Larus canus - avsnitt 7

De torra häxbollarna

Kanske kommer naturen att ta hand om alla Larusar, utan att jag så mycket som behöver resa mig ur vilstolen och än mindre sätta ner min ständigt påfyllda Caipirinha.

Så fort temperaturen går över 25 grader blir det tyst på gatan. Larusa canus pallar inte värmen. Deras avkomma mår så dåligt att de ligger med utfläkta vingar på gräsmattorna, kippandes efter lite syre som uteblir. Deras föräldrar struntar i dem för de har fullt upp med att försöka överleva själva.

Idag är det drygt 30 på min gata och det vete fan om ungarna överlever dagen. Kanske kommer den dagliga flygskuttövningen inte att utföras likt en häxdans denna kvällning? Kanske är det så att denna hetta är hela lösningen på ett annars tämligen komplicerat och ekonomiskt belastande problem?

Håller värmen i sig, bara någon fjuttig vecka till, kommer Näckrosdammen torka ut, och då är också sista spiken slagen. Fiskmåsarna är helt uppenbart för dumma för att fatta att de skall bege sig mot större sötvattenansamlingar så länge tid är, antar att de aldrig varit på safari i Afrika. De kommer med andra ord att samlas stora skaror med Larusar på gräsytorna runt min damm. Sedan, när värmen gjort sitt, behöver vi bara sopa ihop dem och iväg till sopförbränningen för lite härlig varmvattenberedning.

De små resterna av släktet Larus canus skjuter vi helt enkelt av om de inte har infunnit sig på Jylland den 15 juli för att göra det som de skall och förväntas göra där.

Skulle värmeböljan däremot få ett hastigt slut kör vi Fas III enligt planerna och då jäklar skulle då inte jag vilja gå runt och likna ett fiskmåsskrälle på Avenyn.