07 juli 2006

Snabbköpskassörskan - avsnitt 1

Kassörskor är farliga ting

Det är lika bra att jag säger det med en gång. Kassörskor och kassörer i våra livsmedelsaffärer har jag inte så mycket till övers för. Det är med stor sannolikhet en lägre stående mutation av människosläktet. Denna kassapersonal har som främsta uppgift i livet att vara sura och ställa till det riktigt ordentligt, mest mentalt, för oss stackars kunder som betalar deras löner.

Sedan finns det faktiskt en del komiker också, eller tragikomiker kanske de är? Ordförande i denna Kassapersonalens Komikerförening, KK, är utan tvekan Morgan som arbetar på Konsum Landa i Göteborg. Han har så till den grad försvunnit in i en annan värld att en del yngre damer till och med är rädda för honom. Tror jag skall ta min kamera och göra en liten intervju med Morgan någon dag så att ni alla får ta del av denna fantastiska mutation.

Hur som helst, jag råkade för en stund sedan droppa in på en Kassapersonalens gör-dig-rolig-på-dina-kunders-beskostnad Blogg (borde förbjudas och plockas ner av kammaråklagare Håkan Roswall utan dröjsmål) och insåg plötsligt att även vi som betalar deras löner kan vara ganska komiska ibland. Här kommer ett litet klipp från http://konsum.wordpress.com.

En man som precis hade handlat av mig kommer tillbaka med en galiamelon i handen och säger:

- Du har slagit in fel, det här är en honungsmelon!
Jag börjar förklara att en honungsmelon är gul och…
- Ja, men sist jag köpte en honungsmelon så såg den ut så här!
Han är tyst en liten stund sen säger han innan han går:
- De har kanske ändrat karaktär eller nått…

Denna man har min fulla sympati. Varför erkänna något bara för att man är överbevisad? Erkänner gör man när man har lust att erkänna, inte när man är överbevisad. Så borde alla göra tycker jag.

Strax efter denna lite roliga text ramlade jag dock över följande bevis för att kassapersonal är muterade.

Läs själva:

Vår butik blev rånad i veckan, ingen blev fysiskt skadad men det känns läskigt. Jag och P hade lunch och satt stilla på en bänk på baksidan av butiken när vi hörde panik-signalen inifrån butiken. Vi sprang naturligtvis in så fort vi kunde och det var lite svårt att greppa att under den halvtimmen vi varit borta hade någon rusat in med en yxa och iscensatt ett eftermiddagsrån.

Vi sprang naturligtvis in så fort vi kunde… Jamen, hallå?! Man springer väl inte in i ett jordgetingbo frivilligt? Hade de tänkt prata psykologi med den avsågade hagelbössan? Har de helt enkelt tröttnat på sina miserabla kassapersonalliv, tecknat en god livförsäkring, och springer in i rånbutiken hoppandes på en snabb kassapersonaldöd för att ge de kvarlevande en bra slant till chips och dricka?

Jag skulle förresten vilja ha en sådan där panik-signal (tror jag för jag vet inte riktigt vad det är) hemma. När Skenheliga Carola dyker upp i rutan eller in bland publiken är det bara till att banka på knappen och skrika ut ett primalskrik. Funkar det på samma sätt som beskrivs ovan borde ju då alla grannar komma springandes med groggar och diverse tilltugg för nertraumatisera mig lite. Det vore fint.

2 kommentarer:

Nemo sa...

Du lyckas få med Morgan o Carola i samma bloggpost. Det är stort.
Morgan har tramsigt o jag själv avhandlat i en tidigare bloggen tidigare bloggpost.

Och lilla Carola...som inte stagedivar på mage längre. "Folk tafsar"...men hallå, ursäkta mig... går det att undvika? När 152 cm Carola (om ens det) kommer farande som en yster hallaluja-projektil från scenen med bumperserna först...dom upptar förmodligen 20-25% av träffytan...

smultronpaj sa...

idioter till kassapersonal finns det lite varstans faktiskt. Men det finns en del guldkorn oxå.

Jag undrar hur man är funtad om man faktiskt springer in i butiken efter att man hört paniklarmet, det mest logiska måste väl ändå vara att stanna utanför, eller de kanske inte är utrustade med självbevarelsedrift.