Smaka på den här då

eller dagen då Mogge inte fick vara kung längre

Läser på min egna blogg och upptäcker till min förfäran att jag tydligen har utsett Mogge till tronarvinge. Detta ter sig totalt absurt och är naturligtvis helt felaktigt. Mogge är inte kung. Mogge skulle inte ens få lov att diska hemma hos mig. Mogge skulle inte ens få lov att packa ner mina varor när jag handlar på Konsum i Landala. Nästa gång skall jag vägra att handla i Mogges kassa. Han kan mycket väl bära på samma konstiga sjukdomar som de Italienska gossarna brukar bära på, och det vill jag inte ha på min mat. Aldrig att en byfåne i röd skjorta och grön slips skall bli kung hemma på min gata. Sorry Mogge men du är ute i kylan, för alltid.

Min mentala hälsa är, som ni alla förstår, på upphällningen. Det sista som finns kvar är på väg att rinna ut genom mina två vidöppna öron. No brain, no pain heter det, så alltid kommer det att föra något gott med sig, det nya livet utan så mycket som en enda liten ynklig hjärncell.

Jag har bestämt att om det nu rinner ur så är det lika bra att torka upp ordentligt efteråt. När jag är klar med mig själv kommer den blå flygande boraxbollen Carola att framstå som en god kandidat till första bästa lediga professur i teoretisk fysik. Äntligen lite tjo och andlighet på Chalmers, de kan de gott ha där på andra sidan gatan. Professor Carola med egen fläktklubb (fan club [Nemo fattar säkert]), det blir grejer det.

EM 2006 har tydligen passat på att ha party när jag hälsade på Stubben. De var många som talade och en av dessa var naturligtvis kommunstyrelsens ordförande Paddan Göran Johansson. Kommunikationsexperten Lillpaddan Christer Olsson översatte allt Göran sa till ett språk som volontärerna (de som offrade sig och gick på festen) kunde förstå.

- Du läcker vad du tänker – tänk därför på vad du tänker, uppmanade han apropå att ha en positiv inställning.

Efter den djupa insikten kan vi inte annat än hylla denna expert. Vilken underbar människa han måste vara!

EM 2006 stinker och drar med sig mycken ond bråd död till vår stad. Det är jag säker på och de som inte mördas direkt kommer pumpas fulla av anabola och andra morgonmål dessa sanna atleter och goda idrottare inmundigar till vardags. De är allt lite konstiga de där sportfånarna. När de åker iväg på stora begivenheter slutar de alltid med att äta sin favoritkost. De slutar till och med att käka soppan en bra tid före de åker iväg och de är kolt. Sicken karaktär och kroppskontroll de besitter.

Där ligger jag allt i lä för jag brukar säga att man skall lassa in så mycket som möjligt vid alla tillfällen som ges. Grejer som nikotin, koffein, etanol och socker är bara att hysta in i skräpinkastet så att säga. Toppar man mig med en banan så springer jag längre än vad Kajsa hoppar högt, trots dålig kroppskontroll.

Mickey.x:like.no.other som springer vidare i livet med en allt tommare boll

Bök och stök påkopplat

Tyvärr känner jag att Word Verification är ett nödvändigt ont för tillfället då antalet spaminlägg har ökat till en för mig okontrollerbar mängd.

Beklagar men det finns ite så mycket jag kan göra åt detta.

mickey.x:like.no.other som klurar på ett inlägg med syfte och mening

Vädergudar och Stubben

Det här börjar verkligen likna något som passar min image som 100% man. Vem vet, kanske jag börjar skriva igen om det kommer en liten laddning tillräckligt nära för att skaka om systemet?


Stubben hälsar och jag passar på att visa ett självporträtt som jag tog ute i skogen, strax bredvid stubben. Jag brukar själv kalla mig Bufo bufo när jag har denna klädesdräkt applicerad på min lekamen. Inget går upp mot latex när man vill slippa skriva autografer ute på stadens gator.
mickey.x:like.no.other

EM 2006 och den nya pressen

Observera att allt innehåll i detta inlägg är påhittade historier och de har inget som helst att göra med eventuella verkliga händelser, även om det hela eventuellt skulle kunna verka löjligt likt verkligheten så som den kanske ser ut när du läser detta.

Media är något som vi alla lever med och nu tänkte jag att jag skulle utveckla den svenska journalistiken. Närmare bestämt hade jag tänkt hjälpa den svenska kvällspressen med lite utvecklande och mer lösnummersäljande uppslag. Det handlar helt enkelt om en liten men ack så kraftfull utveckling eller töjning av dagens stil och förlegade etik.

För de journalister som genomgår och praktiserar denna lilla enkla och helt kostnadsfria vidareutbildningen kan jag lova stor uppmärksamhet och kraftig upplageökning på ingen tid alls. Big business med andra ord.

Låt oss köra igång direkt med några exempel på en bra, extended, rubriksättning och inledning:

Silva suger av Torulf inför barnen
Klockan fyra i natt på kända Elit Placa, där det pågick en privat fest för utvalda digniteter, utspelades lika plötsligt som oväntat en sexscen helt öppet inför alla närvarande. Det var Silva som, med bar överkropp och upprepade fraser som passar bättre på en mörk bakgata i Berlin, sög av självaste Torulf. Ett par av Silvas äldre barn lär ha följt hela akten med stort intresse.

Här har vi med allt som behövs. Sex, otrohet, mystik, högadel, general och barn. Kompletterat med ett par fina fotomontage kan det helt enkelt inte bli bättre. Stämning på halsen, javisst, men det ger ännu mer publicitet. Rätt hanterat styr man kunderna till kunskapens källa vilket i slutändan resulterar i många miljoner mer i kassakistan än eventuella bötesbelopp.

Sjukampsstjärna klarar inte dopingkontroll
Enligt mycket säkra källor hos Stockholmspolisen har det framkommit att en kändisadvokat har förmedlat tunga dopingpreparat till sjukampstjärnans tränare under flera års tid. Advokaten lär även ha framlagt ett antal bevis som binder den hyllade stjärnan till aktivt och medvetet intag av dopingpreparat. X har försökt komma i kontakt med såväl tränare som aktiv ut resultat.

Här har vi en lösnummersäljare som inte ens går att åtala. Detta är med andra ord den perfekta journalistiska krumbukten. Droger och kända advokater går alltid hem. Eftersom det enbart handlar om rykten kan man köra storyn i flera veckor med nya avslöjanden lite då och då.

Kommunpamp bjöd på sexparty med skattepengar
Det har idag framkommit att det var Göteborgs Kommun som bjöd på den omskrivna festen på Elit Plasa härom kvällen. Av allt att döma är det en enskild politiker som både arrangerat och bjudit in gästerna helt utanför det planerade programmet. När X konfronterade den socialdemokratiske politikern ville han inte yttre sig över huvud taget eftersom han inte hade tid. När bandspelaren stängts av och vår fotograf bryskt tvingats plocka ner kameran skrek dock samme man:

- Jag ska se till att du blir av med ditt jobb och svartlistas om du skriver om detta.

- Det är ju för fan jag som står i borgen för hela EM och jag gör som jag vill.

Hot och egenmäktigt förfarande av detta slag lär vara vardagsmat i Göteborgs Kommunhus. Vad vi däremot inte kan låta bli att undra är vad invånarna i Sveriges andra stad tycker om att deras skattepengar används till sexpartyn?

Nu börjar det hela likna något. En uppföljare med såväl riksintresse som stark lokal förankring. Maktmissbruk, hot och milt våld från en av folkets valda män gillar vi alla. Det heter duga och kommer naturligtvis att alstra än mer ståfräs i upplagesiffrorna.

Vi kan väl nöja oss med dessa små smakprov. Intresserade redaktörer kan kontakta undertecknad för vidare samtal om upplägg på fortsättningskursen.

mickey.x:like.no.other som nu tar en kort paus och besöker Stubben när det är åtta dagar kvar till domedagen

EM 2006 och vad det nu kan innebära

Beskyddare för EM 2006 är H.M Drottning Silvia, det säger nästan allt. Generalen heter Toralf Nilsson (det säger resten) och alla vet att Toralf är ett av de mest suspekta namn som någonsin funnits på vår jord. En tysk drottning och en Toralf är vad vi skall hålla tillgodo med. Börjar för fan tycka synd om mig själv bara jag tänker på det. Toralf.

Toralf är fornnordiska, skulle jag tro, och då sammansatt av Tor och Alf. Hur såg den morsan ut i skallen som kom på att sätta ihop namnen Tor och Alf? Nåja, det kunde ju ha varit värre, för åtminstone namnet tyder ju på att han till skillnad från gladiatorspelens beskyddare kan prata Svenska.

Silvia är ett namn som rätt och slätt betyder jag-vägrar-att-lära-mig-svenska-för-jag-omfattas-nein-inte-av-sfi-projektet vilket av en ren slump faktiskt stämmer in på pricken när det gäller vår egna lilla pussgurkedrottning.

General Toralf och Silvia, undrar vad eklövet den XVI tycker om det? Den sextonde är ganska roligt för jag tror att det gick till så här en gång i tiden på 70-talet:

- Undrar vad jag skall heta när jag blir kung?

- Hm, Karl har många hetat. Skall räkna; 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 13, nä, 12, 13, 14, 15. Oj, oj, oj så många.

- Jag skall också heta Karl men det måste vara lite mer hippt. Karla kanske, nej det går ju inte. Hi, hi, vad tokigt det kan bli när man bräinstårmar.

- Carl, med C, får det bli. Hur var det nu igen? 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 12, nä, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15.

- Carl XVI, så får det bli.

- Farbror, kan du komma lite?

Den där kungen är allt inte som alla andra han, fast han är ju kung. Åter till EM 2006.

32k gubbar ryms det på Ullevi och det låter ju inte värre än ett vanligt derby men det är det. Det är en förbaskat massa människor på stan och efter lite matematisk hjärngymnastik har jag kommit fram till att det vid god väderlek bör röra sig om upp emot ett par hundra tusen sopor på stan, varje dag, under hela EM.

200k tokstollar är inte lite det men då det hela inte går att stoppa längre får vi ju göra det bästa möjliga. Det bästa möjliga för oss Göteborgare är att sno tokarna på så mycket sekiner som möjligt. Nu gäller det att vara kreativ.

Alla poliser får bli pisspatruller och bötfälla varenda en som hänger ut snok och mutta lite här och var. 500 sekiner pissen, det blir en slant det. Tack och adjö till alla pissgubbar.

- Dô, va tror du att du håller på med här då? E du helt go i hôve eller? Sitta här och visa muttan för alla gôbbarna? Går ju inte fattar du la. Nu får dô allt betala böterna och kamma luggen tösa.

Tiodubbla antalet P-vakter så kommer aldrig de bilburna gästerna tillbaka. Fin fint och mycket inkomstbringande.

- Dô, vi bogserar bort din jävla bil om du inte pröjsar snabbt som fan dô. Här kan du inte komma och komma vet dô. De e vår stad de här dô, P-vakternas stad. Fattar u eller?

Strategiska övergångsställen beläggs med avgift för alla som inte bor inom fyra kilometers avstånd. Låt oss säga att vi tar fem sekiner per skalle och övergångställe. 200k tokar går över 6,7 övergångställen i snitt per dag. Det blir faktiskt en slant det också.

- Dô Karl, om du tar de däringa där borta så tar jag de häringa här borta, så går vi och fikar sen för jag e enna som lite sugen nu. En lättbärs skulle sitta fint i den häringa polismagen dô. Hö hö hö.

Sedan tycker jag att vi bötfäller alla utomstående som åker Spårvagn utan de nya fina EM-biljetter jag snart skall rita. De kommer att bli dyra för alla som inte är mantalsskrivna i Göteborg, det kan jag lova. 2 spänn för mantalsskrivna i Kommunens centralare delar och 2000 för alla andra.

- Har du ingen biljett din lille skit? Det blir 5000 kontant eller soptjänst i tre veckor på vatten och gammal mat du kan hitta i soptunnorna. Vi kallar det för EM med Leijon och det betyder att vi är ännu mer jävligt hårda och orättvisa än vad vi brukar vara. Det är därför vi har batong vet dô, billjettplitsbatong modell EM 2006. Den är inte bara hopfällbar, den gör gôra ont när vi bankar också, bara så du vet.

Vi Göteborgare är till skillnad från skattmasarna goda och därför tar vi inga fångar under EM 2006. Betalar inte våra besökare vad vi begär, hur orimliga vi än kan tyckas vara, skickar vi packet som kanonmat till någon het zon på jorden.

Undrar om det är en slump att Skattmas och Skrattmås är så lika? Onda är de båda två i vilket fall som helst och SJ också.

Mickey.x:like.no.other som härmed meddelar att det är nio dagar kvar till domedagen

Listor och tester

Det skvätter av olika listor och tester bland bloggarna. Först undrade jag vad det var för vits med alla dessa listor och annat jox. Men nu vet jag. Det är helt enkelt ett sätt att få göra inlägg när man inte har något att skriva om.

- Mesbloggare, säger jag bara.

Jag har naturligtvis mer att skriva om än vad jag skriver om men för den skull kunde jag faktiskt inte låta bli att kolla in hur min hjärna ser ut i verkligheten.

80% man och 20% kvinna.

- Vafan, jag har väl inte fått en minimutta helt hux flux? Skall jag bära kvinnokläder var femte dag eller skall jag helt enkelt sluta piska skiten ur barnen? 20% kvinna, jävla skittest!

Jag är helt övertygad om att min uppenbarelse måste vara 100% man, det finns helt enkelt inget alternativ.

- Fatta, 100% man. Inget annat trams. Kvinnor är kvinnor och jag är man.

mickey.x:like.no.other som vägrar att bära kjol var femte dag

Jag saknar verkligheten

Just nu har jag drabbats av vad jag kallar verklighetslängtan.

Denna gång skulle jag vilja åka till en kall glaciär där jag i fyrtio minusgrader och bitande vind smäller upp mitt Keron 3GT. Kryper ner i sovsäckarna, vaknar fem gånger på natten för att det är så förbannat kallt och önskar mig tillbaka till det ställe jag kom ifrån.

Nästa morgon kokar jag te och värmer upp kroppen för att slutligen krypa ut ur tältet. Stående i flödande solsken, trettiofem minusgrader och med en sikt som är kristallklar ända till horisonten kan man fyllas av lugn och insikt om vad som är verklighet.

Ibland är det synd att man inte kan få allt man pekar på.

mickey.x:like.no.other

EM 2006 och väghinder

Ok, nu är det dags. Hur ont det än gör känner jag mig ändå tvingad att upplysa er kära läsare om att pesten kommer. Pesten kommer i nästa vecka. Vi har alla låtsats som om det regnar och vänt näsan åt andra hållet men nu går det inte längre. Det oundvikliga är här.

Igår när jag spatserade fram på min gata och lite förnöjt konstaterade att värmen gjorde att semesterpöbeln inte längre orkade terrorisera mig hände den första olyckan. Fast egentligen tror jag inte att det var en olycka utan ett överfall, väl planerat av generalen, EM-generalen.

Jodå, där spatserade jag som den bäste av medborgare och smakade på min nyfunna harmoni. Livet lekte för ett par sekunder och jag kände verkligen att denna dag skulle bli en bra dag. Jag är värd en bra dag, om jag helt ödmjukt får föreslå församlingen det. Men det tycker inte Generalen. General, vafan är det för titel på en uppviglare och människofientlig pajsare? Nåväl, skulle jag sätta mig och ta en fika på Ljungans eller skulle jag helt enkelt köpa en glass? Svaret är, så här i efterhand, ingetdera, för nu gjorde herr general sitt första drag. Feg som en vessla jagad av sega gubbar på en bakgata i Herrljunga.

Boing!
(generalens redskap och ett budskap till mig om att matchen har börjat)

- Oooajjjj, vad i satans helvete, aaaaaajjjjjjjj. Fan, fan, faaaan.

Som ni redan vet var jag i fullständig harmoni trots kallbrand i vänster ben och det vill inte säga lite det. Vad är det nu jag yrar om? Jo, det är Generalens nya trottoarhinder som har placerats ut på min gata, säkert i samarbete med Parkförvaltningen. Förr gillade jag parkförvaltningen för de gossarna och brudarna gör det ganska fint i vår stad. Det gör jag inte längre. Jag hatar Parkförvaltningen och skall omedelbart köra ner en pelargonia i halsen på första bästa medlem jag får syn på av denna kommunalt sponsrade terrorverksamhet.

Vem kan var så förbannat dum att han eller hon kommer på idén att ställa upp tre ton tunga, galvaniserade, stålkonstruktioner mitt på min gata? Högst upp har de idioterna satt en liten blomkruka. Fult som stryk, hårt som fan.

Harmonin ruckades för ett kort ögonblick, men inte mer. Ett halvmeterlångt och tio centimeter djupt jack pryder numera mitt ansikte. Med en extra groteskt bred och på snedden applicerad mun pryds numera min tidigare hårda och tuffa layout och det gillar jag inte. Jag gillar det inte alls.

Eftersom polisen vägrar att titta åt mitt håll, ambulansförarna påstod sig vara på utryckning på annan ort och vårdcentralen inte svarade i sin telefon limmade jag ihop skiten med lite Loctite 401. Det får duga. Tuffa grabbar rycker på axlarna åt itudelade huvuden och kallbrand.

Mickey.x:like.no.other som härmed ropar upp Generalen till strid.

Smaka på den här då

eller dagen då Mogge blev kung

Jag håller på att falla ner i galenskapens djupa och välsmorda rör. Jag är helt säker.

Det förhåller sig nämligen som så att jag har börjat tycka att alla ni andra är lite utflippade, kokko i bollen och tappade nedanför flötet istället för bakom. Detta tycker jag tyder på en kraftigt förändrad personlighet för förut tyckte jag bara att ni var lite udda.

Personer som Mogge på Konsum i Landala är numera mina hjältar i livet. Dessa medborgare som är så udda att de skulle kunna fylla upp hela tillvaron för en hel lång rad av dårsjukhusdoktorer och ändå se till att personalresurserna var för små, dessa individer är mina hjältar, mina förebilder i det nya livet efter Helvetesresan. Till yttermera känner jag ett visst lugn i kroppen nu, en slags harmoni för jag behöver inte bry mig längre. Med sådana förebilder behöver man inte bry sig.

Jag bryr mig inte längre om att Leijongullet är legitim rasist. Att den flygande blå boraxbollen Carola är ledsen för att livet inte blivit vad hon drömt. Att Panos Göran lider av legitimerat storhetsvansinne likt hans namne, Padd Göran, i Göteborgs diktatoriska styrelse. Att Babyface Bodström är värre än satan och ett mesigt verktyg i spelet om personkontroll. Att det finns studsande stenblock som jagar Homo sapiens. Att pruta. Att kommentera vilseledda gatuarbetare. Att Spårvägen i Göteborg är det mest inkompetenta företag. Att Larus canus skiter på mitt fönsterbläck och gapar som stuckna grisar natten igenom. Att pengarna är slut. Att energin har stuckit sin kos. Att det är 28 förbannade grader inne i mitt satans stenhus som inte längre går att kyla. Att SMHI har drivit med alla medborgare i årtionden utan att straffas och några tusen Att till.

Jag bryr mig inte heller om att jag har kallbrand i vänster ben, ont som satan i ljumsken, polyper i näsan, tjära i lungorna och kondition som en 100-åring.

Jag är nämligen i harmoni. Jag har blivit med harmoni. Jag är harmoni. Likt en alkis som låtit sig frälsas av de tolv stegen för att överleva. Likt en Carola som gillar Ulf för att hon inte begriper bättre. Likt Marit med sina nålar och dockor i husvagnen som är uppstöttad på travar av EU-sedlar.

Inte ens det faktum av denna Woodohäxa fått mig att slå sönder tre glasprylar i hemmet sedan jag skrev det förra inlägget kan rubba mig i min nya tro på Mogge.

Mogge är kung och jag hans trogne.

Dixi säger mickey.x:like.no.other och harmoniserar vidare.

Leijongullet är väck i huvudet

Lars Leijonborg på simtur utanför Marstrand i juli 2006.

Partiledaren Leijongullet har varit i Marstrand och pratat, han brukar åka dit på sommaren. Vad jag inte förstår är att man låter denna främlingsfientliga halvnasse hållas. Som yrkespolitiker med en hel stab vet han precis hur långt han kan gå för att inte bli kallad för rasist.

Folkpartiet fiskar röster bland de riktigt obildade, de som är rädda för allt som liknar förändring i deras liv, och råkar någon prata ett annat språk så är det lika bra att skicka iväg dem direkt. Man vet ju aldrig, de kanske inte röstar på Folkpartiet? Ve och fasa.

Ifall Lasse är rasist så får han väl vara det men Folkpartiet borde nog ge bort honom till Sverigedemokraterna om det är så. Skicka iväg honom direkt och sätt på en brun uniform samtidigt för det skulle han säkert gilla som avskedspresent.

Harald Treutiger, en annan tomboll, intervjuade honom på Marstrand och i brist på andra mer verklighetsbaserade frågor (som de säkert inte vågade eller kunde ställa) lekte de frågesport på dagisnivå.

Harald frågar alltså Lasse vem han skulle välja av Marit Paulsen och Victoria Silverstedt att få umgås med i femton minuter. Då svarade gullet att han väljer Marit, för han vill ju prata också.

Det var med andra ord underförstått att de skulle ha sex under dessa hela femton minuter, skit i förspelet Lasse för det är ju bara tråkigt, och när det var klart tänkte Lasse använda resterande 14 minuter till att prata med Marit. Victoria är ju helt uppenbart totalt tom i bollen eftersom hon faktiskt ser bra ut medan alla som inte har ett lika fördelaktigt utseende naturligtvis är som den klokaste ugglan i skogen. Varför sa du inte som det är Lasse; att du har en gummisnodd som fortplantningsorgan?

Min fråga till Leijongullet är vad Folkpartiet egentligen tycker om människor som bor i husvagn? Av tradition anser ju vi i Sverige att alla husvagnsmänniskor, tror visst att det egentligen skulle kallas för Romer, är tjuvar och banditer och då är väl Marit också en tjuv, bandit och lögnare? För att komma fram till detta faktum använde jag Folkpartiets handbok om snabba och riktiga beslut när man är på resande fot. Det är en intressant bok för enligt den är jag troligtvis en spion för Sovjetunionen (de har glömt att uppdatera boken de sista 35 åren) under moderat falskflagg och till en sextondel jude och resten lite olika pack värd ett öde värre än Kurdernas. Dessutom kan jag inte skriva mitt namn och än mindre denna text. Det du läser just nu finns således inte, enligt Folkpartisternas gyllene manual.

