synd om mig längre).

nåväl, livet rullade vidare och jag funderade inte så mycket på det hela när chocken väl lagt sig. pallar man inte trycket av tunna chockladkakor pallar man ju inget ting tänkte jag där jag låg och grät i min säng på hispan. steg upp, vinkade till hjärnskrynklaren som hux flux blev arbetslös och hängde sig i garderoben. gav mig åter ut i den lagom stora världen med ett nytt ljus i ögonen och stor förtröstan, helt omedveten om vad som komma skulle vid vägs ände.

efter att återetablerat sig såsom varandes en god medborgare i samhället som till och med drog in en inte helt oansenlig mängd stålar till staten skulle man ju kunna tro att denna enkla medborgare skulle få leva ett liv i harmoni? sällan hostar hackspetten!

snart blev alla förpackningar mindre och därmed också mängden varor som förvarades i dessa vilket i sin tur ledde till att man var tvungen att införskaffa ett större antal förpackningar av allt man ansåg sig behöva. som någon slags kompensation försåg tillverkarna oss med allt mer komplicerade förpackningar. tandkrämstub med kartong och plastomslag är bara ett enkelt exempel på vad vi fick släpa runt på.

när förpackningarna blivit så små och till den grad komplicerade att de inte längre gick att öppna över huvud taget kom dock en liten vändning. inte för att man gjorde förpackningarna större utan man insåg att alla medborgare skulle svälta ihjäl om de inte fick i sig någon näring varpå man tog bort det mesta av omslaget. man sade sig vara miljömedvetna, och det lät ju fint och lurade oss medborgare till att bli nöjda med livet ännu en gång. speciellt med tanke på att vi plötsligt fick ner fyra gånger fler varor i samma typ av varukasse. snacka om miljökompisar!

ganska snart höjdes dock röster från familjesammansättningar av den lite större sort som ofta förekommer där en mängd yngre individer skall samsas med någon eller några äldre. de ville inte köpa åtta paket havrefras för att kunna äta frukost, en gång. fabrikanterna lade då sina väl skrynklade pannor tillsammans i en workshop och skakade påsen. något geni kom då på att de kunde göra större förpackningar. det gick ju inte att gå tillbaka till den gamla storleken utan man valde istället att gör groteskt stora förpackningar. så stora att det kräva en större typ av motorfordon för att över huvud taget kunna transporteras till hemmet. detta är undantaget som bekräftar och belägger dårskapens tidevarv.

välj själv om du vill ha 22 gram havrefras eller 22 kilogram havrefras. samma utgångsdatum.

idag lever jag ett liv med pyttesaker runt omkring mig. jag har noggrant studerat mig själv i spegel och framkommit till att jag inte har växt, snarare tvärt om, under de sista tjugo åren. lägenheten håller på ett ungefär samma mått. varuskåpen, det man tidigare kallade skafferi, torde inte ha krympt i tvätten och så gott jag själv kan avgöra är jag faktiskt vid tämligen god mental hälsa.

pengarna har blivit mindre värda varför det är svårt att verkligen veta om de pytteliga förpackningarna verkligen är dyrare än vad som var fallet på barna hedenhös tid. till och med mynt och sedlar har blivit mindre… bilarna har blivit mindre. mamma har krymt. mottagaren till den trådlösa musen har blivit pytte pytteliten, så liten att man faktiskt inte kan vara helt säker på att det är en mottagare. mp3-spelaren har blivit större men å andra sidan har de byggt in en tv i låddan så den är i själva verket pytteliten den också, den bar låtsas vara stor. vintern har blivit nästan obefintligt liten samtidigt som vår, sommar och höst inte har förändrat sig. detta är faktiskt lite klurigt men väl ett faktum.

det var inte större förr, det är bara lite mindre idag.

eder m.x:

robottider

usa och polen vs. ryssland och vitryssland

fast usa skall ju skydda sig mot iranska talibaner eller om det nu var iranska kärnkraftverk som eventuellt kommer löpa amok i framtiden.

vad ryssland skall skydda sig emot är lite höljt i dunkel men man kan ju gissa att de skall skydda sig mot usas skydd, kanske...

