Larus canus – avsnitt 11

Fiskmåsar och Finlandssvenskar
Min mormor och morfar var Finlandssvenskar och som sådana lite udda i min mer helsvenska tillvaro som barn. Min mamma och hennes bröder kom till Sverige som krigsbarn och mormor och morfar, som huggen ur en ekstock, följde efter så fort han sabbat hela psyket i vinterkriget.

Vad har då fiskmåsar och finlandssvenskar gemensamt mer än att båda börjar på F? Jo, de hatar Larus canus precis lika mycket som vi här på den rätta sidan om sötvattensträsket som de visst, något vilseledande, kallar för salthavet.

Fiskmåsar är lika fåniga som trestegshoppande Svenskar och backhoppande Finländare. Vad är det för fel på oss Nordbor som envisas med att utföra den ena fåniga prestationen efter den andra? Det är ju så att man kan börja undra om inte LarusFånus kommer att vinna slaget i slutändan. Skärp er alla Nordbor för nu är det krig på allvar.

Som en parentes kan jag nu nämna, helt utanför ämnet, att jag har en plan på att införa en årligen återkommande nordisk landskamp i den nya grenen: ofrivillig rodel. Det är något för riktiga karlar och gummor och inte för fåntrattar som de manliga svenska höjdhopparna som delar förstaplats på fjolltoppen.

Ofrivillig rodel är till för alla, gammal som ung, medborgare. Innan man vet ordet av kan man vara infångad av rodelpiketen och transporterad till källaren under den nybyggda rodelbanan i Skatås, i utkanten av evenemangsstaden Göteborg, i väntan på det stora racet.

Det hela går enkelt till. Man binder den deltagande medborgaren på en rodel och puttar ut hela rasket på banan. Snabbaste tid vinner en husvagn och en livstidsranson vodka samt en mingelfest med de senaste BB-deltagarna på centralens pub i Göteborg. Den som tackar nej till detta ofrivilliga kändisskap är en idiot. Har man tur kan man visst få klämma både snabel och boll på dessa kalas. Åter till ämnet.

Min mormor gjorde bruk av ett stort antal uttryck, kanske var det finlandssvenska ordspråk, och ett av dem var något i stil med att ”Då får jag väl mata måsarna med det.”. Detta visar helt klart på ett nära genetiskt släktskap mellan mig och min mormor.

Nu tror jag inte min mormor använde detta uttryck i ett för mig fördelaktigt läge utan snarare när jag ratade hennes mat. Minns inte riktigt men det ligger nära till hands. Mormor var en av de där människorna som är goda, goda rakt igenom, utan undantag. Idag är det nog ganska sällsynt med dessa individer för jag kan inte komma på någon, som runt omkring mig idag ens kommer i närheten av min mormor vad det gäller ren godhet.

Ändå hatade hon måsarna. Hon ansåg dem vara något som tillhörde satan, naturligtvis var hon en god troende kristen min mormor och inte en avfälling som jag själv, och då något av det mer mörka i detta väsens liv. Om en så god människa tyckte så illa om Larus canus måste de vara ännu värre i verkligheten och det är därför jag driver mitt krig, för mormors skull (och kanske lite för min egen skull också).

Måsarnas tidsfrist har löpt ut och inte helt oväntat kom det inte en enda mås till Jylland för att taga sitt liv av daga. Detta var lite trist men inte helt oväntat eftersom vi redan har sett att denna ohyra mycket sällan hörsammar något annat än frågor kring mat.

Nu har jag tryckt upp 250000 falska fribiljetter till finalspelet i Gothia Cup och delat ut till varenda en av mina trogna spioner för vidare distribution till varenda måsjäkel inom flygavstånd. När alla har kommit, om de nu kommer, och landat inne på Ullevi tänkte jag släppa lös senapsgasen och göra mig kvitt ett flertal irritationsmoment på en och samma gång. Med lite tur har Göran Johansson kommit hem från sin skattemedelbetalda tripp till Kina och tagit med sig ett helt gäng av polare till Ullevi den aktuella aftonen.

Skulle jag få in en Jackpot blir jag av med alla Larus canus, Gothia Cupare, Kommunledning och Göteborg & Co staben på en gång. Låter för bra för att vara sant men väl värt ett försök. Hoppas att mormor inte vrider sig allt för många varv i graven för mitt allt mer bryska sätt att ta hand om fienden.

EXTRA:
Läste på den gode Nemos blogg att han funnit ett för mig okänt tillhåll för C-brigaden av Larus canus på västkusten. Tack Nemo för att du för viktig information vidare, snabbt.

Mickey.x:like.no.other som grävt färdigt skyttevärnet och är beredd på ett långvarigt slag.