Detta kan kanske för vissa läsare verka lite konstigt men jag kan försäkra er om att i Leijongullets rosa lilla värld är det på detta sätt. Det är sanningen och ve den som bryter mot Folkpartiets sanning, de kommer inte till den renrasiga delen av himmelen.

Det är tur för oss medborgare att folkpartiet och Leijongullet är av det fegaste slag, mest vända med vinden vänliga partiet i Sverige. I klarspråk betyder detta att knappt något av deras orerande någonsin kan bli verklighet för oss idioter som de så snällt tänkt ta hand om efter valet.

Att rösta på folkpartiet 2006 är som att rösta på ett visst tyskt parti i slutet av 20-talet. De är helt uppenbart en samling obildade, fördomsfulla rosa små muppar som bor i husvagn, hela bunten. Lasse ger oss alla en dålig andedräkt och bitter smak i gommen.

- Lasse, när det regnar i Karlstad är månen en grön ost enligt din manual, och det oroar mig.

Mickey.x:like.no.other är totalt politiskt obunden och skriver bara om den verkliga sanningen, så som den ser ut just idag.

Skattskriven, blaha blaha!

Plånbok för skattebefriad

Nu har jag bestämt mig efter minst tre sekunders funderande, och det är ganska länge för mig ska ni veta:

– Jag skall sluta betala in skatt för jag gillar inte att betala in skatt.

Jag menar som så här att jag vill inte ha Uno R i Munkedal, jag vill inte ha en tunnel i Göteborg för 6 miljarder, jag vill inte ha en tunnel genom Hallandsåsen som ingen annan heller vill ha för 8 miljarder, jag vill inte stå i borgen för friidrotts EM, jag vill inte.

Att sluta dra in pengar på pappret är väl det minsta problem jag kommer att ställas inför eftersom jag redan är en ingen-som-finns-i-rullarna-någonstans-mer-än-hos-kronofogdens-dem-ska-vi-jaga-länge-register. Så det är inget problem.

Nu kanske ni tänker att jag inte skall ta mitt ansvar för samhället? Inga problems, det har jag redan gjort. Fiffigt va? Jag har redan betalt in mer i skatt än vad de flesta gör under ett helt liv så mitt samvete är rent som finaste kokain.

Dessutom har jag sett till att sätta fyra nya medborgare till landets tjänst för att säkra min ålderdom. Så där kan ni inte heller klaga.

Eftersom min sons skola är utlånad till Gothia Cup ligister, säkert Bollnäs GIF som bor i hans klassrum, finns det väl ingen skola kvar till hösten så det får ändå bli privatundervisning i hemmet.

Någon sjukvård finns inte i Göteborg (testa att ringa till en vårdcentral så förstår ni vad jag menar) så den borde jag inte heller behöva betala för. Frisk är jag inte, det skall ni inte tro, men för den skull behöver man ju inte belasta den sociala välfärden. Det får bli privat like they do over there, you know.

Jaha, då finns det väl inte så mycket kvar som mina skattepengar skulle kunna ge återbäring på? Låt oss lämna detta lilla problem och istället se på hur man kan smita ifrån resten av statsavgifterna.

Moms när man handlar saker är ett problem men det tänkte jag lösa med pondus. Pondus är bra och funkar nästan alltid.

Låt oss säga att jag står framför Morgan på Konsum Landala och han säger till mig att det blir 124:50. Då svarar jag helt sonika med att säga till Morgan att dra av all moms, bums och stört på stället. Vågar han trotsa mig så får han en rejäl smäll mitt mellan ögonen så att han inte får på sig slipsen när skall ta vagnen hem. Det handlar helt enkelt om att se ut de svaga och rädda bakom kassalådorna. Hårt, men det är också en hård värld vi lever vi.

Spårvägen är inga problem. Strunta i att betala och är det en buss du skall med så spänn blicken i den lille bakom ratten och berätta hur du serverade din svärmor som huvudrätt på förra midsommaraftonen. Ylar han efter biljetten efter det är det bara att nita honom mellan ögonen och ta nästa buss.

Varor med inbyggd skattesats är ett problem eftersom man hela tiden måste veta alla skattesatser, men billigt kommer det bli på macken och bolaget, det kan jag lova dig, så det är värt att kunna dessa skattesatser.

Vill du inte bråka med taxislusken efter kvällens förvärv lägger du dig bara på gatan och skriker och ojar dig. Efter en stund kommer en konstapel att fråga hur du mår och då berättar du om de hemska ungdomarna men att du nog inte är skadad men väldigt rädd för att gå hem. Vips, så har du fått gratis skjuts hem, utan taxameter.

För att mota Olle i grind, eller vad det nu heter, skall man naturligtvis enbart ha kontanter. Väck med kort och konton och låt bankerna stänga de sista kontoren i sysslolöshetens namn. Cashkort hade varit bra men de har ju bankerna själva trollat bort med avgifter. Så går det när man skall tjäna pengar på att spara pengar. Visst är vi medborgare dumma, men inte så dumma.

Vill man arbeta lite för att öka på sitt cash-flow drar man till Norge i fem månader och tjugonio dagar. Betala alla skatter och åk hem med resten av pengarna. Efter ett tag kommer det sedan ett utbetalningskort på alla inbetalda skatter i Norge och ett tack för att man inte stannade längre än fem månader och tjugonio dagar. Sedan klarar man sig i det skattefria Sverige i ett par tre år till. Fin fint med nordiska samarbeten tycker jag och lagligt är det också.

Se upp Morgan för snart kommer jag och spänner mitt vitöga i ditt kassaöga och då kommer du darra om magen, stordarra, sanna mina ord!

Mickey.x:like.no.other som inte längre betalar skatt, så det så.

Helvetesresan 2006 och återkomsten

Strandtistel, Eryngium maritimum.

God dag kära medborgare. Jag har återkommit till verkligheten. Jag kommer troligtvis aldrig att åter bli den jag var tidigare och saknar redan glädjen och saligheten i det gamla livet, det jag hade före Resan.

För de flesta ter sig Bohuslän och dess kustlinje som ett förrum till paradiset. Det är inte sant. Det är bara en fan så stenig kustlinje. Det är salt i vattnet som orsakar stor smärta i de sår havets olika beståndsdelar utan undantag ger alla som är dumma nog att hoppa i vattnet. Jag är dum nog för att göra detta och har således också gjort det. Får nog amputera vänster ben strax nedanför knäskålen innan veckan är över. Är troligtvis något slags havets HIV eller H5N1 som har drabbat benet, men värre har jag varit med om.

Vi blev ett tjugotal som i slutändan inte hade kurage nog att hålla oss borta från min store fader och hans tokerier. Tänk er själva vad följderna skulle kunna bli när man samlar ihop en så stor grupp där flertalet bär en genuppsättning som är snarlik min egna. Bara tanken är skrämmande så ni skall allt vara glada att ni slapp se och deltaga i verkligheten.

Till min stora förvåning tycks min genuppsättning i år muterat och spottat ut tre jyckar som kom travandes till båten. Jag tycker, efter en hel barndom med dylika djur, att de gör sig bäst någon annan stans än där jag är. Så blev det inte i år men de höll sig lugna eller så var de helt enkelt skolade i det militära. Jyckar suger, så enkelt är det, även om de är lugna.

Varje år färdas vi med skuta till en och samma buske ute i skärgården. Busken i fråga och dess omgivning är så till den grad trista att jag faktiskt inte vet vad det är för buske. Totalt ointresse råder för denna levande tingest. Den har allt stått där så länge jag kan komma ihåg och det får räcka med det. När man ser busken vet man helt enkelt att det är halvtidsvila.

Totalt lägger jag ner cirkus elva timmar av min lördag för denna tripp. Fyra timmar på plats, fyra timmar på resande fot och tre och en halv timma i förberedelse och avslut. Total galenskap är väl bara förnamnet. Göteborgs Spårvägar suger också, de suger så in i sjutton mycket att jag måste avreagera mig på det hela. Av praktiska själ fick jag taga familj med vänner på en tur från Saltholmen till Johanneberg nyttjandes lokaltrafikens faciliteter.

Vagnen som stod inne på hållplatsen påminde allt för mycket om en på tok för välfylld sardinburk för att jag över huvud taget skulle komma på idén att entra densamma. Vänta på nästa vagn, nema problems. Familj lider plötsligt av uttorkning varför två liter vatten fick inhandlas av den lokala månglaren. 47 spänn är kanske billigt på Saltholmen för två liter sötvatten men det gör fortfarande ont i magen när jag tänker på hur många kubikmeter jag kan tappa ur kranen för den summan. Upp på nästa vagn och vattna djuren. Slurp, slurp, slurp. Två liter är inte så mycket när de slurpar. Sittplatsen är ett plus för spårvägen.

Vagnen rullar nu in mot den stora byn i väster men att den skulle rulla fort vore en direkt lögn. Varför har de inga snabbussar med AC på helgerna? Dumma Spårvägen. Efter en tre kvart eller så var vi framme i Brunnsparken. Vänta femton minuter på buss för få i familjen orkade vid denna tidpunkt nyttja apostlahästarna. Bussresa i fem minuter och så var man hemma. Allt fungerade perfekt, för att vara Spårvägen.

Men varför skall det ta en dryg timma att åka en sträcka som med bil tar ungefär en kvart? Någon jävla verklighetskänsla får de väl ha på Spårvägen. Dessutom ville en drivare på bussen att jag skulle stämpla nya kuponger eftersom den totala restiden var mer än 90 minuter. Jag vägrade och sa till honom att restiden inte borde ha varit så lång som den det faktum var vid just detta tillfälle. Hade det varit lite svalare ger jag mig sjutton på att han skulle ha kallat på polis. Vad gör man inte som mästerprutare? Dessutom står det i deras reklam att jag kan åka den aktuella sträckningen för 20:- och som alla vet så gäller åsatt pris. Dixi på dig du, din lille svettige drivare.

Hur det var på ön? Samma skit som vanligt skulle jag vilja säga. En liten tvååring spöade mig i drakflygning för hans lilla struntdrake klarade av att flyga i den lätta brisen medan min bara låg och glodde på mig som om den vore svetsad vid berggrunden. När vinden väl kom sa de att jag skulle packa ihop min drake, snabbt som ögat, om jag ville åka med tillbaka. Schysst.

Vi ses om ett år igen och mitt förslag är att vi då träffas på en gräsmatta vid Näckrosdammen istället. Inget saltvatten som kan locka till farliga bad, inget behov av kommunala färdmedel, inget längre gångavstånd hem till sängen, bilen på den billiga helgparkeringstaxan, färre Larus canus och möjlighet till snabb reträtt när regnet kommer. Bara fördelar med andra ord.

mickey.x:like.no.other som stretar vidare med ett ben i kallbrand.

Helvetesresan 2006

Varje år företar vi en resa i min fars regi. Detta är ingen långresa utan en bad-och-prata-strunt-resa i vår skärgård. Min klurige far kom för många år sedan på att vi syskon träffas för lite och därför tvingar han oss numera att träffas på en ö utan möjlighet till flykt. Det är tur att det bara är en dag annars hade jag löpt amok och kört yxan i huvudet på både syskon och öbor.

Imorgon är det således dags för denna helvetesresa och ångesten har redan kommit och slagit sina klor i mig med en oanad kraft. Planering, jag mår illa av bara ordet, gällande mat och alla barns otaliga totalt oundvikliga nödvändigheter som jag vet kommer att radas upp framför en redan i förtid slagen far. Jag är hård och stryker bort det mesta av det som de vill släpa med sig ut till ön.

Detta är nog enda gången på året som jag verkligen saknar bil för att ta sig till en uppsamlingsplats för vidare transport ut mot fängelseön är dagens näst största uppdrag. Den verkliga utmaningen är att ta sig hem när nådiga Herr Diktatorn har gett oss alla grönt kort för att komma tillbaka till civilisationen. Gud vad jag hatar denna helvetesresa.

I ett fåfängt försök skrev jag en liten not till barnens mor om att hon kanske kunde klura ut vad vi skulle ha för mat. Men den lätte gick inte, så att säga. Så nu har jag våndats i tre timmar och kommit fram till att det skall vara pastasallad med kassler, köttbullesmörgåsar, kakor, bullar, dricka och tio kilo isklampar för att skiten inte skall ruttna bort innan vi siktat Måseskär ens en gång.

Tänk er själva, den store härföraren mickey.x på Larus canus bakgård. Hur tror ni att det kommer sluta? Troligtvis kan ni läsa om hela härligheten på sidan 1, 6, 10-14 samt mittuppslaget i vilken kvällstidning som helst på söndag. Fan ta min bror om det är han som säljer bilderna och tjänar pengar på det till råga på allt. Då skall jag ha minst 65% av stålarna så att jag kan handla i fängelsekafet de kommande årtiondena.

Det finns faktiskt en enda ljusning med dessa resor och det är, förutom att komma hem, drakflygning. Man skall ha med sig en sådan där styrbar drake så att man kan glänsa lite. Nu blir det inte så mycket med att glänsa längre eftersom barnen är så stora att de kan utnyttja sina unga hjärnors fina reflexer till att fullständigt krossa oss äldre. Förr kunde man hota dem med stryk men nu är de för sjutton både större och starkare. Livet är piss.

Jag kan inte hjälpa detta men för en stund sedan kom jag på mig själv med att fundera på hur gammal min far skulle kunna tänkas bli. Varför måste han vara så pigg? Andra gubbar tar det lugnt och njuter av ålderdomen men inte min far inte. Han skall flänga runt halva jorden för jämnan, skriva inlagor, debattera, spela basket och en massa annat jag inte ens orkar fundera på, än mindre utföra själv. Undrar om jag kan uppvigla mina syskon till en liten kölhalning av farsgubben på hemvägen? Det skulle säkert vara uppiggande för flockarna av barnbarn och inte minst oss barn. Upp och ner under kölen några gånger så att hans värsta gnista mattas lite, för en stund i varje fall.

Nej, nu måste jag ut och ta hand om demonerna. Överlever jag kan ni läsa om det i tidningen på söndag.

mickey.x:like.no.other

Gothia Cup och domarna

Domare är ett släkte med en helt egen genuppsättning av synnerligen destruktiv och självföraktande karaktär. I Gothia Cup har man naturligtvis plockat in allt man kan få tag på vilket också passar fint i den allmänna misär som råder i och kring denna turnering.

Igår åkte en domare på käften av en Bangladeshligist. Det var säkert rätt åt domaren för varför skulle han annars få en rak mellan ögonen? För att han delade ut glass, knappast.

Rätt skall vara rätt, vi är ju i Sverige, så vår rediga poliskår rykte ut och har nu satt två Bangladeshligister bakom lås och bom. Där får de väl sitta tills skattepengarna tar slut eller Göran Johansson har kanske gått i borgen för dessa utgifter också? Har han det är synd om killarna eftersom de i sådant fall kommer att vara gamla gubbar innan de kommer hem till sina härdar i sydligt land igen.

Gothia Cups ledning är beslutsamma som vanligt och har uteslutit hela laget. Har säkert fan så stor effekt eftersom de ändå redan var ute ur turneringen. Bra jobbat Helge.

Åker du käre läsare till Bangladesh någon gång och får för dig att vara domare i en lokal turnering måste du kolla att Mohammedan SC inte är med i turneringen. Du känner igen dem på att de bara har nio spelare på plan.

I en annan match satte Gothia Cups ledning in en domare som var så usel att de efter slutfört värv fick flytta fanskapet till hemlig ort. Ny identitet, ny fru, nya barn och ny Volvo väntar nu denna domarskrutt. Frågar ni mig så tror jag att han planerat allt från första början och såg en chans till ett nytt liv utan randiga kläder. Huruvida Gothia Cups ledning har varit resoluta och uteslutit alla domare ur turneringen känner vi i skrivandes stund inte till.

Varför blir det nu så mycket tokigheter när man blandar in domare i matchen? Jo det skall jag säga er. De lägger sig i allt som händer på planen. De slänger ur sig kommenterar till spelarna hela tiden för att hålla adrenalinhalten hög. Gillar de inte någon spelare kan de blåsa sig röda i ansiktet i väntan på att de plockar upp det röda kortet istället.

Det är klart att spelarna blir förbannade på dessa randiga uppviglare. De har som främsta mål i livet att göra livet surt för andra, precis som fiskmåsar. Varför är de så negativa och heta på piptjut? Jo, samtliga domare har en sak gemensamt. De har aldrig valt att vara domare utan det har bara blivit så. De finns bara två sorters domare. De som inte var tillräckligt bra spelare för att komma med i truppen och de som haft så mycket skador så att deras korta och meningslösa karriär som spelare försvunnit i en blå slingrande liten rökpust.

De är klart att de är negativa när de tvingas springa sig trötta och titta på dem som har lyckats. De har fått sitt straff. Titta på dem tills du spyr och ligg sömnlös hela nätterna och dröm dig tillbaka till den finniga tiden när drömmen fortfarande hölls vid liv, det är ditt straff din lille menlöse fiskmåsälskare.

Att var domare i en looosersport som fotboll är lägre än Glocalnet.

Mickey.x:like.no.other

Läsarombudsmannen talar

Lite svar på e-post som druttat in.

Nej, jag har inte snott like.no.other från Sony. Det är nog slumpen som varit framme eller så har jag omedvetet stött på deras reklam. Att använda kolon mellan x och l har jag snott från hamburgerkedjans reklam som de hade för att par år sedan.

Ja, jag har tagit bort fem inlägg som handlade om läget i mellanöstern. Efter moget övervägande har jag bestämt mig för att inte beröra detta ämne i min blogg. Fegt, nja, snarare en fråga om vad jag vill göra med min tid och vilka jag orkar ha som fiender.

Om jag verkligen hatar Larus canus? Ja, det är klart att jag gör.

Om jag verkligen hatar Spårvägen och deras anställda? Nej, jag kan inte påstå att jag hatar de anställda. Spårvägen är däremot en styggelse och kommer att sättas åt ännu hårdare i framtiden.

Om jag verkligen hatar Carola? Nej, det är hon inte värd. Hon är bara en liten prick på kartan.

Om jag verkligen hatar Crazy Tone? Nix, inte heller denna madam förtjänar min energi.

Om jag hatar Hellström? Ne-he du, det gör jag inte. Tycker bara att han är en av de töntigare bland de töntiga och skriver trist musik.

Jag vet inte om jag skall skriva mer om snabbköpskassörskor. Däremot kommer Morgan på Konsum i Landala få ett helt eget inlägg. Det är han värd.

Japp, det kommer fler videoklipp i framtiden men jag låter dessa komma när de kommer för jag hatar både schema och manus.

Nä, jag tror inte att mina nyhetsbevakningar kommer tillbaka mer än som enstaka lustigheter jag känner för att skriva om. Det blir redundans tycker jag att skriva om det som andra redan skrivit om med undantag för det som handlar om de ämnen jag skriver om, om ni fattar vad jag menar?

Varför jag inte länkar till andra bloggar? Jag är helt grön på detta och kan ju inte länka till höger och vänster när jag knappt vet vad jag själv heter. Det är också mycket tidskrävande att hitta riktigt bra bloggar och jag har lite annat att göra i livet.

Mickey.x:todays.sony.boy

Larus canus – avsnitt 11

Fiskmåsar och Finlandssvenskar
Min mormor och morfar var Finlandssvenskar och som sådana lite udda i min mer helsvenska tillvaro som barn. Min mamma och hennes bröder kom till Sverige som krigsbarn och mormor och morfar, som huggen ur en ekstock, följde efter så fort han sabbat hela psyket i vinterkriget.

Vad har då fiskmåsar och finlandssvenskar gemensamt mer än att båda börjar på F? Jo, de hatar Larus canus precis lika mycket som vi här på den rätta sidan om sötvattensträsket som de visst, något vilseledande, kallar för salthavet.

Fiskmåsar är lika fåniga som trestegshoppande Svenskar och backhoppande Finländare. Vad är det för fel på oss Nordbor som envisas med att utföra den ena fåniga prestationen efter den andra? Det är ju så att man kan börja undra om inte LarusFånus kommer att vinna slaget i slutändan. Skärp er alla Nordbor för nu är det krig på allvar.

Som en parentes kan jag nu nämna, helt utanför ämnet, att jag har en plan på att införa en årligen återkommande nordisk landskamp i den nya grenen: ofrivillig rodel. Det är något för riktiga karlar och gummor och inte för fåntrattar som de manliga svenska höjdhopparna som delar förstaplats på fjolltoppen.

Ofrivillig rodel är till för alla, gammal som ung, medborgare. Innan man vet ordet av kan man vara infångad av rodelpiketen och transporterad till källaren under den nybyggda rodelbanan i Skatås, i utkanten av evenemangsstaden Göteborg, i väntan på det stora racet.

Det hela går enkelt till. Man binder den deltagande medborgaren på en rodel och puttar ut hela rasket på banan. Snabbaste tid vinner en husvagn och en livstidsranson vodka samt en mingelfest med de senaste BB-deltagarna på centralens pub i Göteborg. Den som tackar nej till detta ofrivilliga kändisskap är en idiot. Har man tur kan man visst få klämma både snabel och boll på dessa kalas. Åter till ämnet.

Min mormor gjorde bruk av ett stort antal uttryck, kanske var det finlandssvenska ordspråk, och ett av dem var något i stil med att ”Då får jag väl mata måsarna med det.”. Detta visar helt klart på ett nära genetiskt släktskap mellan mig och min mormor.

Nu tror jag inte min mormor använde detta uttryck i ett för mig fördelaktigt läge utan snarare när jag ratade hennes mat. Minns inte riktigt men det ligger nära till hands. Mormor var en av de där människorna som är goda, goda rakt igenom, utan undantag. Idag är det nog ganska sällsynt med dessa individer för jag kan inte komma på någon, som runt omkring mig idag ens kommer i närheten av min mormor vad det gäller ren godhet.

