Jag saknar verkligheten

Just nu har jag drabbats av vad jag kallar verklighetslängtan.

Denna gång skulle jag vilja åka till en kall glaciär där jag i fyrtio minusgrader och bitande vind smäller upp mitt Keron 3GT. Kryper ner i sovsäckarna, vaknar fem gånger på natten för att det är så förbannat kallt och önskar mig tillbaka till det ställe jag kom ifrån.

Nästa morgon kokar jag te och värmer upp kroppen för att slutligen krypa ut ur tältet. Stående i flödande solsken, trettiofem minusgrader och med en sikt som är kristallklar ända till horisonten kan man fyllas av lugn och insikt om vad som är verklighet.

Ibland är det synd att man inte kan få allt man pekar på.

mickey.x:like.no.other