Prutaren – avsnitt 2

Förberedelsen och den första närbutikspiratförnedringen

För att bli en mästarprutare måste man få lite tips från en mentor. Jag lyfte genast luren och ringde polarn H för han har arabiskt påbrå, är en sann mästare på att fixa saker och har ”lurat” mig i affärer ett otal gånger. Vem kan vara lämpligare?

– Tjena H, Mickey här, hur är läget?

– Jag skall bli en mästarprutare och tänkte att du skulle hjälpa mig lite med en grundkurs i den högre konsten så att säga.

– Har du skrattat färdigt nu?

– Jo, hur gör man?

– Ok, om jag har förstått dig rätt så arbetar du nu och har inte sexhundraåttiosju timmar till övers just idag?

– Ok, vi hörs senare.

Hm, det verkar illavarslande det här. Kanske är det så att prutare håller sina hemligheter för sig själva? Kanske vill de inte ha konkurrens i kön. Men H trodde jag faktiskt på. Plan B, vad nu den skulle bestå i, måste stoppas i bandspelaren märker jag.

Jag har en teori som säger att jag som ursvensk borde ha ett stort försprång gentemot de andra prutarna. Jag känner redan motståndaren in i minsta detalj och det borde jag kunna utnyttja på ett briljant sätt för att nå mitt mål snabbt. Som ni märker har den blivande mästaren kopplat på hjärnkontoret och det brukar sluta med publikens ovationer.

Inventering av metoder:

Helges 30 % -metod funkar säkert på yngre dummisar.

Den arabiska, lite mer smöriga, metoden funkar alltid för araberna men är motbjudande för en sann gentleman.

Anfallsmetoden är en pang på rödbetan metod som jag precis har uppfunnit och den verkar lockande för mitt sinne.

Tyck synd om mig metoden kommer inte på fråga. Hellre säljer jag mina barn.

Snälla du metoden från min ungdom i butik skall jag skriva mer om en annan gång. Inget för mig i varje fall.

Spontanmetoden är dock den som lockar mig mest och är säkert en säker metod, hoppas jag.

Anfallsmetoden går ut på att glida in i butiken, rafsa åt sig det man skall ha, gå fram till kassan och säga du får 25 spänn. Ok? Låt dem sedan inte öppna munnen annat än för att säga ja. Funkar det inte vänder du på klacken och börjar gå. Då kan du ge dig sjutton på att de börjar yla om att du har lämnat varorna på disken. Varpå du lojt vänder dig om och upplyser om att det ännu inte är dina varor. Jag lovar, de kommer att kapitulera, bums mums på stället.

Hur det gick hos närbutikspiraten?

Jo, så här var det:

– Hej.

– Tjena på dig du.

Nu kommer en annan kund och tar uppmärksamheten från piraten varför jag slipper den obligatoriska frågan om barnen. Jag sveper runt och plockar åt en stor imperialistisk CC, en stor M mjölkchoklad och en påse bilar. Tyckte att detta kunde vara lagom för att testa min nya karriär. Priset för dessa enkla varor hos piraten är 71 sekiner. På en storhandel skulle de väl gå cirkus 36 sekiner.

– Hur mår barnen?

Här tänkte jag fräsa mitt vanliga ”Skit du i det” men det funkar nog inte för en prutare tänkte jag lika snabbt som höken slår.

– Jo, tack som frågar, de är med mormor och morfar i Blekinge och mår som fina fiskar i lagom näringsrikt vatten.

Piraten står bara och stirrar på mig. Kisar lite med ögonen men säger inget. Han har rent instinktivt fattat att det är något på gång. Han känner ända ut i sin månglares yttersta tentakler att det är dags att koppla på all tillgänglig försvarsmekanism. Men det är för sent, jag har kommandot och håller i rodret så att knogarna vitnar.

– Rätt saftigt pris på den Tjeckiska CCn, tycker du inte?

Jag tittar inte på honom när jag säger detta utan låter min blick svepa över hyllorna. Jag känner skräcken hos piraten. Han är totalt förvirrad och säger fortfarande inget.

– Stämmer priset på mjölkchokladen? Du har väl läst fel på fakturan, eller? Bilarna är lite dyra också tycker jag.

– Jag har 70 grams påsar också, stammar den lille mannen nu fram.

– Jag vill ha 125 gram, säger jag blixtsnabbt eftersom jag råkar veta att de normala påsarna innehåller just den mängden skumma skumbilar.

Nu träder en ny kund in i butiken varför hela samtalet avstannar precis när jag skall slå ihop fällan och pressa honom likt en anka i ankpress. Jag går en extra sväng medan han svettig i pannan klarar av den nyanlände. Jag går fram till disken och slänger upp varorna.

– Du får 40 spänn. Ok?

Nu tittar han på varorna och summerar antagligen snabbt ihop summan 71 sekiner samtidigt som han räknar ut sitt inköpspris.

– 60.

– 40.

– 50 och det är det sista budet.

– Ok, med påse.

Jag betalar och går ut med mina varor i en fin påse utan reklam. Jag känner hur han tittar efter mig fortfarande totalt tagen på sängen och 100 % missnöjd med detta nederlag.

När jag kommit ut vänder jag mig om och går tillbaka, sticker in huvudet genom dörren och säger:

– Hälsa frugan och barnen.

En Svennis som förhandlade sig till 30 % rabatt! Piratmannen kommer att sitta tyst vid middagsbordet ikväll, det kan jag lova er. Själv är jag smått illamående, men lyckigt illamående, efter en påse bilar, 200 gram choklad och en liter CC.

Imorgon skall jag till saluhallen och det blir säkert lite tuffare.

Den blivande mästerprutaren.