Ändå hatade hon måsarna. Hon ansåg dem vara något som tillhörde satan, naturligtvis var hon en god troende kristen min mormor och inte en avfälling som jag själv, och då något av det mer mörka i detta väsens liv. Om en så god människa tyckte så illa om Larus canus måste de vara ännu värre i verkligheten och det är därför jag driver mitt krig, för mormors skull (och kanske lite för min egen skull också).

Måsarnas tidsfrist har löpt ut och inte helt oväntat kom det inte en enda mås till Jylland för att taga sitt liv av daga. Detta var lite trist men inte helt oväntat eftersom vi redan har sett att denna ohyra mycket sällan hörsammar något annat än frågor kring mat.

Nu har jag tryckt upp 250000 falska fribiljetter till finalspelet i Gothia Cup och delat ut till varenda en av mina trogna spioner för vidare distribution till varenda måsjäkel inom flygavstånd. När alla har kommit, om de nu kommer, och landat inne på Ullevi tänkte jag släppa lös senapsgasen och göra mig kvitt ett flertal irritationsmoment på en och samma gång. Med lite tur har Göran Johansson kommit hem från sin skattemedelbetalda tripp till Kina och tagit med sig ett helt gäng av polare till Ullevi den aktuella aftonen.

Skulle jag få in en Jackpot blir jag av med alla Larus canus, Gothia Cupare, Kommunledning och Göteborg & Co staben på en gång. Låter för bra för att vara sant men väl värt ett försök. Hoppas att mormor inte vrider sig allt för många varv i graven för mitt allt mer bryska sätt att ta hand om fienden.

EXTRA:
Läste på den gode Nemos blogg att han funnit ett för mig okänt tillhåll för C-brigaden av Larus canus på västkusten. Tack Nemo för att du för viktig information vidare, snabbt.

Mickey.x:like.no.other som grävt färdigt skyttevärnet och är beredd på ett långvarigt slag.

Hej svejs, leverpastej

Politiskt grått är en gammal hård tvåkomponentslack

Den fräscha fläkten Rebecca, som kan ses på bilden ovan, ligger lite risigt till på sin arbetsplats i kommunfullmäktige i Munkedal.

Sötnosens brott är det största av stora inom kommunalpolitiken. Hon har inlett ett anförande med ”Hej svejs, leverpastej”, illa, illa Rebecca.

Enligt uppgift blev flertalet ledamöter i Munkedal chockade och fick kippa efter andan eftersom de trodde sig ha blivit transporterade till en köttdisk.

Jag lider med dessa ledamöter. Tänk dig själv att sitta i en trygg kommunalpolitisk tillvaro för att snällt invänta den saftiga pensionen, medan man gör så lite som möjligt, och plötsligt få denna kalldusch kastad rakt i ansiktet. Sicken chock.

Uno R som är den lokala pampen i Munkedal är enligt samma källa väldigt irriterad över detta hastiga uppväckande av sina kollegor. Själv var inte närvarande eftersom han troligtvis satt och sov på sitt tjänsterum och glömt ställa moraklockan. Själv har Uno uppnått den politiska medelåldern på 68 år och anser sig, som kommunal pamp, att det är han som bestämmer och ingen annan.

Denna Rebecca har således på det mest okänsliga vis stört ordningen under en etikdebatt (vad nu dessa kommunalpolitiker rimligen kan kunna om etik kan jag inte ens föreställa mig) och skola dömas därefter. Hårt och skoningslöst.

Uno R har inget emot att man lättar upp på språkbruket bara man ”Håller sig till kommunallagen”.

– Får man inte säga ”Hej svejs, leverpastej” enligt kommunallagen Uno?

Nä, Rebecca, detta går ju inte och jag har härmed det tunga ansvaret att dela ut ett hårt och oresonligt straff för ditt nedriga framförande.

– Du, Rebecca Olsson, dömes härmed att sitta kvar i din stol på Munkedals kommunfullmäktige i trettiosju år utan möjlighet till politiskt avhopp. Må du under denna tid besinna dig, anpassa dig och omvärdera ditt spirituella ungdomliga sinnelag och bli en grå tvåkomponentspolitiker du med. Vem tror du att du egentligen är?

Mickey.x:like.no.other som gärna hjälper Uno R med fler frågor i framtiden.

Gothia Cup och våldets skola

Gothia Cup går vidare och det är märkligt tyst. Antingen har alla spelare, ledare och hang-arounds blivit små blå-vita änglar eller så kniper media käft. Själv tycker jag det är för varmt för att bedriva en riktig undersökande journalistik just nu så det hela får bero.

I brist på fakta får jag med andra ord fortsätta att gissa, och det är jag bra på.

Från Bollnäs kommer en ungdomsligistutbildare vid namn Ulf. Han har som främsta mål att skola sina ungdomar till goda våldtäktsmän, gamlingsrånare och råna-andra-ungdomar-på-ren-slentrian-ligister. Ulf, som utan tvekan platsar i mitt lag med internerade skogshuggare, uppmanar sina ungdomar att bruka våld och han gör det påhejad av lagets supportrar.

– Både killarna och tjejerna i Bollnäs GIF behöver bli hårdare, så får de snygga gula kort bjuder vi spelaren på glass, säger Ulf Granath, tränare.

Duger inte ett uttalande som detta till att bli portad från Gothia Cup och Göteborg för all framtid är Gothia Cups ledning mer fiskmåslika än vad jag först trodde var möjligt. Men jag är luttrad och förvånas av intet.

Vår kära publikation, G-P, verkar också tycka att det är helt okej med fostran i våld. Som bildtext till artikeln där ovanstående uttalande finns med, som för övrigt enbart handlar om hur denna looserklubb skall kunna ta sig vidare från ett hopplöst looserläge, talar man om att det är ledig klädsel som gäller bland publiken.

Vafan, skall de ha på sig skjorta och vinterpäls när det är vindstilla och 26 grader i skuggan?

Din dumma töntjournalist som bara skriver blahainlagor. Skriv lite om vad som verkligen händer kring turneringen. Allt är inte rosaskimrande, även om G-P kanske vill det. Det är verkligen synd att G-P skall var en sån super-mjäk-tidning när det kommer till journalistik.

– Och du Ulf, jag tycker inte du skall bjuda dina ungdomar på glass, det är för sängvätare. Bjud dem på en rejäl grogg, bjud hela laget på en stor jävla grogg för varje gult kort. Då skall du få se att det kommer fram ännu en sida bland dina blivande ligister. När tar de examen i din våldsskola föresten? I år eller väntar ni tills nästa år då ni tränat mer slå-gamlingen-i-huvudet-teknik?

Mickey.x:like.no.other som åter lutar sig bakåt i vilstolen med sin svala dryck.

E 955

Felix gör det onda ondare

Alla har väl sett TV-reklamen för Felix ketchup?

En stackars medborgare av hanligt kön blir trackad av fru och barn. Vi som tittar blir totalt blåsta av Felix som inte talar om att de vill få oss att käka klororganiskt istället för naturligt.

Vad detta handlar om är ett sötningsmedel som heter Sukralos, ganska likt vanligt socker Sackaros till namnet men ack så olikt i verkligheten. Det är faktiskt mycket mer likt DDT, PCB, freoner och klorerade lösningsmedel som vi alla äter varje dag med god aptit?

Det är ett sötningsmedel som är cirka 600 gånger starkare än socker och lika sötsugframkallande som något annat sötningsmedel. Detta innebär i praktiken att du bygger upp ditt sug efter socker och istället ökar risken för att stoppa i dig andra saker med socker. Det sockerfria alternativet innebär då en ökad risk för ett än större sockerintag. Idag behöver man inte heller tala om hur mycket sukralos man stoppar i livsmedel varför du köper grisen i säcken och graden av sötsug blir troligtvis en obehaglig överraskning.

Man kan också se vissa hälsorisker på andra områden med sukralos. Eftersom man har gjort om sackaros till sukralos genom att klorera sackaros får vi ett alkylerande ämne. Detta innebär i klarspråk att det kan ge sig på biologiska molekyler som skulle kunna resultera i allergena och genotoxiska effekter. Mums Felix och Arla, vi älskar er allt mer för varje rad som passerar revy.

Felix ketchup och Arla Mini Yoggi är två bra exempel på förpackningar som måste gå till kontrollerad avfallsförbränning, för inte vill vi ha den skiten ute i naturen. Men käka den är okej?

Jag kan lova dig att det är 1000 gånger bättre att äta sackaros istället för sukralos. Ett måttligt intag av socker, som inte skapar så stort sug efter mer socker, är naturligt och ger dessutom energi till kroppen.

Läs på förpackningen och bojkotta E955, Sukralos, för din egna hälsas skull om inte annat.

mickey.x:like.no.other i hälsans tjänst.

Gothia Cup och brottet

Har inte orkat kolla nyhetskällorna idag men kan med bondförnuft skriva det här lilla inlägget ändå.

Hörde att en grannpojke blivit rånad på mobil och pengar när han var på väg hem från badet igår med ett par kompisar. Ansvariga för brottet är Gothia Cups ledning.

En flicka blev våldtagen härom kvällen. Ansvariga för brottet är Gothia Cups ledning.

Det har garanterat varit en del vandalisering på våra skolor i natt. Ansvariga för brotten är Gothia Cups ledning.

Det har garanterat varit en del bråk och stök runt om i staden där Gothia Cup deltagare varit inblandade under gårdagsdygnet. Ansvariga för dessa brott är Gothia Cups ledning.

Listan kan göras hur lång som helst. Man behöver inte var ett geni för att förstå att detta blir resultatet av att föra samman 30000 ungdomar på en relativt liten area.

Går man in på Gothia Cups webbplats hittar man inte ett ord om att någon så mycket skulle ha tappat en strumpa. Den delen glöms helt bort i deras egna nyhatsbevakning och länkning till extern media.

Går man in på Göteborgs-Postens webbplats inser man snabbt att deras policy är enkel. Skriv inget negativt om Gothia Cup så länge vi inte måste för att behålla vår trovärdighet. Fiskmåsar är ni redaktörer på G-P.

Skulle min dotter bli våldtagen under Gothia Cup, av en Gothia Cup deltagare eller i samband med ett av deras arrangemang, skulle jag hämnas likt en god Israel. Gothia Cup skulle behöva skaffa sig en ny ledning till nästa cup om jag uttrycker mig som så.

Låt Gothia Cup gå samma öde tillmötes som Larus canus, döden.

Mickey.x:like.no.other som börjat hata Gothia Cup redan på andra dagen.

Brudar på C och Carola

Att ha ett förnamn som börjar på C tycks inte vara bra. Nu skall alla C inte känna sig nere bara för att jag belyser några av era C-släktingar. Till och med jag inser att alla C:ar inte kan vara totalt kockobollo, det verkar inte rimligt, tror jag.

För att visa er att det faktiskt ligger väldigt mycket bakom mitt påstående om att C:ar är blåsta skall jag ge er några exempel på lite mer extrema och väl dokumenterade fall i vårt Svenska samhälle.

Denna brud är den felande länken i Generation X, utan tvekan. Det är så fullständigt fel att hon till och med får illustrera denna lilla text. Bilden föreställer Carola i version 2006; Den Flygande Blå Boraxbollen. Ve den som tafsar på Carola för man vet aldrig vad hon kan bära på. Borax är ju ett mögelgift och det ger kanske en ledtråd till varför man skall hålla fingrarna i styr. Dessutom verkar det som om något gått riktigt fel på kliniken eftersom hennes ansikte numera har stelnat i ett groteskt förvridet tillstånd med ögonen stirrandes snett uppåt. Måste vara jobbigt för henne att äta med den blicken.

