hittade av en slump min egna blogg när jag sökte på google. varför inte ta och skriva en rad tänkte jag då utan att veta att jag inte hade något jag har lust att skriva om. således skall jag nu skriva om ingenting.
igår kväll blev jag färdig med det senaste numret av tidningen och skickade iväg eländet till tryckeriet. det var mitt sista nummer och det känns skönt, nu får andra personer, med friskare idéer, ta över i några år medan jag lägger mig på soffan och tittar upp i taket. men eftersom jag är jag har jag naturligtvis redan börjat planera för ett nytt alster.
den nya tidningen skall vara totalt reklamfri och så seriös i sin framtoning att man somnar efter att enbart tagit i tidningen. det vore ju optimalt för alla stackars medborgare som redan har sömnproblem och en given hit. vem med sömnproblem skulle inte gladeligen betala hundra spänn för en tidning som garanterar att alla problem blir lösta utan att små gröna piller behöver rullas ner för strupen stup i kvarten?
kanske skulle jag till och med kunna nöja mig med att göra en tidning för att enbart kasta om sidorna i nästa nummer, ingen kommer ju att kunna läsa mer än till sidan tre i vilket fall som helst. med 96 sidor och fyra nummer om året skulle jag med andra ord kunna försörja mig i åtta år innan det måste skrivas något nytt.
vad skall den heta då? något totalt obegripligt som Basalniten eller något klatschigt som Mångfotingen – och dess vandring genom livets helvete?
nationalnyckeln har faktiskt lyckats göra en bok med just den titeln som är rena sömnmedicinen, om man nu inte råkar vara barnsligt förtjust i myriapoda. har du sömnproblem och små eller inga känslor för mångfotingar kan jag rekommendera denna bok om 351 sidor. isbn: 91-88506-53-3 och samtliga 111 nordiska arter finns med, det du!
jag tror faktiskt att Mångfotingen blir ett utmärkt namn på min nya tidning, så får det bli.
i den andra tidningen, den som jag just har sparkat ut genom dörren, har en god vän skrivit en liten text med rubriken ”Edsvurna män, spökfiskare och en ask med rom”. jag försöker fortfarande klura ut vad det hela egentligen handlar om men han behandlar språket på ett utmärkt sätt och har lindat mig runt sitt finger med sina ord. skrutt för mig, men texterna är roliga och absolut ingenting för Mångfotingen som i sådant fall skulle kunna bli populär för sitt innehåll istället för populär för sina egenskaper på sömnlösa. sorry grabben, du har fått sparken!
sådär ja, nu har jag ju faktiskt döpt min kommande tidning och gett grabben sparken. inte illa skrivet av en som inte skulle skriva om någonting.
eder m.x:
