EM 2006 och väghinder

Ok, nu är det dags. Hur ont det än gör känner jag mig ändå tvingad att upplysa er kära läsare om att pesten kommer. Pesten kommer i nästa vecka. Vi har alla låtsats som om det regnar och vänt näsan åt andra hållet men nu går det inte längre. Det oundvikliga är här.

Igår när jag spatserade fram på min gata och lite förnöjt konstaterade att värmen gjorde att semesterpöbeln inte längre orkade terrorisera mig hände den första olyckan. Fast egentligen tror jag inte att det var en olycka utan ett överfall, väl planerat av generalen, EM-generalen.

Jodå, där spatserade jag som den bäste av medborgare och smakade på min nyfunna harmoni. Livet lekte för ett par sekunder och jag kände verkligen att denna dag skulle bli en bra dag. Jag är värd en bra dag, om jag helt ödmjukt får föreslå församlingen det. Men det tycker inte Generalen. General, vafan är det för titel på en uppviglare och människofientlig pajsare? Nåväl, skulle jag sätta mig och ta en fika på Ljungans eller skulle jag helt enkelt köpa en glass? Svaret är, så här i efterhand, ingetdera, för nu gjorde herr general sitt första drag. Feg som en vessla jagad av sega gubbar på en bakgata i Herrljunga.

Boing!
(generalens redskap och ett budskap till mig om att matchen har börjat)

- Oooajjjj, vad i satans helvete, aaaaaajjjjjjjj. Fan, fan, faaaan.

Som ni redan vet var jag i fullständig harmoni trots kallbrand i vänster ben och det vill inte säga lite det. Vad är det nu jag yrar om? Jo, det är Generalens nya trottoarhinder som har placerats ut på min gata, säkert i samarbete med Parkförvaltningen. Förr gillade jag parkförvaltningen för de gossarna och brudarna gör det ganska fint i vår stad. Det gör jag inte längre. Jag hatar Parkförvaltningen och skall omedelbart köra ner en pelargonia i halsen på första bästa medlem jag får syn på av denna kommunalt sponsrade terrorverksamhet.

Vem kan var så förbannat dum att han eller hon kommer på idén att ställa upp tre ton tunga, galvaniserade, stålkonstruktioner mitt på min gata? Högst upp har de idioterna satt en liten blomkruka. Fult som stryk, hårt som fan.

Harmonin ruckades för ett kort ögonblick, men inte mer. Ett halvmeterlångt och tio centimeter djupt jack pryder numera mitt ansikte. Med en extra groteskt bred och på snedden applicerad mun pryds numera min tidigare hårda och tuffa layout och det gillar jag inte. Jag gillar det inte alls.

Eftersom polisen vägrar att titta åt mitt håll, ambulansförarna påstod sig vara på utryckning på annan ort och vårdcentralen inte svarade i sin telefon limmade jag ihop skiten med lite Loctite 401. Det får duga. Tuffa grabbar rycker på axlarna åt itudelade huvuden och kallbrand.

Mickey.x:like.no.other som härmed ropar upp Generalen till strid.