Jag vill minnas Carolas far som något hämtat ur de värsta gangsterfilmerna, detta var på barna hedenhös tid i hennes karriär. Mitt minne vill också tala om att han uppträdde precis som man kan förvänta sig av en sådan. Hon är med andra ord garanterat ett resultat av föräldrarnas drömmar om skönhet och pengar men det var något som gick snett och ut kom istället ett odjur. Här kan man prata om cancersvulster på samhällskroppen, hela släkten.

Bruden gillar ju gud och allt annat som Livets Ord står för och det har jag inget att invända emot. Var och en får ju göra som de vill och önskar hon att frottera sig med Ulf så får hon göra det. Det är liksom en del av demokrati, religionsfrihet och åsiktsfrihet. Å ena sidan tycker jag att det är fnoskigt så det skriker om det, men å andra sidan skulle jag inte skriva denna text om bruden inte fanns och var så till den grad tokig som hon är. Halleluja för C.

Däremot riskerar vi att få en freakshow i framtiden, om nu inte generna i evolutionens tjänst varit snälla mot oss, eftersom hon faktiskt har satt barn till världen. Tänk dig själv en djupt religiös heliumballong som gängar en norsk fripastor vars främsta mål i livet tycks vara att frälsa andra heliumballonger. Man behöver inte var biokemist för att inse den överhängande risken för hiskeliga mutationer vid dylik lek. Jag ser en heltidsanställning för någon humanist som skall få ordning på den grabbens huvud senare.

Igår var Carola på Trädgårdsföreningen i Göteborg men som tur var låg vinden åt något annat håll så jag slapp gratislyssna. Johan Rylander i G-P ger henne ett betyg så högt att man börjar undra om han också är med i Livets Ord, det måste han bara vara eller så drogad av GHB och annan skit att han inte vet vad han skriver om. Johan kan flytta hem till Carola och blåsa ballonger.

Hon drog hela 5000 till sin föreställning och det är ju inte illa med tanke på att det borde finnas 200000 suspects till den föreställningen just nu med Gothia Cup och allt i staden. Grattis Carola, du drog 2,5 % av den tänkta publiken trots annonser i lokalpressen. Detta ger mig ett litet, mycket litet, men dock hopp om staden Göteborg och dess medborgare.

Gör oss alla en tjänst Carola. Var du än bor, med vem du än bor, hav icke sex tillsammans med barn och slå dem ej, för det är inte accepterat i vårt samhälle (vad Ulf än säger), och kom inte tillbaka till staden Göteborg mer. Aldrig någonsin.

Missa inte nästa avsnitt av Mickey.x:like.no.other och brudar på C.

Gothia Cup och pesten

Så var det dags igen då. Gothia Cup, det absolut värsta som händer Göteborg varje år är ett faktum och bara för att förtydliga det hela spelade Carola i Trädgårdsföreningen ikväll. In med all skit på en gång är bara förnamnet denna vecka.

Nu kanske du som läsare tycker att jag tar i lite men jag skall med denna text snart få dig på bättre tankar. Det är inte bara otrevligt med Gothia Cup utan rent av skadligt, för såväl deltagare som boende i staden.

Till att börja med vill jag gärna belysa arrangörens direkta lögner med två enkla exempel på vilseledande marknadsföring.

På deras nyhetssida kan man idag läsa:

Dagen är äntligen här.
I dag öppnar staden Göteborg sin famn.
Gothia Cup bjuder in hela världen till festen.

Samt att de som någon slags allmän slogan drar till med:

Göteborg älskar Gothia Cup!
Vi garanterar att alla vet och bryr sig om Gothia Cup och våra gäster!

Att vi alla idag skulle öppna vår famn för dessa besökare är helt befängt. Jag känner ingen, absolut ingen, som vill ha skiten i staden. Månglarna torde vara de enda som över huvud taget har överseende med spektaklet, alla andra spyr.

För att du skall få en bättre uppfattning om vad det hela handlar om har jag plockat fram några enkla siffror som med en sällsynt klarhet visar den reella faran för staden och dess invånare.

31230 stycken dårar vars näst högsta nöje i livet är att sparka boll säger redan det en hel del. Med vetskap om hur farligt själva spelet är för utövarnas mentala hälsa samt miljöfarorna kring fotbollsutövandet, som jag har avhandlat tidigare, blir det allt svårare att förstå varför en organisation som Gothia Cup över huvud taget får finnas till i vårt land. Gothia Cup som organisation och företeelse har säkert stått som modell för terroristlagarna.

Nu lägger vi till faktorn 15,5 som utgör den genomsnittliga åldern på dessa 31230 avskyvärda skräckexempel på Homo sapiens. 15,5 råkar, av en ren slump naturligtvis, vara den genomsnittliga åldern på världens alla ungdomsligister. Wow, nu börjar det likna något. Men det är ju bara en del som är killar, och det är ju bara de som ställer till det, kanske du tänker nu?

Faktor 73/27 säger allt. 73% renodlade ungdomsligister, som inte gjort annat än härjat i hela sina liv, plus 27% hang-around brudar som naturligtvis skall visa sig på styva linan när de ändå inte är på hemmaplan och behöver stå för vad de gör.

Nu tänker våra egna små söta ligister, de som så att säga är på hemmaplan, att de häringa tillfälliga avfällningarna inte skall få komma och sparka boll på deras bakgård. Alltså åker ungefär 38770 Ankeborgsligister in till city varje kväll för att sparka sig trötta.

Detta älskvärda Gothia Cup har således berikat vår innerstad med inte mindre än exakt 80000, 15,5 åriga, ungdomsligister som skall göra upp i vad de själva kallar Gothia by Night, den alternativa turneringen.

De ytterst ansvariga är naturligtvis, förutom Göran Johansson som alltid är skyldig eftersom han inte delegerar så mycket som en gemsortering i denna kommun, SKF, McDonalds och E-ON som pumpar in rena stålar i skiten.

Hoppas de bränner ner hela Gamlestan, sparkar sönder varenda MacceDonaldo och spränger E-ONs alla anläggningar, bara för att det är kul.

Själv skall jag genast ned på Avenyn och sparka bollarna av lite ledare. De svinen ska inte få dricka upp all öl ur mina tappkranar.

Mickey.x:like.no.other

Larus canus – avsnitt 10

Hårt motstånd och BoxLarus

Tänkte att ni älskvärda kanske vill ha en liten uppdatering om vad som händer i väntan på att Larusarnas tidsfrist skall löpa ut.

De tre honnörsorden är som bekant förgiftning, arkebusering och födslokontroll. Samtliga tre har gett mig lite bekymmer den sista veckan.

Genom att slänga allt gammalt bröd jag kommit över i Näckrosdammen har jag fått sisådär tre hundra nya fågelarter på halsen som anser mig vara den bôdigaste i hela stan. Det var ju inte precis meningen att de skulle komma så många fåglar att de kunde äta upp flera ton med gammalt äckligt bröd. Vattnet är ungefär lika giftigt som det du köper i mataffären. Fanskapen har käkat upp varenda liten smula långt innan den biologiska processen ens börjat fundera på att omvandla det hela till tidernas giftigaste soppa.

Som om det inte vore nog med det har dessutom åldringarnas råd klagat på att jag har tagit deras enda nöje ifrån dem. Jag har så att säga utmanövrerat varenda en som brukar mata fåglar i parken. De kommer med en liten plastpåse och jag kommer med en bulldozer och tio lastbilar. Jag talade om för rådet att under rådande omständigheter och för Homo sapiens mentala överlevnads skull så struntar jag i åldringarna ett tag. De får väl käka upp sina skorpor själva och dryga ut matkassan lite.

När jag sedan inhandlat en bössa i en mörk gränd bakom domkyrkan kommer snuten och säger att jag inte alls får lov att skjuta av alla Larusar i staden. Jag skall ha licens trots att jag redan är en utmärkt skytt. Jag får inte lov att skjuta i innerstaden hur många licenser jag än skaffar mig. Bössan visade sig vara rysk och ammunition finns inte att tillgå på den här sidan Östersjön. Vad vill de, skall jag kasta sten på kräken eller?

Det här med att knäcka ägg visade sig inte så lätt eftersom det inte finns några ägg för tillfället. De är alla redan knäckta. Shit!

Som ni nu säkert förstår är jag lite nedslagen, lite tagen av demonerna, för tillfället. Jag avskyr motgångar och när de kommer slag i slag blir jag lite purken.

Men en sak har jag kvar och det är mina fem BoxLarusar. De sitter därnere i den fuktiga källaren och drömmer om de öppna vidderna. Drömma går ju.

Igår spolade jag av hela LarusHålan med iskallt vatten för det luktade förbaskat illa och var inte längre så fuktigt som jag önskar. Larusarna pep fram sina små åberopanden kring Genevékonventionen men jag sa åt dem att hålla näbben. På min gata gäller inte Genevékonventionen och det finns ingen HD som kan säga till mig att ändra reglerna. Det räcker faktiskt med att tänka ordet Larus så får jag lust att gå ner och rycka ut ett par fjädrar, långsamt.

Mickey.x:like.no.other

Spårvägen och Göteborgstriangeln

Idag tänkte jag att jag som är helt sommarledig för sista dagen skulle ta och spana in den nya Italienska dressinen nu när den skulle göra sitt stolta officiella intåg på våra gator.

Med lite tur skulle jag kanske kunna få syn på den innan den rasade ihop i fler delar än vad spaghettigubbarna hade när de satte ihop den. Med ännu mer tur skulle jag kanske kunna få en bild på den när den rasat ihop. Ett så kallat Spårscoop.

Innan ett Spårscoop blir verklighet krävs lite undersökande journalistik och spårning. Hur gå till väga. Dagen till ära kan jag ju ta bussen tänkte jag lite vårdslöst. Det kom ingen buss på tjugo minuter och mina medväntare verkade inte särskilt talföra mer än med sina mobiltelefoner. Efter att ha lyssnat på dessa samtal i ett par minuter var inte heller jag så intresserad av att samspråka med de potentiella medresenärerna. Hua, vad mycket struntprat på kort tid.

Kommer inte berget till mig så får väl jag gå till berget tänkte jag och började traska ner mot Avenyn. Jag styrde stegen mot Valands hållplats, där borde det finnas en linjenätskarta. En linjenätskarta betyder i Göteborg att man har en stor plansch på vilken man dragit en massa streck med linjal och sedan försett dessa med nummer samt kryptiska markering på hållplatser. Likheten med Göteborg, så som det ser ut i verkligheten, är lika med noll vilket i sin tur innebär att man måste studera linjenätskartan mycket noga för att inte begå något ödesdigert misstag under denna researchfas.

Mina som vanligt mycket säkra källor hade informerat mig om att en vagn skulle köra på linje tre och en annan på linje fyra. Nu gällde det bara att räkna ut vad som var linje tre respektive linje fyra just idag eftersom de ibland drar om linjerna innan de nytryckta linjenätskartorna ens hunnit komma upp på hållplatserna.