ryssarna funderar ju på att putin (göteborgshumor) kärnvapen i sin östersjöflotta och de kan de väl få göra så länge de håller koll på sin navigeringsutrustning. de som har några år på nacken kommer ju ihåg hur illa de navigerade i den blekingska skärgården kring sturkö redan på barna hedenhös tid.

vad som är bra för en göteborgare är att hela skiten från min barndom nu flyttar österut. på något sätt känns det bättre om de skjuter polacker och vitryssar i luften än mina egna barn. men jag är ju också väldigt egotrippad av gamla vana.

undrar om fra skall avlyssna robotsköldarna eller om de väntar på att robotskölddatorerna skickar e-post över landets gränser? fast de kanske inte har koll på ip-adresserna och då funkar det ju dåligt med trace route, stackars fra-peronalen.

skall jag vara riktigt ärlig så undrar jag vad usa och ryssland skall ha sina robotar till egentligen, för det går ju inte att skicka iväg dem ändå. det kanske är en gemensam arbetsmarknadspolitisk åtgärd som inbegriper dessa fyra länder?

jag tycker i varje fall att ryssidan skall måla sina robotar röda och usasidan sina blå, så att jag vet vart jag skall skicka dem när jag stöter på dem ute i skogen. posten kanske kan ta fram en låda med förbetalt porto som passar lagom för medeldistans robotar, komplett med hämtning i skogen för vem orkar släpa runt på nyårsraketer som är längre än en fallen tall?

eder m.x:robotmannen

international chicken race

i pravda kan man läsa om vilken skunk condoleezza rice är och det är inte utan att man har lust att hålla med om en del av de saker de skriver, rice är verkligen en stor flopp på den internationella arenan. kanske lite onyanserat, det som skrivs, men med ett klart budskap till usa och nato om att hålla tassarna borta.

ryssarna är faktiskt mycket klara med vad de säger denna gång. allt för att fröken rice inte skall missförstå något. för säkerhets skull har jag gjort en enkel översättning som torde passa fröken rice’s ordförråd:

if you fuck with us we gonna fuck you bad

(detta är vad ryssarna säger, personligen struntar jag högblankt i rice så ta det inte personligt gumman)

lyssnar man på vår egen utrikessnubbe calle kan man tro att rice har lovat honom ett permanent greencard så där har vi inget att hämta. sverige har valt att ge en totalt onyanserad bild av vad som händer. trist men bara vad man kan vänta sig med calle vid rodret och rådande väderlek i europa.

i det stora hela är det som vanligt vid denna typ av konflikter. båda sidor ger sin bild och de går stick i stäv mot varandra, naturligtvis. usa gapar, ryssland har de facto börjat dra tillbaka sina trupper och nato håller dörrarna öppna så det kommer säkert bli bra i slutändan även denna gång.

usa är lite irriterade på att ryssarna visst har fraktat iväg en hummer eller två (troligtvis för att använda dem i ett ryskt folkrace) och vill ha tillbaka dem. vet faktiskt inte vad jag skall tycka om detta eftersom det faktiskt har kostat usa en ansenlig summa att frakta dessa blyhögar runt halva jorden. men, samtidigt, har de amerikanska soldaterna glömt att låsa bilarna och lämnat dem på gatan får de kanske skylla sig själva. deras försäkringsbolag kommer nog ställa sig ganska kallsinniga till att ersätta skrotet.

eder m.x:

fra-lagen räddade fredrik

Vaxholms fästning. Bild från Vaxholms fästnings museum

ryssland och georgien bråkar lite med varandra. det är synd men inte helt oväntat.

vad som däremot är mycket glädjande är ju att vår egen statminister redan i lördags kunde ta skydd i waxholms fästning. det är bra för vem vet hur fort en konflikt i kaukasus kan sprida sig?

fredrik reinfeldt menar att det var på grund av de möjligheter den nya fra-lagen ger som också bidrog till att haren snabbt kunde krypa in i sitt hål.

m.x: är kanske inte helt övertygad men det var i varje fall tur att det inte var fint väder när fästningen fick besök, för det hade ju varit synd, med eller utan fra.

eder m.x: