Smaka på den här då

eller dagen då Mogge blev kung

Jag håller på att falla ner i galenskapens djupa och välsmorda rör. Jag är helt säker.

Det förhåller sig nämligen som så att jag har börjat tycka att alla ni andra är lite utflippade, kokko i bollen och tappade nedanför flötet istället för bakom. Detta tycker jag tyder på en kraftigt förändrad personlighet för förut tyckte jag bara att ni var lite udda.

Personer som Mogge på Konsum i Landala är numera mina hjältar i livet. Dessa medborgare som är så udda att de skulle kunna fylla upp hela tillvaron för en hel lång rad av dårsjukhusdoktorer och ändå se till att personalresurserna var för små, dessa individer är mina hjältar, mina förebilder i det nya livet efter Helvetesresan. Till yttermera känner jag ett visst lugn i kroppen nu, en slags harmoni för jag behöver inte bry mig längre. Med sådana förebilder behöver man inte bry sig.

Jag bryr mig inte längre om att Leijongullet är legitim rasist. Att den flygande blå boraxbollen Carola är ledsen för att livet inte blivit vad hon drömt. Att Panos Göran lider av legitimerat storhetsvansinne likt hans namne, Padd Göran, i Göteborgs diktatoriska styrelse. Att Babyface Bodström är värre än satan och ett mesigt verktyg i spelet om personkontroll. Att det finns studsande stenblock som jagar Homo sapiens. Att pruta. Att kommentera vilseledda gatuarbetare. Att Spårvägen i Göteborg är det mest inkompetenta företag. Att Larus canus skiter på mitt fönsterbläck och gapar som stuckna grisar natten igenom. Att pengarna är slut. Att energin har stuckit sin kos. Att det är 28 förbannade grader inne i mitt satans stenhus som inte längre går att kyla. Att SMHI har drivit med alla medborgare i årtionden utan att straffas och några tusen Att till.

Jag bryr mig inte heller om att jag har kallbrand i vänster ben, ont som satan i ljumsken, polyper i näsan, tjära i lungorna och kondition som en 100-åring.

Jag är nämligen i harmoni. Jag har blivit med harmoni. Jag är harmoni. Likt en alkis som låtit sig frälsas av de tolv stegen för att överleva. Likt en Carola som gillar Ulf för att hon inte begriper bättre. Likt Marit med sina nålar och dockor i husvagnen som är uppstöttad på travar av EU-sedlar.

Inte ens det faktum av denna Woodohäxa fått mig att slå sönder tre glasprylar i hemmet sedan jag skrev det förra inlägget kan rubba mig i min nya tro på Mogge.

Mogge är kung och jag hans trogne.

Dixi säger mickey.x:like.no.other och harmoniserar vidare.