Efter lite funderande och studerande kom jag fram till att de båda linjerna för tillfället sammanföll i sin dragning vid Valand, Kungsportsplatsen, Brunnsparken samt Drottningtorget. Drottningtorget föll bort med en gång eftersom det geografiskt låg längst bort och i allmänhet är ett synnerligen tråkig och förvirrande torg. Brunnsparken är förenat med direkt livsfara eftersom alla Spårvägens fordon tycks vilja mörda alla som inte sitter i ett fordon. Valand var tilltalande eftersom det var där jag befann mig men efter lite överläggning kom jag fram till att den delade hållplatsens infrastruktur inte var optimal sett ur ett spaningsperspektiv. Kvar var då Kungsportsplatsen.

Kungsportsplatsen är bra för där kan man spana på både det ena och det andra i väntan på det tredje, huvudmålet med spaningen. Fortfarande kunde jag dock inte se en enda buss eller spårvagn, vilket var lite oroväckande eftersom det här passerar ett par hundra olika linjer enligt tidtabellerna. GPS-tavlorna hade ballat ur och det var väl lika bra det. Traskandet återupptogs med siktet inställt västerut, mot solnedgången, eller mot den plats solnedgången nästan kommer vara i kväll. Man kan nog säga att det är mer åt väst-nord-väst man traskar.

Väl framme kände jag mig ganska nöjd. Nitton grader varmt, solsken, något mer än lagom mycket vind och lättklädda damer att glutta på. Eftersom det handlade om undersökande journalistik kopplade jag nu på solglasögonen och en lite nedhukad småspringande stil mellan blomsterrabatter och sophinkar.

Efter några strategiska sidoförflyttningar i sicksackmönster över kullerstenen kände jag att jag kommit upp i varv, i precis samma ögonblick som jag också kände ett kraftigt vinddrag runt huvudet, ett öronbedövande bräkande från ett signalhorn och en tant som skrek i högan sky. Jag tycker inte tanter skall få skrika på det sättet.

Snabbt som en vessla kastade jag mig in i en pelargonierabatt samtidigt som en orange bussdjävul forsade vidare nedför gatan i 80 knyck. Ännu ett misslyckat mordförsök på en tapper journalist. Jag vill dock påpeka för Spårvägen att denna händelse är noterat i mitt journalistskrivblock under rubriken ”Bastarder som jag skall kräva en primitiv hämnd på” med prioritet ett. Passa er för att mucka med mig för nu har jag en jordfläck på min kavaj.

En enda buss och den försöker ta mitt liv av daga. Det var bara att göra mantelrörelsen och dra ett par streck över pannan med hjälp av organiskt material från jordhögen jag ändå låg i. Vill de ha krig så får de krig tänkte jag och gick över spåren för att köpa en glass i bägare med tre kulor.

– Två apelsin och en vanilj.

– Rån eller bägare?

– Bägare.

– Det var rätt nära att du åkte dit den här gången. Den bussen var inte att leka med.

– Dô, jag är heller inte att leka med.

– Nä, du e visst inte det.

– Det blir 23 kronor tack.

– Räcker det med 20, jag har lite dåligt cash flow just nu?

– Ja, ja, men då får du slänga dig i kanalen nästa gång.

– Ok, gör vad som helst för din glass.

– Ta det lite försiktigt nu.

– Mm, tack.

Nu satt jag där på en bänk och käkade glass, gluttade på damer och smidde planer. Plötsligt hade det börjat komma en massa bussar och spårvagnar. Kanske hade de haft stormöte förut? Efter någon halvtimma eller så var de värsta trafikstockningarna och dieselångorna borta och glassen uppäten.

De Italienska dressinerna lyste dock med sin frånvaro. Det lös så klart att jag snart förstod att de måste var långt borta. Nu var frågan om det rörde sig om ett vanligt Italiensk haveri eller Göteborgstriangeln.

Listig som en räv frågade jag en tiggare (ja, det finns faktiskt sådana i Göteborg) som placerat sin lekamen mot en husvägg om han möjligtvis hade sett någon eller några Italienska dressiner passera förbi under förmiddagen och det hade det men det var visst ett tag sedan nu.

Ok, det kanske inte är ett haveri då, tänkte jag, och sneglade försiktigt upp mot himmelen efter Göteborgstriangeln, för det är där uppe den är, tror jag. Men den är nog osynlig för jag kunde då inte se något trots polariserande linser mellan mig och gud.

Himla osis för Spårvägen att de nya vagnarna skulle bli tagna av Göteborgstriangeln just idag.

Himla osis för mig som nästan fick sätta livet till för ett Spårscoop jag inte fick.

Himla osis för tiggaren som säkert skulle ha fått sig ett välbehövligt skratt när dressinen trillade itu i tusen och åter tusen delar mitt framför fötterna på honom.

Himla osis för den småmoppsiga flicksnärtan i glasskuren som måste gå hem.

Himla osis, mest himla osis, för dem som fortfarande står och väntar på hållplatsen.

Lek gärna med elden men inte med Göteborgstriangeln!

Mickey.x:like.no.other stretar oförtrutet vidare så kom snart tillbaka för den Becklika fortsättningen.

Spårvägen och tiden

Ett totalt okänt begrepp hos Göteborgs Spårvägar är logistik. Ett logistikföretag som inte vet vad logistik är betyder problem, stora problem. Göteborgs Spårvägar har stora problem.

Man kan spana på Internet och se när bussen skall komma. Allt bygger på ett fint GPS-system som håller reda på var bussen är och hur lång tid den har kvar till just din hållplats. Detta kan ju låta smart eller rent utav genialt, med Spårvägsmått mätt vill säga, och det skulle det också ha kunnat vara. Bara det hade fungerat.

Varför det inte fungerar har jag inte en aning om men jag antar att det är skit bakom spakarna. Spårvägen vet helt enkelt inte hur de skall hantera de fina system de köper in. För, med handen på hjärtat Spårvägen, så otroligt mycket fel mellan två hållplatser kan det i rimlighetens namn inte röra sig om. Felet ligger någon annan stans.

Ett av de mer fascinerande fenomenen är att bussar och spårvagnar bara försvinner i Göteborg. Det är en hel packe med bussar och spårvagnar som försvinner varje dag, som är puts väck, borta med vinden, de anhöriga hör aldrig av sig och ingen vet något.

Du står i lugn och ro, nåja vi kan väl säga det, på hållplatsen och spanar in den fina GPS-tavlan. Först står det att bussen skall komma om 12 minuter. Därefter sker en helt logisk och sakta nedräkning av dessa minuter. Fine, nu kommer den snart tänker man men just då försvinner den. Just det, bussen bara försvinner, kommer aldrig upp på tavlan igen och än mindre till hållplatsen. Vart tog den vägen? Hade jag någon släkting med på den turen? Kan den ha kört ner i älven? Har den krockat med tio älgar i formation? Ingen vet, ingen har svaret, det är som en motsvarighet till Bermudastriangeln, Göteborgstriangeln som slukar bussar och spårvagnar.

- Hej, var är Kajsa?

- Vet inte, Göteborgstriangeln, du vet.

- Å, fan, va synd, jag gillade Kajsa.

- Hon var skyldig mig 300:- spänn.

- Fan, sicken otur polarn. Lider med dig.

Sedan slösar Spårvägen bort en massa pengar på att trycka tidtabeller. Att det är ett rent slöseri är uppenbart eftersom det aldrig kommer några bussar, i varje fall inte när det står att de skall komma och ofta uteblir ungefär hälften av turerna helt på min hållplats. Kanske brist på disciplin hos förarna så att de kör egna påhittade linjer istället för de egentligen har betalt för?

Denna skillnad i tid kunde man ha en viss förståelse för om jag bodde på hållplats nummer 27 på linjen, det gör jag inte. Jag bor fyra hållplatser från ändhållplatsen och det är ingen större trafik i denna del av staden. Enligt tidtabellen skall det ta fyra minuter för bussen att avlägga denna sträcka och det är helt rimligt. Kanske tre och en halv i lågtrafik och låt oss säga fem i värsta rusningen. I verkligheten kommer, som jag nämnde, varannan buss över huvud taget inte fram. De övriga kommer mellan fem och tio minuter för sent.
Vad beror då dessa logistiska problem på, varför fungerar inte deras kärnverksamhet?

Naturligtvis beror det på att det sitter en helt inkompetent styrelse som har anställt en minst lika inkompetent ledningsgrupp som inte har någon som helst koll på vad som händer i de nedstigande 23 leden av allt mindre betydelsefulla chefer. Men jag ger mig sjutton på att det går åt minst två ton papper varje dag i det företaget.

Att köpa in nya tekniska hjälpmedel, lägga om alla linjer minst en gång om året och sälja ut problemen till fristående bussbolag som kör bussarna fråntar inte styrelsen ansvaret för att det inte finns någonting som fungerar inom företaget. Man kan sälja problemen men inte ansvaret. Problemet i detta fall är att man inte vet vad ansvar är. Som vanligt vilar det yttersta ansvaret på den maktgalne Göran Johansson vars främsta uppgift i livet tycks vara att förakta de som betalar hans lön, och alla andra också för den delen.

- Sicken Sossediva, bunta ihop honom med silvertejp och mata måsarna säger jag bara.

Det här med att bara varannan buss kommer kan ju kanske bero på att det inte finns bussdrivare att tillgå för alla fina, täta, turer man skryter med att man har. Pengarna tog väl slut när man tryckt alla tidtabeller, festat runt i skärgården och betalat lön till cheferna.

Köp in lite av de där superlånga bussarna så får vi se hur bra era drivare är när vägen svänger. Skulle de klara av det kan ni skriva nya tidtabeller där ni talar om den verkliga turtätheten och inte den som Göran drömmer om.

Mickey.x:like.no.other som går så mycket han kan i city, och gärna framför bussarna, under tiden som han klurar ut fortsättningen på denna story.

Spårvägen och vagnarna

Italiensk katastrof på spår

På fredag skall de två nya, nyligen godkända, spårvagnarna rulla ut i reguljär trafik. Bossen för detta bottenföretag är så glad så glad och inom ett år eller två kommer det rulla runt 40 stycken av denna nya vagn på våra gator.

Varför gnäller jag nu om detta? Det är välan gôrabra att vi får nya vagnar? Ja, det är det men det finns en och annan hake och hakar gör som bekant livet surt.

För det första så är de nya vagnarna Italienska vilket genast medför att ett antal mörka moln ploppar upp på himmelen. Mig veterligen har det aldrig funnits ett Italienkonstruerat, spårbundet, transportmedel som har fungerat i vårt klimat. Men jultomten kanske finns?

Det finns AC i de nya vagnarna, i varje fall i specifikationen. AC borde ha införts för årtionden sedan men nu är det dags, toppen. Problemet är bara att gubbarna på Spårvägen inte kan få den att fungera. Därför får vi en ny vagn där man skall klämma in nästan 200 goa gubbar, utan AC. Fan vad jag längtar efter en tur i den nya vagnen under nästa värmebölja, det skall bli så gosigt så. Tror jag skall göra ett videoreportage så att ni får ta del av mina sista minuter.

Sedan en tid tillbaka har de monterat upp stora, och jag menar stora, blå lådor i vagnarna där man kan köpa biljetter. Förutsättningen är dock att du trycker på rätt knappar, har sekiner i lagom valör med dig och att den blå lådan över huvud taget fungerar. Vid tre olika tillfällen har jag försök men ännu inte lyckats med konststycket att få ut en billjett, men jag är ju bara tekniker på högskolenivå, inte Spårvägare med specialutbildning, som verkar vara en förutsättning för att lyckas undvika böter. Grejen med de nya vagnarna är att man inte kan köpa biljetten av föraren längre, utan enbart i den blå lådan. Anledningen är den, heter det, att föraren inte skall rånas och att vagnarna skall färdas fortare om drivern får driva istället för att sköta biljettluckan. Låter fin fint.

Dumma Göteborgare kommer inte lära sig hantera dessa maskiner på många år, det kan jag garantera er. Vad gör då den goa gubben? Jo, han går fram till föraren och börjar tjafsa. Vi får väl se hur många meter vagnarna kommer på fredag innan spårvägarna springer sin väg längs gatan och lämnar den nya blanka vagnen helt herrelös, med 186 passagerare utan AC.

Detta är bästa tänkbara scenario. I verkligheten kommer säkert dessa Italienska underverk rasa ihop i första bästa växel för att aldrig mer fungera med mindre än att ett tiotal servare åker med i vagnen. Halva vagnen blir säkert lagerutrymme för reservdelar. Kvar blir det då 83 passagerare som skall banka och slå på en blå låda tills de faller ihop utmattade vid fötterna på kontrollanten och hans fakturablock.

- Grattis till nyförvärvet Spårvägen!

mickey.x:like.no.other som snart skall skriva om vad Spårvägen borde göra istället för att köpa Italienskt skrot på hjul.

Mammavarning!

Skall du ut och resa och ser en mamma likt den ovan skall du passa dig. Denna typ av mödrar har enligt säkra källor en förkärlek att försvara sina barn vare sig de vill de själva eller inte, vilket de oftast inte vill.

Mödrar från länderna runt medelhavet är speciellt kända för denna extra beskyddargen som ofta slutar i det vi i kalla Norden kallar för släktens-ära-är-bibehållen-syndromet. Detta syndrom innebär i praktiken att man skall var lite försiktig med semesterflirtar runt medelhavet.

Ta det försiktigt på semestern, mickey.x:like.no.other.

Crazy Tone suger, igen

– Jag kan inte förstå att jag, lilla Tone, kan bli jagad på det här viset, säger Tone Bekkestad till aftonbladet.se.

Ja, jag vet, jag skall inte jaga det stackars lilla flickebarnet, men jag kan inte låta bli. Tone är så blåögd och oskyldigt till allt hon gör att hon ger ordet bimbo en ny innebörd, en ny dimension.

– Tone, ingen kan vara så dum och oskyldig som du ger sken av. Sluta hyckla och stå ditt kast. Du ville synas, du fick synas och nu får du skaka galler och stå ut med att bli häcklad.

Att jag är besviken på TV4 styrelsen som inte lät avskeda henne med enkel bussbiljett till Oslo som avgångsvederlag behöver jag väl egentligen inte skriva heller.

– Lilla Tone, kan du inte åka hem till Norge igen, snälla lilla söta kexet?

Fast egentligen bryr jag mig inte eftersom jag inte tittar på TV4 som envisas med att fylla mitt liv, likt Aftonbladets webbtidning, med reklam, reklam och åter reklam.

Mickey.x:like.no.other som inte får glömma att öppna fönstret när TV:n åker ut.

Prutaren – avsnitt 4

Saluhallsmånglarnas grusade liv

Ni som någon gång varit i Stora Saluhallen i Göteborg vet också att detta är ett ganska skrämmande ställe. Ingen annan stans kan man hitta sådana rader med onda män som bara väntar på att få köra upp en på värsta tänkbara sätt. Det är så att säga meningen med livet för månglarna.

Jag vet inte varför men de är mycket värre i Göteborg, som om de ondaste månglarna samlats just här för att göra upp om VM-bucklan. Säkert en vandringspokal lackad i mattsvart med stora äckliga flottfläckar efter för mycket tafsande och beundrande.

För att göra en riktigt storstilad entré valde jag den stora dörren på långsidan. Denna entré fungerar mera som en sorts egobooster än något som någon märker av. Jag stannade, lite bredbent med händerna i midjan precis innanför porten, drog in ett stort andetag samtidigt som jag lät blicken svepa över mitt villebråd. Det luktade precis som det skall i Stora Saluhallen, inte en gnutta av skräckens stickande stank ännu, och det gillade jag.

Sporrarna klirrade olycksbådande när jag stegade fram över hallens stengolv med brännande blick och oöverträffad pondus. För att förstärka allvaret i vad som höll på att drabba de olycksaliga slog saluhallsklockan 12 slag och mina kalsonger var både nystrukna och rättvända.

En packe ripor kunde smaka gott, är svindyrt, och bra att börja med.

– Tja, en packe ripor, finns det hemma?

– Mm, det finns, hur många?

– Åtta.

– Skall kolla, de kostar 95:- styck.

– Mm.

– Dô, jag har bara sex stycken, räcker det?

– Nä, men du kanske har lite pastramikryddad fläskytterfilé, den där rökta?

– Visst, 145:- kilot.

– Jag tar en filé, men du får köra halva priset för det där med riporna.

– Den väger för 95:- men du får den för 90:-?

– Ta bort fingret från vågen!

– He, he, he.

– Ok, du får 60:- idag.

– Ok, kör för det din tok men berätta det inte för någon.

Jag betalar, tackar för mig och går snabbt ut på gatan igen. Det är något som inte stämmer. Vildsvinet, vi brukar kalla vilthandlaren så när han inte hör, är förutom månglare den snålaste och mest gemene. Nu var han trevlig och grymtade till och med fram ett skratt samtidigt som han gav mig en riktigt saftig rabatt. Det här går för lätt, jag är en kruka på att pruta men har lyckats över all förväntan två gånger i rad.

Men det var ju ett riktigt billigt inköp så Vildsvinet kanske inte brydde sig? Så var det så klart. In i hallen och fram till temånglaren.

Nu är det så att det finns te och så finns det te. Jag vill ju ha te så här krävs det lite list. Riktigt te står inte framme i hyllorna för där står bara Svennissoppor, helst med de värsta tänkbara kryddningar som enbart, så vitt jag kan förstå, är till för att förstöra de riktiga te som gömmer sig i de mörka hörnen.

Nu krävs en förklaring för er läsare. Jag är en fena på te, handlar normalt inte i vanliga butiker utan mer på direktlinje från Kina. De känner mig inte och vet inte att jag lätt slår dem på fingrarna. Det gäller att få över hela ärendet till bossen för lite hard talk.

- Tja, grönt te.

- Hej och välkommen. Var det någon speciell sort du tänkt dig?

- Ja, riktigt bra te, Kinesiskt med vikta och rullade blad. Hela köret skall det vara.

Flickebarnet tittar på mig med undrande blick.

- Jaha, jag har ett grönt Kinesiskt te här, men det är väldigt dyrt. 130:- hektot kostar det.

- Men det är ju inte rullade blad och det luktar skräp.

Nu har den stackaren lite av panik i blicken. Verkar med andra ord som om hon inte har slutfört grundkursen hos temånglaren utan är lite blöt bakom öronen.

- Vänta lite så skall jag hämta Sven.

- Tja Sven, läget?

Sven tittar på mig och försöker febrilt komma på vad det är för idiot som står framför honom pratandes Göteborgska men med inblandade Stockholmsord. Sven är nollad innan han ens öppnat munnen.

- Eh, hej, du var visst intresserad av riktigt kvalitetste?

- Jepp, Sydkinesiskt med vikta och rullade blad.

- Jag har ett fint te på kontoret, vänta lite så skall jag hämta det.

Sven försvinner och kommer tillbaka innan jag hann fatta att kontoret låg bakom ett draperi i månglarståndet. Nu tar Sven fram en fin skål som han häller upp lite te i och håller fram för mig att beskåda. Under tiden som han häller upp hinner jag mycket väl se att detta är ett ganska ordinärt te, om än mycket bättre än det mesta man kan köpa i Sverige.

- Riktigt, riktigt fint te det här.

Jag tar nu tag i skålen och för den i en svepande rörelse under min näsa och rynkar på pannan.

- Hm, inga toppskott direkt i den här skålen, Sven.

- Jag tror att jag har ett te till på kontoret.

Nu vet jag att jag har nått så långt som jag kan vad det gäller kvalité. Nu skall jag bara förhandla lite innan jag blir lycklig ägare av lite te, det har varit slut i flera veckor hemma och kaffet bara smutsar ner systemet och sabbar magen. Osunt ivrig är jag, men döljer det väl med mina gnistrande sporrar.

Nu kommer Sven tillbaka med en ny skål utan att jag fått en chans att se vad det var för te han hällde upp. Samma svepande rörelse men denna gång stannar jag upp och tar en extra sniff, helt oplanerat. Detta är utan tvekan ett te av riktigt god kvalité och jag känner igen aromen direkt eftersom jag druckit detta te många gånger.

- Nu börjar det likna något, men det är allt höstskörden, det känner jag på den stickiga doften.

Ren och skär lögn för detta te plockas bara vid ett tillfälle men jag chansar på att Sven inte vet sanningen. Jo-ho-då, prutare får ljuga.

- Jaså, de sa att det var det bästa de hade. Kluriga Kineser, lägger han sedan till lite tyst för sig själv.

- Vad vill du ha per hekto?

- En femhundring får det allt bli, för det är det bästa te jag sålt någon gång.

Detta te kostar ungefär 2400:- kilot när man är på plats i Kina. 500:- är på tok för högt, speciellt när han själv har konstaterat att det är plockat på hösten och säkert infört utan förtullning i hans personliga resväska.

- Hade det varit första skörden skulle jag gett dig 400:- men nu vet jag inte riktigt.

Tystnad från Sven för han vet helt enkelt inte vad han skall säga.

- Jag skulle kunna tänka mig att ge 250:- hektot men då kan jag inte ta mer än ett kilo idag.

- Jag har bara ett halvkilo säger Sven lite fundersamt och ser ut som om han är glad för att han inte köpte mer av denna höstskörd.

- Ok, jag har lite bråttom just nu, du kan få 1200:- för hela paketet och då får du behålla det du har i skålen för eget bruk.

- Är du säker på att det är höstskörden?

- Ja, ja, det känner du ju på stickigheten i aromen. Du måste alltid lukta på det du köper om du inte känner säljaren riktigt bra. Vad säger du Sven, skall vi göra affär?

- Ja, vi säger 1200:-.

- Topp.

Det här kan ju låta som en ganska dålig affär, att betala samma pris som i Kina? Nix, det är en toppenaffär eftersom en fyraundring hektot är ett acceptabelt pris i Sverige. Men det riktigt fina i kråksången är att det är totalt omöjligt att få tag på denna läckerhet här.

Jag fortsatte sedan min runda med att inhandla lite grönsaker och annat småplock. Jag prutade på allt, kanske inte så hårt, men jag prutade konstant och sparade nog totalt en hundring eller en och halv på detta enstaka inköpstillfälle med ett paket te som jättebonus.

Nu måste jag bara lyckas trolla bort den oväntade extrautgiften för familjen. Jag tror jag skall börja med att gömma de små läckra bladen så att de inte hamnar i en låda i källaren tillsammans med mina små trötta Larusar.

Mickey.x:like.no.other skall fundera lite på sin fortsatta karriär som prutare.